30+ som fick första barnet 2006 *4*

Ja, jag är verkligen dålig på att släppa ifrån mig ansvaret och igår när vi satt och skulle lägga upp en plan för nästa vecka (för det är ju redan sportlov då -hjälp :-O ) så insåg jag att jag verkligen har separationssvårigheter och det känns tom som att jag hellre fortsätter ha det så här än att vara ifrån honom hela eller delar av nätterna. Har även svårt att tänka mig att lägga ner nattamningen, hur korkat som helst, men känslomässigt känns det som att jag inte kommer att fixa det (själva nekandet). Och  samtidigt funkar det ju inte att fortsätta så här, jag måste hitta motivationen genom allt jag nu inte orkar (göra ett bra jobb, göra sociala saker osv.). Usch vad det känns svårt.    

Mandra, vilken liten drömmerska

Agronom, usch så trist att man behövde vara borta under veckorna, jag hoppas som Milla att det visar sig gå att hitta någon annan lösning. Tänker att det  skulle vara bra om just den delen kommer upp sent under intervjun så att de kommer hinna känna att just Du passar perfekt och att de vill ha dig så att de är mer benägna att hitta på lösningar

Mini, aha, en annan sjuka den lät inget vidare den heller. Hoppas söt-Stellis snart blir bättre också.

Frk Kanin, jag tycker det är jättefint att ni har kalas för Adèle, vi har haft kalas för Albin på alla hans födelsedagar, det har känts viktigt. Väldigt jobbigt innan, men skönt och fint sedan. Och jag tror att själva planerandet absolut är en bearbetning i sig. Och precis som Mini skriver är det ju så lite vi kan göra för våra barn som inte finns med oss, att vi behöver få göra sådant. Min psykolog kallade allt sådant för "min Albin-tid", och jag tycker det är en fin tanke. Även jag tycker att annonsen är en fin sak, så klart att du ska göra det när det känns viktigt.
Jag hoppas också innerligt att du ska få plus nu den 25e så du slipper beslut om IVF.  

Mini, om jag minns rätt finns det väl ett speciellt kapitel bara om tjat, kanske kan du någon kväll bara ta fram boken och läsa lite om något som känns träffande och kanske visa någon av rutorna. Dels kan det bli en diskussion och dels kanske locka till läsning. Eller så har du redan testat det? 

M73, tycker det låter som att verkligen har hittat en linje när det gäller maten och tycker du låter väldigt ihärdig med att följa din egen linje. Det är verkligen inte lätt att följa sina ambitioner alla gånger! 

Kaz, eg. går det alltid bättre när R lägger E och även när han tar över honom de gånger jag lämnar över på morgonen. Han ligger så stilla och fint bredvid R, kan tom smånynna sig själv till sömns. Han vaknar nog lika ofta, men somnar lättare om. 

Pyttis, A kanske är som E verkar vara, han behöver lite längre mellan målen för att äta ordentligt. Jag själv behöver äta ofta och ha givit E mat och mellis med ganksa korta intervaller mellan, men när vi råkat glesa ut det äter han alltid mycket bättre. Och till Rs försvar är han väldigt närvarande dagtid med E och det märketes direkt skillnad i ansvarstagande när i började dela på ledigheten, R tar allt ansvaret på sin halva. Det var iofs ännu tydligare när han var hemma med A för då var han ju hemma 100% i nästan 6 månader. 

Sirre, så ni har fått en lill-Zlatan?  jag vet ju att du spelar, men spelar din make med? Och ja visst är det jobbigt när man hinner irritera sig och ligger oich försöker lägga band på sig. Då är det väldigt lätt hänt att man tar det själv för att slippa irritationen. 

Assar, så typiskt, tänk att det så ofta är så ändå. På mitt jobb är det så tydligt, många manliga doktorander som har barn kan ändå jobba hur mycket som helst och har ofta inställningnen att avhandligen får ta all den tid den kräver, medan kvinnliga doktorander med barn nästan alltid försöker doktorandtjänsten som ett jobb och inte vill lägga all sin fritid på den. Dessutom är det fortfarande ofta så att många handledare är män som tycker att alla doktorander ska lägga all sin vakna tid på sitt doktorerande. Och som på den kurs jag går nu där man får ut de andra deltagarnas paper varje tisdagkväll och på onsdagen ska de vara genomlästa och frågor förberedda. Exakt när ska man orka/hinna göra det?       

Minimalla, vilken pärs, förstår att du haft hjärtat i halsgropen i dag, minns mycket väl hur sjuk Stella var den där hösten. Vad bra att hon fått i sig lite cola, vad bra med det tipset, (jag har hört att kolsyrade drycker ofta är vätskedrivande, men då stämmer ju inte det). Åh, har ni fått en indisk restaurang. *avis* Var/är det gott?

Agronom, vad det verkar tumma på alla regelr på det sär stället, troist och svårt när man som du säger vill hålla sig väl med dem. Om du inte hittar någon formell kurs kanske någon av de gamla kollegorna kunde lära ut handdatorn och skriva under på det?

Mandra, tänk att det är ett år sedan, jag minns hur kämpigt ni hade med alla sjukorna. Förstår precis tankarna om att orka med eller inte orka med fler barn.

Assar låter tungt att skotta med barn på skyffeln och sötis med örat utanför tomteluvan.

Edvin gick ju sitt första seg i söndags, sedan har han i princip inte tränat något, men igår reste han sig och gick från vardagsrummet, genom vår långa hall och in i arbetrummet och ramlade bara en gång och tod sig snabbt upp och fortsatte, jag bara gapade :-O

Grattis till Tyra i efterskott!

Kramar till sjuklingarna och deras föräldrar. Jobbigt med oro och nattvak.

Städning, det låter som att ni alla jobbar med det, det är ju toppen! Jag tänker att det nog är en sådan sak man kommer få jobba med hela deras hemmaboende tid Hua. Just nu har Edvin fattat att ordet städa betyder att man ska stoppa tillbaka saker och gör det glatt om man ber honom. Men det gäller att vara snabb för han plockar snabbt fram sakerna igen om man inte stänger skåpen, tar bort lådan osv.  

Assar, svårt när han gillar att ta ansvaret, jag tänker att det kanske inte är så farligt i så fall, tänker så (som det låter att du själv är inne på) att ni kanske bara ska fortsätta tänka på att uppmuntra henne för annat så att hon får bekräftelse på olika områden i livet och inte bara/mest för "duktigheten".

assar, det ska stå hon på första raden.

Mini, hoppas verkligen att det fortsatt i samma stil så att Stella får i sig vätska och mat och kryar på sig.

Kaz, vad härligt, det skulle jag med behöva, har nästan inget att ta på mig nuförtiden. Milla så där var det när vi tod blodprov på Edvin förra veckan, fick tvångshålla handen och han tjöt i hödgan sky, Sköterskan var inte så jättepedagogisk, frågade varför han "blängde så surt på henne" och sa åt honom att "nu får du le mot mig" när det var klart. Hon höll motvilligt fram en ask med bokmärken och när E bara tittade (han har ju aldrig sett sådana) fräste hon ska du inte ta ett nu då. Märkligt beteende. Sirre, jag med, har varit så dålig på att dokumentera nu. Har inte heller ordnat med foton eller så på länge. Usch, så trist. Det lät som en toppenidé med dagboken och just att den skulle kunna ligga framme. Pyttis Mandra, vilken uppläxning Det lär nog bli mer av den varan tänker jag med dina finurliga tjejer. Jag sällar mig till sjuklingsskaran, var på VC idag, har ju haft sprängande huvudvärk i ansiktet i 3 veckor oc ont i hela skallen sedan början av januari, dessutom varit väldigt yr, måste hålla i mig när jag ska gå ibland. Och det var visst inte så konstigt att jag känner mig sjuk och trött. Dels har jag en ordentlig bihåleinflammation, med påverkan på örat och alla slemhinnorna och dels en halsfluss som dock som tur är verkar hålla på att läka ut, men hon sa att den kunde blossa upp om jag inte tog det lugnt. Dessutom hade jag låga blodvärden och höga infektionsvärden. Har nu fått antibiotika, avsvällande tabletter och sjukskrivning veckan ut, med stränga order om att ta det lugnt. Det kändes rätt så skönt att hon var så bestämd iaf. Och nu känner jag mig plötsligt jättesjuk

Nu åkte alltihopa ihop, redigerar lite så ni kan hoppa över ovanstående

Kaz, vad härligt, det skulle jag med behöva, har nästan inget att ta på mig nuförtiden.

Milla så där var det när vi tod blodprov på Edvin förra veckan, fick tvångshålla handen och han tjöt i hödgan sky, Sköterskan var inte så jättepedagogisk, frågade varför han "blängde så surt på henne" och sa åt honom att "nu får du le mot mig" när det var klart. Hon höll motvilligt fram en ask med bokmärken och när E bara tittade (han har ju aldrig sett sådana) fräste hon ska du inte ta ett nu då. Märkligt beteende.

Sirre, jag med, har varit så dålig på att dokumentera nu. Har inte heller ordnat med foton eller så på länge. Usch, så trist. Det lät som en toppenidé med dagboken och just att den skulle kunna ligga framme.

Pyttis

Mandra, vilken uppläxning Det lär nog bli mer av den varan tänker jag med dina finurliga tjejer.

Ego; Jag sällar mig till sjuklingsskaran, var på VC idag, har ju haft sprängande huvudvärk i ansiktet i 3 veckor oc ont i hela skallen sedan början av januari, dessutom varit väldigt yr, måste hålla i mig när jag ska gå ibland. Och det var visst inte så konstigt att jag känner mig sjuk och trött. Dels har jag en ordentlig bihåleinflammation, med påverkan på örat och alla slemhinnorna och dels en halsfluss som dock som tur är verkar hålla på att läka ut, men hon sa att den kunde blossa upp om jag inte tog det lugnt. Dessutom hade jag låga blodvärden och höga infektionsvärden. Har nu fått antibiotika, avsvällande tabletter och sjukskrivning veckan ut, med stränga order om att ta det lugnt. Det kändes rätt så skönt att hon var så bestämd iaf. Och nu känner jag mig plötsligt jättesjuk

Frk Kanin, usch så jobbigt ni har det, varför ska alla olyckor drabba en och samma familj!? Håller med de andra om att kraven vekar orimlaga att betala tillbaka så mycket på 3 veckor! Det borde gå att bestrida, i bästa fall kanske ni då i så fall också kan göra ett IVF?! Många kramar!

Mini, sort grattis till Stella, i efterskott, det märks att jag är lite dagvill, jag var helt säker på att det var 24:e idag och skulle gå in för att gratulera Stella.

Kaz, men aj då, hur är det med handen? Vet ju att den inte varit helt bra, så se till att få det kollat. Och visst undrar man hur systemen funkar ibland.

Pyttis, kram, det är faktiskt jättejobbigt att vara hemma med sjuka barn! Att gå till jobbet kan faktiskt tom vara lättare ibland, fast et beror förstås på vilket jobb man har med och kanske från dag till dag, syssla för syssla, men iaf. 

Malink, kul att höra att de kan göra mycket utflykter!

och en fråga, ni vet ju hur våra nätter ser ut, E vaknar ca 1-2 ggr per h från ca kl 22 och vid ca 02/03 vaknar han jätteofta/hela tiden fram till vi går upp vid 05 eller i bästa fall 06. Nu har maken tagit 4 nätter med E och det har gått bra att inte amma förrän vid 05, då har jag hämtat honom o lyft in honom till arb.rummet så har han fått amma där, (han har inte ammat i sovrummet alls). MEN han vaknar precis likadant som när jag sover med honom.
Hur har det varit för er andra när ni tagit bort nattamning? Hur länge har de fortsatt vakna lika ofta ändå? Vi känner oss nedslagna och jag är så trött så jag knappt står ut, känner mig så sjuk och har knappt sovit en blund fast jag har världens chans, en av medicinerna verkar vara uppiggande, har vridit och vänt mig och känt mig helt speedad på natten och såg nu på bipacksedeln att den kan ha "koffeinliknande effekt" men suck. Nu är det bara 3 nätter kvar och jag blir galen om jag inte fått sova något den enda veckan jag får chansen. Nu är maken på ÖF med E iaf.

MalinK, E är 14, snart 15 månader. Och jo det känns ändå lite uppmuntrande, jag skulle vara nöjd (tror jag nu iaf ) om jag "bara" behövde vakna 3-4 ggr per natt. Maken orkar bara ta 3 nätter till, sedan är det jag som behöver fortsätta. Om det inte ändras något på dessa 3 nätter undrar vi allvarligt hur det ska gå och även för Es skull, att vakna mer än 10 ggr per natt kan bara inte vara bra för honom heller, så vi funderar tom på möjligheten att ge honom sömnmedicin. Något som eg. känns helt uteslutet.