Anyah skrev 2010-01-25 10:02:43 följande:
Ditt inlägg berörde mig eftersom min äldste son ( 20 år) har haft en lång period med dåligt psykiskt mående även innefattande självmordsförsök.. Som förälder känner man sig så maktlös när man inte kan hjälpa sina barn. När de är små och slår i knät kan man blåsa, sätta på ett fint plåster och trösta. När barnen har sår och smärta i själen är det så mycket svårare. Jag känner så igen mig i det du skriver att detta var inte vad du ville att livet skulle bli för ditt barn. Samtidigt är det väl så att livet sällan blir så som man kanske trodde men att man måste försöka hitta ett sätt att komma vidare. För mig försöker jag se att trots all smärta jag kände när min son blev inskriven på vårdintyg på psyket så blev resultatet att han nu äntligen får vård och efter att ha blivit utskriven får en uppföljning av den vården. Förra gången fick han bara ett recept med sig hem och så var det bra med det...Skickar även jag ett stort fång kramar till er alla!
Hej,
Tack för ditt svar :). Jag känner nog att det var skönt trots allt när det äntligen blev inläggning. Jag var sjukskriven 100% innan för att vakta honom i hemmet och det fungerar ju inte i längden. Det blev så att jag varken sov eller kunde lämna hemmet och tröståt som en tok Tror jag gick upp 10 kg på ett par veckor. + att jag hade noll kraft att ta hand om min 16-åriga dotter på det sättet som hon förtjänar och behöver.
Min son (17år) är just nu hemma men väntar på att få flytta till ett behandlingshem med inriktning på hans problem, bla neuropsykiatriska funktionsproblem, självskadebeteende, tvångsbeteende samt viss könsidentitets"förvirring". Det som är så skönt med att vi blivit beviljade den här hjälpen är att dels händer det något (förhoppningsvis positivt) dels är det sonen som faktiskt vill få den här hjälpen så jag behöver inte känna att jag "tvingar" iväg honom på något heller. Så just nu lever vi i väntan på en riktig behandling här hemma men vi känner oss alla lite positiva mitt i alltihop att det här ska bli bra så småningom.