Runt 40 och vill följas åt med att försöka få en bebis del 5

Puh  nu har jag läst igen men som vanligt har det skrivirt så mycket att allt kan jagh inte kommentera. Kram till alla som behöver förkylda, ensamma hemma, längtan efter fö i magen, på väg till sjukhus och alla alla andra.
Själv är jag trött efter 5 dagars skidåkning. Måste säga att jag blev helt överrumplad av hu klumpig jag var i backen. JAg som älskar att skidor. Men det var läskigt att inte ha kontroll och alla som susade snabbt förbi. Själv tog jag det väääldigt lugnt.
Men det har varit en jättebra vecka första semesterveckan med mina två yngsta och min nya Kärlek och det har gått JÄTTEbra jag är så glad för detta.

Godmorgon alla.
Här lyser solen, men jag bara gråter. Vet inte varför men kanske för att barnen åker till pappa idag och sen är det en vecka tills de kommer igen. Allt går jättebra nu, men jag saknar dem så vansinningt när inte är hos mig. Jag tror aldrig jag kommer vänja mig. Vad säger ni som har liknande siutation. Ibland känns det så mörkt att jag inte orkar med nåt, inget känns meningsfullt. Hemskt att säga när jag väntar ett nytt underverk.
Vet inte vad jag vill säga mer än att vissa dagar är inte bra trots att de borde vara det.

Tack snälla söta ni. Jag känner mig så värdelös när jag inte kan kontrollera tårarna. Och precis som ni säger jag vet ju att de har det jättebra hos sin pappa. Men att vara "barnfri" är ingen semester utan transportsträcka till nästa "riktiga" vecka. Det är skönt att det finns såna som ni som kan och vågar dela med sig. När man pratar med folk i allmänhet så finns sällan stor tomhet/ångest utan "det går bra". Att boka in saker första kvällarna skulle kanske vara  en bra idé för att inte dyka så djupt. För det är så jobbigt att vara "därnere" och tungt att ta sig upp igen.