Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Kan ju vara värt att prova det då i alla fall. Om de inte hjälper mot halsbränna så är det ju bara att sluta.
Har du fått ordning på gallan än förresten eller fått någon medicin du vågar prova? Usch jag kan tänka mig att såna anfall är HEMSKA.

Aj fasiken ja då skulle jag inte heller våga ta dom  Hoppas i alla fall att du kommer tillrätta med besvären på något sätt fast vad jag tror och hört av andra som har gallstensanfall är det väl mest kostomläggning som hjälper. Inte lika lätt som det låter alla gånger :)

Men vad underbart det låter att kunna vara så avslappnad...jag blir riktigt avis på dig ju !!
Jag går som ett nervöst vrak och räknar veckor och kollar blodstrimmor och allt vad det nu kan vara känns det som. Och i morse stannade nästan hjärtat då jag satt och gjorde nr 2 och sen skulle torka mig och då var det lite slem på pappret med en liten liten blodstrimma i. Så nu känns det som att det är kört den här gången med.
Usch riktigt jobbigt är det....och fast jag vet att det inte spelar någon som helst roll hur mkt jag oroar mig så kan jag inte låta bli...

Ja jag har två tidiga mf i bagaget ett i juni-09 och ett i nov-09, första i v5+6 och andra i v5+3 så det är väl det som gör att jag nojjar mig nu.
Jag verkar ju inte ha några större problem med att bli gravid men det spelar ju mindre roll om nu inte graviditeten vill stanna kvar hela vägen ut.
Jag vet också att det inte är jättevanligt med 3 mf på raken men det hjälps liksom inte, det händer ju trots allt, och jag vet att det är vanligt med lite blodstrimmor då man tar i vid toabesök ,vilket jag gjorde i morse.
Jaja det är ju bara att ta en dag i taget för det går ju ändå inget att göra så här i tidigt i grav. Men det ska bli skönt när de här första 12 veckorna är över om det nu går vägen :).
Skönt i alla fall med ett ställe där man kan klaga av sig och få lite stöttning när oron trycker på.
Och mitt i alltihop är jag tacksam över att de mf jag haft har varit så tidiga i alla fall för att som du behöva gå så länge och sen att det händer något med barnet måste hur jäkligt som helst.

Jag ska be om ett tidigt vul vilket jag säkert får också. Men nu när jag tittar på den bra sidan Mamsie tipsade om så ska hjärtat börja slå runt 2/5 så det är ju bäst att ta det efter det åtminstone. Sen kanske man kan andas ut :). Har åtminstone inte blödit mer än den enda lilla blodstrimman och det är ju positivt.

Så går jag in i v 6 idag och det känns lite halvjobbigt sådär för just i den veckan är det jag fått mina mf. Men än så länge känns allt bra och inte tillstymmelse till ngt blod och det är jag innerligt tacksam över. Ett svagt hopp om att det kanske ändå kommer gå bra börjar spira och det känns skönt det med.
Men...så trött jag är. Efter ett par timmar uppe så är jag helt slut. Yrade runt på jobbet igår,i hemtjänsten, och vimsade och glömde mer än "mina" gubbar och gummor  men de var snälla nog att påminna mig när jag glömde något .  I vilken vecka kan man räkna med att den här förlamande tröttheten försvinner tror ni?

Grattis Isabell!!

En härlig dag spenderad lite på jobbet (3 timmar) och resten ute i solen. Jag och familjen har gått ca 6 km i strålande solsken och stannade sedan på en grillplats och grillade kött och åt med sallad och potatissallad till. Jättegott :).
Jag har börjat känna ett vagt illamående (är i v 5+4) men inte är det värst på morgonen utan det håller på lite då och då under hela dagen. Har aldrig mått illa förut vid någon av mina graviditeter så det är en ny känsla och inte helt behaglig heller för den delen. Illamåendet kan endast lindras med kolhydratrik mat känns det som och då blir det gärna för mycket av det så att jag mår illa av den anledningen sen istället  men jag kanske lär mig balansera det där så småningom . 
 
Och till mamsie ...jag har som sagt aldrig varit illamående vid graviditeter (förrän nu) och 2 av dom har ju gått helt utmärkt så jag tror inte du behöver oroa dig av den anledningen. 

Hoppas alla andra här njutit av en underbar dag.

Jag följer Mamsie tätt i spåren och går in i v7 idag. Jag är trött som jag vet inte vad, har halsbränna som kommer och går och är värst på nätterna samt en vag illamåendekänsla och ett 7-jäkla humör men är så lycklig ändå. Nu vågar jag äntligen hoppas lite att det här trots allt ska gå vägen den här gången .
MEN det verkar visst vara en otrolig skillnad på att vara 22 år och gravid mot att vara 39 år och gravid. Har inget minne av vare sig illamående, trötthet eller halsbränna och att det är så otroligt jobbigt att jobba när jag bara vill vara hemma och vila och sova :). Och jag som ska börja jobba heltid efter den 16/5....hur ska det gå

Jag tror väl också att orken inte är några större bekymmer trots att "minstingen" här hemma kommer vara nästan 17 år när lillsyskonet kommer, så det är ju ett tag sen jag var småbarnsförälder.  När mina barn var små var jag i yngre 20-årsåldern och då gällde det på något sätt att visa omvärlden att jag visst klarade av att vara mamma och som mamsie säger:det mesta skulle vara perfekt.  Nu struntar jag fullkomligt i vad folk anser om mig och det känns skönt :).
Däremot kan jag fundera på hur det blir att vara en äldre tonårsförälder....för jämfört med småbarnsåren här så har tonårsåren varit slitiga. Men men den dagen den sorgen....