jhammarström skrev 2010-02-15 15:28:32 följande:
Är i samma situation som dig. Min lilla tös har inte heller gått upp som hon ska och BVC är på mig om det heeeeeeela tiden. Hon vill också att jag ska försöka få i henne mer, men går inte här heller. Hur mycket och hur ofta äter din? Jag känner såhär att sålänge hon går UPP och inte ner så är jag nöjd. Och hon mår ju bra, hon är pigg & glad och det är ju huvudsaken. Endel bebisar kanske har lite svårare än andra att gå upp. Alla är ju olika.. Men istället har min bvc börjat tro att jag ej ger henne tillräckligt med mat, hon tror inte att jag uppfattar när min dotter är hungrig, vilket jag verkligen gör! Och det gör mig väldigt upprörd att hon kan sitta och tro något sådant om mig, att jag liksom skulle låta min dotter ligga och vara hungrig, ALDRIG! vad säger eran BVC om den dåliga viktökningen då? mer än att ni ska försöka ge henne mer..
Än så länge nöjer sig sköterskan med att titta på mig med lite lessna ögon och be mig försöööööka få i henne mer... Men jag höll på och bryta ihop igår kväll. Jag tycker jag har testat allt. Jag har försökt ge mat oftare, men då äter hon bara mindre per gång istället. Och jag har försökt ge mera sällan, men då äter hon lika mycket i alla fall eller så blir hon så hysterisk så hon inte klarar av att äta (svårt att äta och gallskrika samtidigt...).
Det som hon verkar nöjd med är mat med 2,5-3,5 timmars mellanrum. Men hur mycket hon äter varierar massor. Så dom senaste två dagarna har det sett ut såhär:
6.00-6.30 ungefär: ca. 100ml NAN
9.00-10.00 ungefär: ca. 100 ml (semper bifidus för att hålla igång magen)
ca. 13-tiden: 150 ml NAN
ca. 16-17-tiden: 135 ml NAN
Å sen tar det tvärstopp... (därav att jag börjar bli så frustrerad...)
ca. 19-tiden: max. 80 ml NAN
ca. 22-tiden: max. 50 ml NAN (och hälften säkert rinner bara ut).
Sen sover hon 8 timmar till nästa morgon...
Så en bra dag kommer hon upp i 600 ml. Och jag får verkligen inte i henne mer. Antingen somnar hon och vägrar suga, eller så låter hon allt rinna ur munnen och vägrar svälja, eller så skriker hon hysteriskt direkt hon ser nappflaskan närma sig... Vilken kul mamma man känner sig som när man försöker klämma in nappflaskan i käften på sitt barn som bara stirrar på den med skräck, spjärnar emot och skriker
Tar man bort nappflaskan så lugnar hon ner sig och blir lugn och nöjd igen. Försöker man igen med flaskan då så blir hon hysterisk igen.
Jag vill ju helst inte börja väcka henne på nätterna när hon nu självmant börjat sova åtta timmar, det känns så dumt att sedan behöva lära henne att sova hela nätter igen senare.