30+ som fick första barnet 2006 *4*

Ha, ha lyssnar på barnens konversation från sovrummet.

Simon: Men Sara, jag pratar på svenska. Mamma, Sara pratar på engelska

Sirre och Assar: Våra "äldsta" är ju nästan lika gamla och sedan 2 veckor tillbaka har det hänt ngt med Simon. Det är eg. efter det att han varit sjuk som han är så väldigt mycket mer medgörlig. Det är verkligen en fröjd. Ni ska se att även era kommer att komma in i en ny fas. Men sedan har även min man skärpt till sig och tjatar faktiskt mindre än tidigare. Även han har förstått detta med att uppmärksamma positiva beteenden. Det känns verkligen som ett stort framsteg. Vi är lite mer på samma våglängd igen.

Mandra: Låter härligt. Själv lyckades jag shoppa loss ordentligt på HM på lunchen - åt mig själv oh inte åt barnen...

Simon förklarade även för personalen på dagis att Sara pratar engelska. han är skön. Det är många språk hemma. Vi säger ofta "hur säger man på persiska/franska". När vi frågar hur man säger på svenska så kliar sig Simon i huvudet och svarar "Det är svårt"

Det måste jag nästa skriva upp i bloggen... Man glömmer så snabbt... Man borde gå igenom en del äldre inlägg och se vad man skrivit för kul om barnen... Är värdellös på att dokumentera.

Vi4: Vännen, hoppas att du ligger nerbäddad nu! Kram och krya på dig!

Sara kom hem med en fläskläpp idag. När maken frågade på dagis vad som hänt så svarade 2 olika personal att allt hade gått så bra och inget hade hänt... Öh, tror de inte att vi ser att hon slagit sig??? Det är 2:a gången detta händer. Det är helt OK att de inte vet vad som har hänt för man kan inte hålla koll till 100% men att de låtsas som inget har hänt alt. inte själva ser att hon slagit sig känns inte OK. Laddar inför morgondagens samtal... Eller vad tycker ni? Överreagerar jag?

Bra! Nej, det känns inte OK. Sara var ledsen här hemma och ville länge sitta i mitt knä. Sedan ville Simon leka med lera så då kom hon igång. Nej, jag tror inte att det är ngt allvarligt som hänt. Fläskläpp är inte hela världen men det är ju självklart att man direkt frågar vad som har hänt när man ser att sitt barn har gjort illa sig. Jag tycker att det är konstigt att personalen inte vet vad de ska svara på en sådan fråga. De verkar inte ha ett bra system för att lämna över info till den personal som är sist kvar. Kram på er!

Nej, frågan är fortfarande olöst. Pratade först med den ena personalen som var kvar igår. Hon visste inget och hade tydligen inte heller sett Saras läpp (märkligt kan man tycka). Men eftersom denna tjej är så ung och osäker och bara blir hyperstressad av frågor så pushade jag inte mer (har sedan tidigare inte mycket förtroende för henne). Sedan gick jag in och pratade med två andra fröknar. De hade bara varit med under dagen och sa att hon inte hade slagit sig då. Nu återstår det således den andra personalen som var kvar igår - hon var inte där på morgonen när jag lämnade. Nej, ingen bad om ursäkt... Antar att de själva kommer att kolla runt under dagen men ibland har jag en känsla av att de "hittar" på en story i efterhand... Förra gången hade Sara ramlat i sandlådan och skrapat upp näsan. Det var bara ytligt men hon blödde och det såg läskigt ut. Man blir ju lite chockad... Då visste ingen vad som hade hänt!!! Efter den händelsen skulle de skärpa upp sina rutiner vad gäller att rapportera till varandra. Som ansvarig måste man ju kunna stå för vad som har hänt. En gång när Simon hade fått en djup reva i kinden då kom en personal direkt fram till mig när jag hämtade honom (innan jag ens hade sett honom) och berättade att han hade skadat sig men att de inte visste hur det hade gått till, att han inte hade gråtit och att de skulle kolla runt på gården och försöka klargöra hur han hade kundat skada sig så (det var på gränsen till att behöva sys). Det tyckte jag var OK för de stod ju för att de inte visste vad som hade hänt.

Frk Kanin: Först och främst vill jag säga att det låter som ett fint firande av A. Sedan önskar jag att jag kunde göra ngt för er! Nu får det räcka med dåliga nyheter. Blir helt mållös. Varmaste kramarna!

Nu har vi fått klarhet i läppen. Hon hade sugit på en stolpe (tillsammans med flera andra barn). Hon hade gnällt lite efter men de hade inte uppfattat att läppen svullnat upp. De har lovat att rapportera bättre nästa gång. Känns i alla fall bra att veta vad som hänt.

Milla: Jag hade nog ändå prövat med glass. Kyla bedövar ju bra...

Frk Kanin: Ännu en stor kram i all denna stress. Jag vill inte tränga mig på men varför tycker inte er familj att ni ska ha fler barn?