Tack för all pepp, ni är fantastiska! Jag ringde nyss till mamma, men de hade inte läst mailet än. Jag bad dem göra det och ringa tillbaka sen. Håll tummarna....
Bibabba; förstår din maktlöshet. Min pappa har inte hamnat där än, han rör sig fortfarande en del och är på något plan medveten om att det är ett problem. Däremot tar han i så han spricker när han ska röra på sig, liksom för att bevisa något. Inte jättebra för hjärtat. Tänk vad mycket tankekraft vi använder för att oroa oss!
Men ofta gör jag som du, Vi4 - jag låter bli att ringa. Även om hennes alkoholproblem inte gör att hon alltid är onykter, så orkar jag inte ta risken. Och jularna har jag för länge sedan slutat fira där, går bara på helspänn och kollar hur mycket hon dricker. Periodvis förvånar hon oss, och dricker nästan inget (allt är ju relativt...). Men det är periodvis. Men visst fasen är det jobbigt att ta tag i det! Tror att en av orsakerna till att jag orkar just nu är för att jag inte befinner mig i Sverige, och att det finns mail.... Man behöver inte stå ansikte mot ansikte. Det ska jag ju göra i februari när vi åker hem, men då kanske det har lagt sig lite.
Mandra, tack för att du delade med dig också - och bilder är ju jätteviktiga, så rätt. Dem tar vi massor av!!
Och så över till något mer positivt, Mandra - du gör helt rätt!! Den resan bör jag sätta igång på allvar jag med! Vet aldrig vilken ände jag ska börja resonera och känna, vad jag vill göra när jag blir stor..
Känner mig ibland för gammal för att byta bana och har i grunden ingen jättespecifik utbildning att bygga vidare på. Lite självrannsakan skulle sitta fint
Alfred var förresten så söt igår när jag var ledsen. Klappade mig på kinden och sa ingenting. Sen när T kom hem sa han, "mamma är ledsen". Lillmannen. Han vill förresten inte bli stor alfred - vill INTE ha skägg och hår på kroppen