• MizzTez

    Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

    Jimmy 249 skrev 2012-01-28 00:42:24 följande:
    Idag har jag känt mig lite duktig iaf. Sen jag blev sjukskriven i nov har jag spenderat mest tid i soffan framför min tv. Inte rört mig i onödan mer än 1-2 promenader o hjälpt mamma o pappa i trädgården nån gång. Men idag gick jag 2x200 steg i en sk trappmaskin. Va en del motstånd i maskinen så det kändes direkt. Fick upp pulsen ganska bra. Tänkte försöka bryta tränden. Haft lite smått obehag i ena vaden i ca 2v. Så fort ja får nåt obehag/känsla i kroppen så tror jag de e jättefarligt:s. Men jag tror bara de e kroppen som säger ja behöver röra mig. Men tanken på blodpropp gnager bak i huvudet:(.
    Tänk så här istället; det är större risk att drabbas av en propp om du sitter still och inte rör på dig! Kroppen får inte cirkulationen då.. Samma är det för dina muskler, hjärtat är ju en stor muskel och muskler blir starka när de får arbeta.
    Så har jag fått tänka om.. har ju åxå den där blodproppsrädslan! Har du fått kollat om du har risk för proppar nu??
  • MizzTez
    Jimmy 249 skrev 2012-01-28 01:42:04 följande:
    Ingen i släkten har haft problem med proppar iaf. Jag har ju rört mig när ja ska hämta saker,käka,laga mat,gå på toa. Sen har man ju uträttat en del ärende i affärer o så. Sen ligger lr sitter jag väl aldrig helt stilla. Mina ben brukar ju hoppa eftersom ja inte kan sitta stilla. Fast känslan e lite till o från. Just nu könner ja inte av den så mycke. Men ibland kan de lixom sticka till o kännas obehagligt. Sen beror det lite på hur jag har benet oxå. Har ev läst lite för mycke kanske.
    Har du inte slutat läsa ännu?? Inget bra kommer av det...
    Nä, det är jobbigt med de där propparna, idag meddelar min bästa vän mig att hon tror hon har en blodpropp i benet, igen.. Men tror du hon kontaktar sjukan? Nopps, envisa kärring! Så då blir ju jag orolig! men men..
    De där stickningarna du får kan ju vara bara nerver, jag brukar få det när jag tränat, när musklerna är svällda så klämmer de ihop nerver så min vänsterarm kan bli helt knasig och mitt lill-finger försvinner helt. läskigt som sjutton men ofarligt!

    Kram på dig!!
  • MizzTez
    markbon skrev 2012-01-30 18:18:50 följande:
    Hej!

    Är. Det någon som känner kraftig yrsel? Idag är det helt sjukt jobbigt , blir det ostadig, men inget snurrar runt om mig.

    Nu ligger jag i soffan och det känns som kroppen vill gunga. När jag står upp känns det som världens sjögång! Äter just nu omeprazol , vet ej om det kan påverka.
    Jo jag kan ha yrsel till och från, speciellt när jag mår dåligt.. Kommer inte när jag är bra så därför vet jag att det hänger ihop med ångesten.
    Jimmy 249 skrev 2012-01-30 18:19:17 följande:
    Idag va jag på vc o fick nytt läkarintyg. Han kände även på vaden o kunde inte känna någon svullnad lr värme. Så han trodde inte de va nån propp iaf. Han trodde de kunde bero på ångesten. Efter som de rycker o hoppar i musklerna ibland o kryper. Så de va lite lugnande besked iaf
    Har du börjat äta magnesium ännu?? När det rycker sådär så kan det vara för att nervsystemet är överarbetat.. Du vet när man får ryckningar i ögonlocket, kan det vara tecken på magnesiumbrist, när det går längre så rycker det ju i andra muskler åxå.
  • MizzTez
    Jimmy 249 skrev 2012-01-30 20:46:02 följande:
    Jag äter vitaminer som inehåller massor av grejer o bla magnesium:).
    Hur mycket magnesium är det? för mig hjälper inget 250 mg.. Kan inte ta det i kombinerad tablett utan måste ta det separat, äter 375 * 2 nu och det är helt perfekt! Min syster äter 500 mg en gång per dag och det funkar för henne. I min berocca var det magnesium men bara en jätte låg dos, typ 0,75 mg och det hjälper kanske i lilltån för mig!
  • MizzTez
    Anonym (Hypokondra) skrev 2012-02-01 02:41:47 följande:
    nåt jag märkt en tid tillbaka är att jag ibland när jag hostar el så,eller känner att jag inte får luft,ser stjärnor i synfältet..de bara flyter runt och försvinner efter kanske 6 sek.Nyss tyckte jag att jag inte kunde andas ordentligt pga halsbränna..s jag hostade en sån riktig hostning som kändes så jag nästan skulle spy och så kom stjärnirna..alltså har jag syrebrist till hjärnan eller?stroke på G?mitt blodtryck är 100/70
    Du vet redan vad som är felet som orsakar stjärnorna.. Lyssna på din logiska sida, inte din hypokondriska! Kan säga att jag har samma sak och haft det sedan barnsben.
  • MizzTez
    jmaard skrev 2012-02-01 12:47:36 följande:
    Jag har psoriasis artrit, kronisk värk. och detta har gjort mig så frustrerad och stressad att jag nu börjat få symptom på panik ångest, fast utan paniken.

    I normala fall har jag ganska låg puls, ca 60-65 slag/min. Nu har jag lågt blodtryck och en vilopuls på 75-80 slag/min. Jag biter ihop tänderna på nätterna och det gör ont i hela munnen. Här om natten bet jag mig så hårt i tungan att jag började blöda. Nacken tar stryk av dessa spänningar och sjukdomen gör ju så klart att jag har ont i restrerande delar av kroppen.

    Sover sällan hela nätter på grund av smärta och stress och detta gör mig ännu mer stressad då jag har ett jobb att sköt, familj, hus och måste klara körkortet någon gång.

    Jag vet vad jag behöver, vila. Men det känns inte aktuellt eller som en möjlighet just nu.
    Idag har jag fått vila men då kräkts tre ggr och har feber. Är dock inte sjuk utan detta är väl ett stress symptom skulle ajg tro. Känner yrsel och är konstant utmattad. Prover från läkare säger inte mer än att jag har min sjukdom och jag har inga psykiska problem i övrigt.

    Känner mig grymt utmattad och det kändes bra att få ur sig det nu Glad
    Familjen är ganska trött på höra om alla mina fel så det händer inte så ofta att man pratar om det. Har däremot börjat skriva dagbok och det känns ganska så bra.
    Vad är det som är så viktigt i din dag att du inte kan vila??
    Tyvärr känner jag igen det där.. väldigt mycket.. men jag mötte på en tegelvägg i December förra året, gick rakt in i en vägg! Det tog stopp! Fick vara sjukskriven 4 månader men förlorade jobbet i samma veva och då godkände inte fk mer sjukskrivning. På ett år har jag dock kommit ganska långt, har orkat jobba lite i sommar, pluggar på heltid sedan augusti. MEN för att jag ska ens orka tänka på plugg krävs det att min karl tar hand om hemmet så mycket som möjligt, barnen hinner ibland inte se mig för att jag sover när de är vakna och är vaken när de sover, jag har ingen ekonomi så allt hänger på gubbens lön och skulle han bli sjuk eller utmattad så har vi inte råd med specialkosten till sonens allergier.
    Hade jag vetat det jag vet idag för ett år sedan så hade jag tagit ledigt från jobbet en vecka, struntat i städet, ätit thai-mat varje dag, börjat motionera och ta hand om MIG! Det är ett för högt pris att betala och tar för lång tid att repa sig, då hade det varit billigare att vara ledig från jobbet och vilat upp mig. Skulle tänkt lite framåt och bromsat innan jag mötte väggen med en jävla smäll!
    Jag skriver inte det här för att vara elak eller otrevlig men mer för att öppna ögonen för dig, det finns absolut inget som är så viktigt i hela ditt liv som dig själv! Utan dig och din hälsa har du varken jobb, ekonomi, ork till barnen eller hemmet. Det kostar för mycket att ligga på topp..
  • MizzTez
    jmaard skrev 2012-02-01 14:40:12 följande:
    Tack för förståelse och diin berättelse. Jag vet ju att det är stress och utmattning men bland allt det så skäms jag. Jag är nog dålig med min sjukdom och tycker att jag belastar andra helatiden. Trots att jag även vet att jag egentligen inte belastar någon eftersom det är jag som sköter ALLT här i hemmet. Varför jag gör allt vet jag inte heller, tycker väl om att fixa här hemma och ogillar att be andra om hjälp. Frågar jag om hjälp så får jag det men ofta så är det tvärt om, gubben ska hänga upp tvätt tex. och jag säger att jag gör det istället.

    Läget för att ta ledigt finns inte nu eftersom jag jobbar som timvikarie och har äntligen fått börja gå på schema. Dock har det varit mycket jobb på senaste och jag jobbade två veckor i streck med en ledig dag då jag endå var och flängde på körskola och sålde hunden. Jag vill ta den här chansen med fast schema för att få in en hyffsad lön. Jag känner även att jag har blivit lite besatt av att jobba, jag tar alla tider jag får och vissa månader har jag haft mer i lön än gubben som är plåtslagare och jag är timvik undersköterska inom hemtjänsten. Alltså rätt stor skillnad på timlön.

    Jag tror jag har blivit lite beroende av att känna mig nöjd med vad jag har utfört varje dag.
    Har nu varit ledig i två dagar och stressen kom som en smäll, allt jag gömt bakom att hela tiden ha något på gång. Kan inte se på tv eller ta det lugnt på något vis, jag måste göra något samtidigt.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Försöker få tag på min läkare men h*n är borta till nästa vecka. Känner att jag väntat för länge med detta egentligen. Denna helg är jag ledig, första helgen på flera månader. Det ska bli underbart att få umgås med familjen ordentligt!
    Ja, du beskrev just mig och säkert 90% av alla som blivit utmattade! Själv har jag någon form av ångest relaterad stresssyndrom, så fort jag blir lite orolig, stressad så havererar jag totalt och det tar inte en dag att komma upp heller utan vi pratar ibland veckor.
    Jag hade åxå koll på det mesta hemma, gjorde allt men jag var tvungen för vi jobbade skift jag och gubben så när jag var hemma så jobbade han osv. Sen tror man att folk ska ta illa vid sig för att man kanske frågar om hjälp. Vet heller inte varför man håller på misstro sin man och sina barn så pass mycket så man inte litar på att de hänger upp tvätten ordentligt.. Lyssnar man på det så låter det bara löjligt och hade jag varit min karl hade jag ju egentligen tagit illa upp!!

    När jag brakade ihop så var det min första lediga helg som jag skulle spendera med familjen på 6 veckor! Hade haft en ledig dag mitt i veckan annars men då är man inte ledig! Jag spenderade min lediga helg på akuten..
     
    Kollade på min lönespec från december och insåg att på 13 dagar hade jag jobbat ihop min månadslön! Inte sunt någonstans!! Tror jag var uppe i 200 timmar på de två veckorna och tyckte jag var jätteduktig! Jag började 8 på morgonen, slutade 23 på kvällen var hemma vid 24 och somnade ca 02.. sen upp 6.30 med barnen och så vara kl 8 på jobbet. Det var de sista två veckorna på jobbet och innan det var det heller inte så mycket bättre. Jobbade nästan 2 år på stället och blev överlycklig över tillsvidare anställning.

    Inte konstigt att du hängt upp dig på att jobba, din kropp är i högvarv!!
    Kan du sitta ner 30 min och inte göra någonting?? Bara kolla in i väggen?? Ingen dator, inget kaffe, ingen bok, bara sitta där? och det utan att få hjärtrusning, yrsel eller några andra stress symtom?
    Din kropp har glömt bort hur man varvar ner så den vilar inte.. Hur är sömnen? Orolig?

    Antagligen hade det varit bra för dig med lugnande nu, så du tar ner kroppen på normal nivå igen. Fick förklarat för mig att kroppen vänjer sig fort vid ett läge men sen glömmer den hur det är att varva ner och då måste man "lära om" kroppen igen. Idag mår jag illa när jag tänker på vilket tempo jag höll! Och dessutom så pass länge.. Fattar inte att jag inte kände själv att jag måste stoppa det men som sagt, min kropp vande sig och den första tiden när jag tog lugnande så mådde jag illa, mådde jätte konstigt, men kroppen fattade inte vad den skulle göra!

    Hoff, blir stressad bara av att läsa ditt inlägg för jag känner igen känslan så hårt! Ska ta sonen och gå och vila nu..
  • MizzTez
    jmaard skrev 2012-02-01 14:40:12 följande:
    Jag tror jag har blivit lite beroende av att känna mig nöjd med vad jag har utfört varje dag.
    Har nu varit ledig i två dagar och stressen kom som en smäll, allt jag gömt bakom att hela tiden ha något på gång. Kan inte se på tv eller ta det lugnt på något vis, jag måste göra något samtidigt.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Försöker få tag på min läkare men h*n är borta till nästa vecka. Känner att jag väntat för länge med detta egentligen. Denna helg är jag ledig, första helgen på flera månader. Det ska bli underbart att få umgås med familjen ordentligt!
    Förlåt, såg inte att du skrivit det innan jag svarade på ditt inlägg.. Det är ett annat symptom jag har, hjärnan registrerar inte allt, speciellt inte längre texter, den blir helt enkelt för trött.
    Det var till det jag ville komma med mitt inlägg om att sitta still i 30 min..

    Jag ringde bara min vc, vi har stafett läkare så jag träffar aldrig samma! Du kan även prata med psykjouren, de kan hjälpa om inte annat kan de guida dig rätt. Men helt riktigt, du måste ta tag i detta nu.
  • MizzTez
    jmaard skrev 2012-02-01 15:13:54 följande:
    Tack så jätte mycket för att jag fick lätta mig lite och fått lite perspektiv. Medans jag skrev nu så kom jag på mig själv med hur mycket jag gör och hur onormalt det är. Nej jag kan aldrig sitta still, får hjärtklappning på en gång och mår illa, som idag då jag redan kräkts flera gånger.

    Jag ska se till att få några dagar ledigt för att vila upp mig och försöka att lugna ner tempot lite. Ska börja nu på en gång med att stänga ner datorn :)

    Tack än en gång!!!!
    Kanske denna tråd har räddat mig från att krascha hehe
    Ibland behöver man verkligen se allt svart på vitt för att det verkligen ska sjunka in! Tror man fastnar lätt i sin vardag och det blir tillslut en "normal" vardag för en.
    Njut av din ledighet och vet du, du kommer säkert få en massa konstiga symptom, försök att vila bort dem och inte aktivera bort dem! Blir det riktigt jobbigt ta kontakt med akuten!
  • MizzTez
    markbon skrev 2012-02-01 15:54:52 följande:
    Jag mår mycket bättre nu!!! I 4 dagar har jag känt att jag inte är nervös, stressad alls. Idag ringde även min doktor och frågade hur jag mådde. Gillar skarpt att han bryr sig! Mina omeprazol hjälper mycket, har bara lite ont i mage.. Det enda som stör mig är min yrsel och värme/kallvågar som kommer.

    Jag känner att jag bara är upp för en backe och blir bättre och bättre. Sedna jag fick en förstående docktor så känner jag hopp om livet igen!
    Jag vill speciellt tacka MizzTez, du sprider så mycket kunskap och skapar en värme i kroppen att folk bryr sig! Tack!

    Jag kommer skriva här lite då och då, men jag läser allt!

    Kram alla och tänk att ni klarar det!
    Man tackar allra ödmjukast!
    Försöker bara dela med mig av det jag själv känner och läser om, jag vet hur mycket det betyder bara att hitta någon eller några som känner igen det man skriver om och upplever. Alla råd jag själv fått är guld värda för mig!
    Så kul att läsa ditt inlägg och höra att du mår bättre, verkligen kul att läsa ett så positivt inlägg, din doktor verkar helt underbar och någon som känner med sina patienter, såna doktorer finns det för få av!

    Kram på dig!
Svar på tråden Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?