Inlägg från: malinkat |Visa alla inlägg
  • malinkat

    30+ som fick första barnet 2006 *4*

    Pyttis, det var starkt gjort!! Hur är er relation nu? Det jag gjort nu - nyss hemkommen från ett tre-timmars dagismöte - är att jag skrivit ett brev till både mamma och pappa. Hoppas att jag lyckades få fram varför jag skriver det jag skriver, och att vi fortfarande kan prata med varandra sen.Ska förhoppningsvis prata med dem imorrn.  Är nu lite nervös inför nästa Sverigeresa som är i slutet av februari.... Syrran tyckte att vi skulle vänta med läkaren, nu har både jag och hon pratat med mamma och pappa. Men jag känner också, att prata har vi gjort förr. Och visst, det blir bättre ett tag, men sen dalar det alltid igen. Ska bara vara säker på att det är konfidentiellt först, innan jag säger för mycket, vill heller inte att mamma ska känna sig kränkt av att få reda på saker som inte var för hennes öron. 


    Och ni andra, tack för era tankar, det betyder jättemycket! Och Mandra, som vanligt kan du komma med något upplyftande, uppskattas!!
    Fanns nog mer jag tänkte skriva, men mitt huvud känns som 5 ihopslagna fotbollar och ögonen ramlar snart ur sina hålor. Nu ska jag sova.
  • malinkat

    Tack för all pepp, ni är fantastiska! Jag ringde nyss till mamma, men de hade inte läst mailet än. Jag bad dem göra det och ringa tillbaka sen. Håll tummarna....


    Bibabba; förstår din maktlöshet. Min pappa har inte hamnat där än, han rör sig fortfarande en del och är på något plan medveten om att det är ett problem. Däremot tar han i så han spricker när han ska röra på sig, liksom för att bevisa något. Inte jättebra för hjärtat. Tänk vad mycket tankekraft vi använder för att oroa oss! 
    Men ofta gör jag som du, Vi4 - jag låter bli att ringa. Även om hennes alkoholproblem inte gör att hon alltid är onykter, så orkar jag inte ta risken. Och jularna har jag för länge sedan slutat fira där, går bara på helspänn och kollar hur mycket hon dricker. Periodvis förvånar hon oss, och dricker nästan inget (allt är ju relativt...). Men det är periodvis. Men visst fasen är det jobbigt att ta tag i det! Tror att en av orsakerna till att jag orkar just nu är för att jag inte befinner mig i Sverige, och att det finns mail.... Man behöver inte stå ansikte mot ansikte. Det ska jag ju göra i februari när vi åker hem, men då kanske det har lagt sig lite.
    Mandra, tack för att du delade med dig också - och bilder är ju jätteviktiga, så rätt. Dem tar vi massor av!!
    Och så över till något mer positivt, Mandra - du gör helt rätt!! Den resan bör jag sätta igång på allvar jag med! Vet aldrig vilken ände jag ska börja resonera och känna, vad jag vill göra när jag blir stor.. Känner mig ibland för gammal för att byta bana och har i grunden ingen jättespecifik utbildning att bygga vidare på. Lite självrannsakan skulle sitta fint
    Alfred var förresten så söt igår när jag var ledsen. Klappade mig på kinden och sa ingenting. Sen när T kom hem sa han, "mamma är ledsen". Lillmannen. Han vill förresten inte bli stor alfred - vill INTE ha skägg och hår på kroppen
  • malinkat

    Pust. En stor lättnad. Mamma ringde just, de har läst brevet, och hon vill liksom jag, att vi ska kunna prata utan skrik och gråt. Hon gav mig också rätt i det jag skrev och tyckte om att jag skrivit. Vi sa inte så mycket nu, jag bad dem diskutera med varandra, och så kan vi prata mer om det när vi kommer hem. Hoppas det nu kan bli långvarigt bättre. Inte kortvarigt....

  • malinkat

    Tack Juni!! Och kanske är det inte för sent att plugga... vore ju så kul! Men jag vet bara inte vad...

  • malinkat

    Frk Kanin, håller tummarna för dig, och att ni får en härlig månad i sänghalmen


    Assar, jag vill jättegärna se bilder
    Mini, oj vad jag känner igen mig! Jag har också en lätt oidentifierbar utbildning, inom turism, men sen har jag ju hamnat på kundtjänstjobb och annat. Har också rätt taskigt jobb-självförtroende , vet inte riktigt vad jag kan och vart jag platsar. Vet visserligen att jag kan en massa, och jag pratar 5 språk rätt ok! Men det är en massa olika saker som blir en enda röra tillsammans. Önskar ibland att jag valt sjuksyrra eller något annat där titeln liksom är yrket... Gick till någon via facket och pratade framtid och gjorde ett test som faktisk sa en del om mig som stämmer. Gjorde det inte lättare, men gav mig några ord att sätta på mig själv. Sen fotar jag ju, men även där är jag rätt kluven. Svårt att marknadsföra sig själv, tro på sig själv och komma vidare när man "inte vet vad man vill bli när man blir stor...."  Känner också igen mig i det där med att man både vill vara bland folk och jobba lite ostört, och jag gillar ombyte men vill ändå ha ekonomisk trygghet... krångligt det där!
    Så Mandra kära Mandra! Inboxa mig GÄRNA
  • malinkat

    Tack Assar, ska snart in och kika


    Och tack för inspiration, suveräna bilder jag har fotat en hel del bröllop, och rätt duktig (om jag får säga det själv alltså :-8  )  -MEN jag vill inte fota bröllop på heltid... efter en sommar är man rätt mätt Många suveränt trevliga par, men en del Bridezillas också  Dessutom är det rätt krävande eftersom allt ska funka oavsett väder och vind och egna hälsan - man ringer ju inte gärna och avbokar Det ÄR kul med bröllop, och jag älskar detaljfoto, när det gäller bröllop är repotagestilen det jag gillar. Ska man försörja sig på foto ska man antingen vara en väldigt välbetald bröllopsfotograf, eller ha företagskunder, vara modefotograf etc. Jag skulle kunna vara mäklarfotograf, med bröllop, barn och porträtt vid sidan av, - men är rädd att jag skulle tröttna på att fota bostäder efter ett tag med....
  • malinkat

    Och Juni - precis, självförtroende!! Mitt växte i och med att jag hade eget, men nu har det krymt igen . Vi får mantra positiva ramsor a´la Mandra

  • malinkat

    Äsch, håll inte igen Mandra. Vi behöver dig!


    Jag blir gärna din försökskanin,, kör på bara!
  • malinkat

    Mandra, jag skojar inte - jag är gärna försökskanin *Desperat kvinna i jakt på framtiden*

Svar på tråden 30+ som fick första barnet 2006 *4*