Inlägg från: malinkat |Visa alla inlägg
  • malinkat

    30+ som fick första barnet 2006 *4*

    Juni, det e väl så att det tyvärr inte flyttar på sig...   Meeeeen.... jag ska ringa min gamla BM och höra om hon har tips, sen blir det definitivt att investera i ett sadelöverdrag och vadderad trosa. Här ska rida, ärret får ge vika! Och du har ju tipsat om xylocain..... Jag tänker vänta mig det värsta, så kan det väl inte bli så illa..??

  • malinkat

    Tack Juni, fick inbjudan Såg också hemsidan... Ser suveräna ut! Men jag var bara tvungen att skriva en liten fråga till henne - vill veta vilken den största skillnaden är mellan hennes och tex Hööks trosor - de kostar ju några kronor och man bör ju ha minst två så man hinner tvätta emellan :-8  Tycker det är svårt med strlk också - vet inte om jag ska ha M eller L i dem? Men en bra sport BH har jag letat efter, ska kolla in dem med.

  • malinkat

    Men Juni, hur många trosor har du? För man har väl inget annat under antar jag Torkar de fort så man kan hinna tvätta upp på kvällen och ha dem på morgonen


    Och tja, tråden har nog spårat ur lite, hahaha
  • malinkat

    Milla, Thorsten hälsar tillbaka till Per att det är helt riktigt att det är synd om honom


    Kaz & Sirre, här tror jag också det är tänder på G för Elvira - hon har ju bara tre än så länge. Dräglar som en gammal St Bernard.
    Juni, nu har jag beställt från din trevliga väninna!
  • malinkat

    Assar, vad menar du? Ska våra barn börja skolan sen?? Neeeeej... det måste vara någon annans barn du pratar om.. Jag har inte så mycket för vilken skola än, mer vilket LAND vi ska bo i......... Mycket att tänka på där!


    Pyttis, jag har två kompisar vars barn har opererat bort mandlarna och det blev mycket bättre! En annan kompis hade just det där problemet med dottern, att hon åt sakta, hade svårt att svälja etc. Det visade sig vara någon variant av gomspalt som satt väldigt långt in/upp (kan fråga lite närmre om du vill veta) Gjorde också att talet blev lite sluddrigt. Det är opererat nu och har blivit bättre det med
  • malinkat

    Håller tummarna för dig Frk Kanin!


    Härliga kommentarer av era små, ni andra..
    Men mest blir det ego idag..... är bara ledsen, arg och besviken. Och orolig. I nämnd ordning. Mamma ligger på sjukhus för hjärtflimmer, inte första gången hon - eller pappa - är inne på sjukhus pga av hjärtat. Mina föräldrar tror att de är odödliga. Lite hjärtflimmer eller stark hjärtklappning är väl inte så farligt? Läkarna kan ju trolla med tårna, och sjukhuset är en fristad där död aldrig inträffar. Det åker vi hem och skålar på istället! För alkohol, det användes väl som medicin i gamla dagar? De har varit två veckor på Teneriffa, sista veckan har mamma märkt av hjärtat. Men vill inte gå till en läkare där. Varför riskera att få semestern förstörd med en massa restriktioner? Nej, det skålar vi för! En vecka till av värme och en massa öl och vin, det kan väl inte göra någon skillnad? Väl på sjukhuset hemma, kan läkarna inte elchocka hjärtat som man normalt gör, för att hon haft flimret för länge, därmed risk för blodpropp. Alltså ska hon waranbehandlas i några veckor innan man kan göra något, med någon tillfällig medicin under tiden för att hålla styr på hjärtrytmen. Det ska hon säkert också hem och skåla för. Hon hostar dessutom värre och värre, trots att hon inte röker mer, har tydligen en läkartid för det på fredag. Som hon tänker avboka.
    "Hon trillar nog inte av pinn idag, var inte orolig" säger pappa. En dag kommer en av dem inte hem. De fattar det inte. Jag bara väntar på samtalet. Varför kan de inte respektera livet, vara ödmjuka inför det? Pappa blundar inför mammas drickande och viftar bort det faktum att han själv äter sig till döds. Blir irriterad när man försöker föra det på tal.
    Jag ringde till Enköpings lasarett och ville prata med en av mammas läkare. Hon som svarade visste inte om det gick - mamma är ju myndig. Jag sa, att jag vill INTE att hon vet att jag ringer. Vänta lite sa hon, och en stund senare får jag en otrevlig Syster Karin på tråden. Hon säger att det går inte, du kan inte prata med en läkare utan att din mamma vet om det. Försökte förklara att jag i´vill inte att de ska berätta något för mig, JAG vill berätta något för dem. Jag vill be dem om en tjänst, när de pratar med mamma och pappa. Nej, men det går inte, och din mamma säger att hon ringer dig sen, och undrar vilken av döttrarna det är? Hon har alltså sagt till mamma att jag ringt. Fast jag bad henne att inte göra det. Utan att lyssna på vad jag egentligen ville. Utan hänsyn till att jag är en orolig dotter med en mamma på IVA med hjärtflimmer. Jag vet inte ens namnet på läkaren, så jag kan maila! Och även om hon nu gjorde rätt i att inte låta mig prata med någon kunde hon ha respekterat min önskan.

    Fy. Sorry för lång ego, behövde spy ur mig.
  • malinkat

    Tack ni för tankarna! Ja, man blir less på byråkratin! Och jag är långt bort från Enköping lasarett, så dyka upp kan jag inte....... får jag fatt i läkarens namn ska jag maila.


    Jag och syrran är de enda barnen, och tja, vi gör det vi tycker vi kan. Känns ju rätt otillräckligt... men det är så förbannat svårt! Varje gång det tas upp blir allt så inflammerat när man står varandra nära. De slår ifrån sig och vi blir ledsna.
    Ska prata med syrran igen ikväll, så får vi se....
  • malinkat

    Siggan, eller hur, min tanke också! Vill de inte agera på det jag säger, så kan de ju låta bli. Men att neka mig att prata?


    Jag skrev ju ett upprört mail till sjukhuset eftersom jag tyckte hon agerade fel iom att hon berättade för mamma att jag ringt. Har faktiskt fått svar, från en överläkare. Han säger att syster Karin gått för dagen och han själv är borta resten av veckan, men att han bett denna syrra ringa mig för att klargöra det som hände... vad det nu ska ge? MEN han skrev att jag var välkommen att höra av mig till honom om jag hade frågor efter det. Vad ska jag göra? Förklara mitt egentliga ärende för honom?
  • malinkat

    Tack för rådet, Vi4 - trist att du också är i liknande sits!!! Mamma slutade till allas vår förvånan att röka för några år sen. Även hon rökte som en borstbindare... Hur är det med din mamma nu?


    Mamma ringde ikväll. Kvittrade på som om inget hänt. Har du fått restriktioner? Näe då, allt är som vanligt bara tills återbesöket...! Mmmm. Sa att jag ville att hon höll sig borta från alkoholen. Mummel tillbaka, och jag sa att jag menar det verkligen. - Ska du ge mig bannor nu? sa hon, och då brast det. Började grina förståss och sa att de tror de är odödliga att de inte fattar att vi bara går och väntar på ett samtal som säger att de INTE kommer hem från sjukhuset, att det dricks för mycket, äts skräpmat och noll motion etc.... hon blev nog lite chockad vilket säkert är bra, men jag kunde inte fortsätta . Var ensam med ungarna och Alfred fattade ju ingenting stackaren.  Sa bara att jag inte kunde prata mer nu, att vi får prata sen. Skrev nu ett sms och förklarade varför jag inte kunde prata, och att jag skriver ett mail innan vi pratar imorrn. Så det är det jag ska nu... behöver ju inte tänka på gråtattacker då ialla fall
Svar på tråden 30+ som fick första barnet 2006 *4*