Vilka fysiska symtom på stress/ångest har ni haft ?

Låg precis med hjärtklappning när jag snubblade över denna tråd. Jag har: Hjärtklappningar, yrsel, tunnelseende, extra hjärtslag( hjärtat liksom studsar till orytmiskt) , gnisslar tänder i sömnen, ont i nacke, värk i muskler så som armar och ben vid stark stress, stressutslag i hela ansiktet, lufthunger, svimmar. Har det senaste året gått i KBT efter min utmattnings depression och lärt mig hantera och inte vara rädd för ångesten MEN det största problemet är mina utslag som blossar upp vid en attack. Ser ut som jag får en allergisk reaktion med stora röda partier i ansiktet. Har jag hjärtklappning i kön på Ica så är det ju ingen som direkt märker det men dessa utslag märker minsann folk. Har till och med varit med om att folk kommer fram och frågar om jag är ok! Finns det någon annan med ngt liknande?

Tänkte dela med mig utav en grej jag lärde mig i KBT'n för er som kanske inte har gått själva och som jag faktist har haft otrolig nytta utav. Under min utmattnings depression och när ångesten var som svårast fastnade jag ofta i tankar och känslor. Ex hade jag extremt svårt för ljud, det var som om höga ljud och stoj liksom skapade kaos i huvudet och jag inte kunde tänka klart vilket triggade ångesten. Jag fick då tippset att arbeta med förändring/acceptans. Vilket innebär att du gör ett aktivt val, antingen väljer du att förändra situationen eftersom du inte är nöjd med den eller så väljer du att acceptera situationen som den är. Det viktiga här är ju att man verkligen accepterar situationen också så man inte börjar ojja sig över det oväsen som sen äger rum. Samt verkligen gör det du kan för att förändra situationen. Jag använder mig utav det här i nästan alla "jobbiga situationer" för att inte hamna i ett tillstånd där jag inte mår bra. Härom dagen kände jag mig rejält otillräcklig och har gjort det ett bra tag, då det bara är jag som tar ansvar för dotterns skolarbete och läxor. Att acceptera situationen kändes inte som ett alternativ, då känslan jag burit med mig får mig att må dåligt. Då återstod förändring, för att förändra situationen var jag ju tvungen att ta upp en diskussion med min man om hur jag känner det och be om en förändring hos honom, att han ska ta mer ansvar för dottern. Det kan ju te sig som rätt självklart och lite larvigt att man måste tänka så här men jag ÄR och har nog alltid varit en person som liksom bara biter ihop och kör. Säkert många som känner igen sig.... Konsekvenserna utav detta blir ju att jag går runt med massa känslor som får mig att må dåligt och som faktiskt tär på mig. Jaja, hoppas det kan hjälpa någon :)

Killen 8 Om man inte vill bli frisk och vill kämpa för det så kommer heller ingen annan göra det åt dig. Ganska enkelt egentligen. Vill du bli frisk, ta upp telefonen och ring. Vill du har det som du har det nu, ja då gör du ingenting. Vad säger din familj om din apati?

Killen 8: Jag tycker varken du är självisk eller osjälvisk. Att inte ta emot den vård som erbjuds är ju ditt val och vad du själv anser dig behöva. Har inget med själviskhet att göra. Det är bara ett allmänt konstigt resonemang.

Konstigt, har nu haft dubbla/trippla hjärtslag i tre dagar. Känns som man har en flipperkula i bröstkorgen. Kanske beror på att jag varit otroligt förkyld. Men irriterande är det iaf.