Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Jag tänkte på det när du skrev att din mage var bättre och såg att vi ligger ungefär lika i tid. Hoppades att det skulle gälla mig också snart, men behövde lite hjälp av kiwi! En kiwi varje morgon på tom mage gör underverk för mig
Hur mår du annars?
Mitt illamående vill inte ge med sig och nu har halsbrännan slagit till med ordentlig kraft också Känns som jag knaprar novalucol konstant...

Tack för kramen! Trots att det blev en hel del hårda ord och mycket gråt igår kväll så känns det något bättre idag iallafall. Sambon hävdar fortfarande att han är för gammal och framförallt det faktum att han skal bli farfar gör att han säger nej. Dessutom är hans argument "Hur skall vi orka/hinna med ytterligare ett barn när vi känner att vi knappt hinner med lilleman på 3 år?" Det sista tar jag som ett bevis på att han faktiskt sätter sig in i känslan/skeendet "att skaffa ett barn till". Alltid något!

Jag ger iallafall inte upp ännu, innan jag fyller 40 så borde han ha ändrat sig

Vad coolt! Grattis till er båda!

Hej tjejer, jag har en liten fråga, tog det lång tid för er att bli gravida? Jag har ju tre barn som alla blivit till på första försöket, o nu när jag är 38 så har vi försökt i över ett år utan att få till det! Undrar om det är åldern som ställer till det för oss.

Vi ska berätta för barnen ikväll att de ska få ett litet syskon
Misstänker att det kommer att tas på lite olika sätt

Barnen är 9, 13 och 18 bara grabbar.  De två äldsta tycker nog att det är mest "pinsamt", minstingen att det är roligt.

Något tips på hur man ska framföra?  
Hur har ni gjort?
Blev med ens lite nervös i magen  

Grattis till bebisen i magen

Det tar ju lite tid för en del ser jag, men det känns som om alla blir gravida på typ första försöket.

GRATTIS HAPPYME I EFTERSKOTT!!!!!!!  Har fullt sjå härborta med å-ena-sidan pojkens pappa och å-andra-sidan diverse åkommor. KRAM!

Skriver in mig här

Kära medsystrar - denna gången gick det inte! Konstaterat missfall idag på VUL. Känner mig helt "tom" både fysiskt & känslomässigt...har nog inte fattat det än. Ska ta Cytotec imorrn & gruvar mig för det....gör det verkligen så ont att man måste ta både Citodon + Diklofenak för att klara smärtan?

Skriver in mig här

Jag har hållt mig ifrån att läsa här i tråden ett tag. Känner mig ledsen över sambons motstånd till att få en liten till och kraften att läsa här har inte funnits. Nu har jag läst ikapp och inser att jag nog behöver komma in här då och då för att få kraft. Man får verkligen puffar i rätt riktning.

Blir ledsen, besviken, avundsjuk men framförallt arg på styvsonen och hans sambo som skall ha barn i mars/april. Enligt mig så tycker jag de är för unga och de har inte varit tillsammans så länge (inte ett år när de blev gravida). Nu har de bokat biljetter till Iron Maiden i sommar - hur tänker de då? Konserten är dessutom 50 mil bort och hur de ordnar med barnvakt har jag inte frågat. Vill inte lägga mig i. Det är nog mest bitterheten i mig som gör att jag reagerar. Sorry!

Ändrar min BIM då jag fick max utslag på monitorn idag...