Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Ville bara titta in och be om ursäkt för att jag tog bort mig från listan utan förklaring. Jag insåg inte då att det kunde tas för att det hänt mig eller bebisen nått. Det var inte alls genomtänkt är jag rädd och det var dumt av mig. I torsdags var INGEN bra dag för mig, fick ingen hjälp alls på Östra Sjukhuset i Gbg utan fick sitta i ett väntrum i många timmar. Tillslut gav vi faktiskt bara upp och åkte hem. Det blev ingen koll om UVI eller om tappen är lös eller nått alls. Jag var trött och besviken och bara ville inte mera av nånting. Jag ÄR överkänslig och förväntade mig stöd från fel håll. Kände mig ignorerad här inne (sorry). Hade inte sovit på flera nätter pga sammadragningar. Det konstiga är att sammandragningarna har lugnat sig sen dess...i dag lördag har jag inte haft en enda. Bebisen är lika aktiv som vanligt. Min sambo och jag har kommit överens om att jag ska ta det lugnare och vila massor så kanske inte sammandragningarna kommer tillbaka. Var bara så rädd att hon skulle komma så här mycket förtidigt. Har läst massor nu på Internet och OM hon skulle det så är det ju ganska ok ändå. Lungorna är klara står det och även om hon skulle vara liten så skulle det nog gå bra ändå. Detta har lugnat mig en del. Förlåt igen för mitt dåliga uppträdande, det ska inte hända igen. Kram till alla

Bruna flytningar idag, känns ju bättre än röda, men ändå lite konstigt, hoppas inget e på tok...

Nu kommer jag med en känslig fråga.... Ni som försöker och ej lyckas under Mars, hur gör Ni i April kommer ni att hoppa över för att undvika December barn, eller kör ni bara på och hoppas på det bästa? Jag är lite fundersam själv om hur jag skall göra..Har nämligen en dotter som är född 27/12, och vet hur struligt ibland det kan bli för att få till hennes kalas..

Knackar på lite försiktigt. Snart 40!! När hände det liksom...Blir det i maj o det e ju snart. Har en son på 13 år en dotter på snart 3 år och en liten kille på 6 månader. Det är underbart att ha fått chansen till att bli mamma på nytt när jag närmat mig de 40. Nu till kärnan...Jag känner att det känns jättekonstigt att Luka skulle vara min sista baby...Jag borde vara glad o nöjd med de tre barn jag har, men e så fruktansvärt sugen på en 4:a. Sambon (som e pappa de de två minsta) vill med ha en till. Vill fortsätta att njuta av lillkillen, men man vet ju aldrig hur länge man vågar vänta. (svårare att bli gravid, och risker med komplikationer) Har blivit gravid väldigt snabbt med alla tre och alla har varit friska. Mellangraviditeten (tjejen) var ganska tung o jobbig, den senaste var betydligt lättare även om jag likt de andra graviditeterna gick upp 15-20 kg. Men som sagt knackar på försiktigt o lägger er i favoriter så att jag kan läsa lite om er. Kram//Mia

Nope, amningshormoner ger inte utslag. Nästan alla kvinnor har halter av LH-hormon i kroppen oavsett var i cykeln de befinner sig... även om man precis är förlöst Med alla mina 3 killar har mensen kommit på dagen 3½ månad efter förlossningen och jag har alltid ägglossning innan, känner igen tecknena och har "fångat" upp ägglossningen med ältest...

Helamning är ingen som helst försäkran för att man är "skyddad". Det är ganska många kriterier som ska uppfyllas för att man ska kunna räkna amning som ett skydd, men jag tror inte på det ändå