Uppdaterar ny vecka.
Tycker att det vore kul om fler gravida skrev in sina veckor för tillfället är det nog bara jag som gör det. 
Det är också ett bra sätt att se till att listan inte hamnar för långt bak.
I HOPPET OCH VERKSTADEN 
ÄR GRAVIDA 
FÖDDA 
UPPEHÅLLSRUMMET 
Hej hopp alla underbara kvinnor!
Idag ska jag träffa min chef och berätta att jag är gravid.
Har blivit erbjuden en tillfällig projekttjänst och känner att nu måste jag berätta det.
Det betyder att jag även måste berätta för yngste sonen om det vilket jag är väldigt nervös för.
Jag vet att han inte kommer att ta det positivt och det känns jobbigt att förvänta sig en massa konflikter.
Men samtidigt är det ju lika bra att ha det gjort för det blir ju inte lättare att vänta och dra på det.
Annars är jag inne i en period då jag känner mig nojjig över om jag är gravid eller inte.
Idag går jag in i vecka 17 och det börjar kännas trångt i mina vanliga byxor och arbetskläder.
Men jag mår inte längre illa, mina bröst är inte längre spända och jag är inte så trött. Min mage som har varit konstant trög sedan vecka 5 har nu börjat fungera.
Allt detta får mig att bli orolig över om det är ett MA igen och att det är det som jag att alla symptom minskar.
Samtidigt vet jag ju att illamående mm ofta försvinner med tiden och att de 12 första veckorna är värst.
Igår hade jag också konstiga känslor i magen. Det kändes inte riktigt som sparkar men när jag ändrade ställning i soffan och sängen, vände mig eller satte mig upp så kändes det som att något tog emot i magen. Det gör inte ont på något vis men kändes lite lustigt.
Helst av allt vill jag ringa MVC men sen tänker jag att jag kan ju inte göra UL varje vecka bara för att vara lugn. Jag har tid för RUL 15/10 och vill försöka vänta tills dess.
Någon som har något råd eller tankar om detta?
Hej på er!
Är tillbaka efter en härlig helg i huvudstaden. Det blev roligt umgänge, god mat och lite shopping.
Var bl a på Mamastore och fick hjälp att prova ut en underbart skön (men dyr) BH. Sambon var inte ledsen när jag talade om kupstorleken på den 
I fredags talade jag om för min chef att jag var gravid och fick många lyckoönskingar. Jag har ju tidigare berättat hur det gick vid förra graviditeten så jag blev nu väldigt positivt bemött.
idag eller imorgon ska jag berätta för yngste sonen ( 18 år) och jag måste ärligt talat säga att jag bävar för detta. Kanske att jag målar fan på väggen men det har varit så mkt turbulent med honom sista året och jag vet att han inte vill att jag ha ett småsyskon. Officiellt för att han tycker att det är pinsamt men den riktiga anledningen är säkert att han är rädd att jag bildar en ny familj och glömmer mina tidigare barn vilket aldrig skulle kunna ske.
Jag får försöka lägga fram det på ett sätt så att han känner sig delaktig. Inte att jag är gravid utan att han ska bli storebror mm.. Fasar bara för ett stort verbalt utbrott då jag får heta det ena eller det andra.
Men jag vet samtidigt att det inte blir lättare att dra ut på det utan att det är bättre att få det gjort. Hur det än går kommer ju min sambo att stötta mig.
Min man är 27år och jag är 38 år. O jag som har gått runt o inte riktigt velat tala om min mans ålder eftersom jag tänker att det finns så många fördomar. Men det är ju vanligare än man tror 
Jag ser att det finns många så kallade Pumor här på tråden. Hi hi hi