30+ som fick första barnet 2006 *4*

Hej tråden

Juni vad skönt med pappsen!
Mandra - ska inte du plugga? Nääää, en paus behöver du ju också
I övrigt ego, är såååå trött, ska snart försöka blunda en stund. Har sovit oroligt hela veckan, förmodligen pga helgens mässa. Kommer vi att kunna sätta upp jätteloggan som vi tänkt? Passar krokarna som bilderna ska hängas upp med på väggen? Kommer IKEAramarna (som för övrigt inte är så vackra och med blåtonat glas) hålla måttet så det ser proffsigt ut? Kommer det funka ihop med henne jag ska ställa ut med (som är supertrevlig men stressad och kontrollfreak och just nu arg på fotologgan som hon önskar vi gjort på annat sätt;)? Efter dagis åker hela familjen till mässan, Thorsten ska hjälpa mig att hänga bilder. Men Wencke som hon heter kan inte komma förrän på kvällen, så då får jag åka tillbaka och så får vi hänga av bilder för att sätta på tyg etc..... jag vet bara att det kommer att ta TID med bilderna - hennes beräkning av  ca 1-2 h stämmer inte överrens med min, och jag vill inte vara kvar där till 22. Måste hem och varva ned och försöka sova. Blir långa dagar! För att göra mina nerver värre så har bilderna jag ska sätta in i album inte kommit. Behöver dem igår liksom. Har en fotobok, men vill ju kunna visa mer....... DJUPT ANDETAG!

För övrigt har jag varit och kollat ett annat dagis. Var som att KOMMA HEM! Vilken känsla! Dessvärre nog svårt att få plats, men finns det ett så finns det fler! 

Ok, stor EGO varning, men jag är så LESS! På dagis! Thorsten menar att jag  ska "slå kallt vatten i blodet" som man säger på danska, men jag är LESS! Barnen har det fortfarande bra, ingen fara med dem på något akut vis. Men att prata med dessa väggar till pedagoger. I protokollet från förra mötet stod inget om denna pojke som ju inte längre går kvar pga bla bitning.En annan skrev då, att något kanske borde nämnas? Jag skrev att jag höll med och att jag gärna vill sätta mig igen och prata om riktinjer när liknande händer, alltså inte om fallet med just denna pojke pga tystnadsplikt.

Tillbaka kommer ett mail där det står att pedagogerna har beslutanderätt och att de där inte kan blanda i föräldrar. Jag förstår att de inte kan låta alla föräldrar ta sådana beslut, det skulle dessutom leda till brott mot tystnadsplikten. Men jag vill prata riktilinjer! Hur ska det gå till? Ska man som förälder ha rätt till ett bra smatal först eller bara lite sladder i korridoren? Det är möjligt att deras beslut var rätt, kanske ligger mer bakom än vad jag vet om, men det är HUR jag intresserar mig av nu. Och så skriver hon att "vi är 4 utbildade pedagoger och är kompetenta nog att ta ett sådant beslut!" På en gång detta att man slår i från sig, skyddar sig med sin utbildning och glömmer bort att man är människa som kan göra fel. De är perfekta. Och vi kan inte ta beslut för att vi inte är pedagoger. Skulle kunna skriva så mycket mer, men nu till en fråga...

Jag ska i morgon till ett dagis jag hittat där det finns plats för båda barn. Redan i december månad. Nu känner jag mig helt ställd: för det första, vad ska jag ställa för frågor, för att få veta om det är vad vi vill ha? För det andra, är det rätt att byta så snart, utan att vi vet något än om när / om vi flyttar tillbaka till SE? För Elvira tror jag inte det är några problem, men Alfred är redan på dagis nr 4 i sitt korta liv, och är verkligen inne i en ålder där kompisar och trygghet betyder mycket för honom. Och HAN trivs där, även om hans föräldrar inte gör det.... Gaaaaahhhhh! Hjälp! Behöver er input! 

Tack Pyttis & Juni! Pyttis, jag tror jag ska sno några av dina formuleringar ang policy rätt direkt om det är ok Och ditt "egoinlägg" hjälper massor!

Och dina frågor Juni ska jag försöka sätta tyska ord på till i morgon! Har pratat med min pappa också, och som han säger så måste vi också planera lite långsiktigt. När vi nu inte vet hur länge vi blir kvar, bör vi utgå från nuläget och den möjlighet att vi är kvar när A ska börja skolan. Om vi har kvar honom där han är nu för att skydda honom från en ev negativ omställning, hur svårt blir det då inte sen när han MÅSTE därifrån? Och just nu vet vi ju faktiskt ingenting.... Visste vi att vi skulle hem efter sommaren skulle jag definitivt inte byta dagis....

Innan jag skriver till dagispersonalen ska jag i alla fall ha ett rent huvud och kallt blod....... Nu mat, sen skriva ned lite tankar inför nya dagismötet imorrn! 

Åh vad ni är BÄST! Tänk så mycket bra tankar man får härifrån! 

Juni, du har rätt i att jag ska ta bort fallet med pojken från samtalet - och även om det finns mycket jag skulle kunna säga till dem om temat, och hur stor lust jag än har att knäppa dem på fingrarna (just nu) , så ska jag uppföra mig diplomatiskt... som Pyttis säger vinner jag själv i längden på att "smöra" där jag vet att det tar Och även om det är svårt att ta kritik, så måste man som yrkesperson bepansra sig med tålamod, lyhördhet och respekt - sen kan de svära och prata av sig. men proffessionalitet måste finnas någonstans...

Mandra, visst finns det kulturella skillnader, men jag tror också det är mycket individuellt från ställe till ställe. Jag kan tycka att det (som jag upplever det) svenska "alla ska vara med på det" besluttagandet ibland går för långt, ibland måste andra få ta beslut, förtroendevalda. Jag vill väl bara hitta ett mellanting. Och känna mig respekterad också för mina åsikter och känslor som förälder. Det har ju varit kalla handen ia alla diskussioner, från godis- till varma tekoppar på borden- till detta med pojken-diskussioner. Och som du säger - jag vill ju att barnen ska växa upp i en (moralisk) miljö som jag kan leva med också...  Jag ska få prata med en annan kvinna som jobbar få timmar i veckan på dagis också - hon är en sån man vill ha kring sina barn, utbildningsmässigt, erfarenhetmässigt och med en varm personlighet. Men jag har förstått att hon också tycker att det finns mycket som bör förändras och det finns en orsak till att hon inte vill jobba där mer än hon gör. Hon är dessvärre just nu i Norge, men har gått med på att prata med mig, i förtroende. 

Och yes, KOMPISSKAP! att jobba förebyggande, med hur man ska vara med varandra! 

Tack för att ni orkar vara bollplank!!

Förresten Juni, hur går det med pappsen? 

GRATTIS Juni, vilken brud!!  Jag kan inte göra glas, så jag säger bara  Jag är imponerad!

Mandra, visst är det skönt att ta tag i saker, jag hoppas bara på uppbackning från föräldrar.... för det är rätt tufft också.... En jag pratat med som satt i styrelsen där i massor av år när hennes barn var små, tyckte det verkade konstigt med hur den nya styrelsen ser ut - ordförande och viceordförande är ju personal....  

Mandra, visst måste man veta att man klarar det själv, och orkar. Jag har heller inga problem att stå för min åsikt, men den där känslan av maktlöshet när man plötsligt inte har uppbackningen man trodde man skulle få... ingen kul känsla..... Jag ska börja med att skriva till dem, innan vi träffas. Så har jag underlag och kan tänka igenom vad och hur jag skriver. Men en sak - jag satt nu och lusläste vårt kontrakt med dagis med alla paragrafer, och om jag inte missuppfattat tyskan, så står det uttryckligen att "beslut ang anställningar, uppsägningar (ej epecificerat om av barn eller personal dock), öppningstider etc ska träffas av hela styrelsen. Dvs där är jag också inräknad, som föräldrarrepresentant. Det står också på annat ställe, att dagiset (här inte specificerat vem, men kan man anta styrelsen?) kan säga upp ett barns plats utan tidsfrist om det tex stör så pass mycket att det påverkar övriga barn negativt/gör att en personal måste avsättas till detta barn. Men, inga riktilinjer för HUR detta ska gå till. Nu med lite mer kött på benen, kan jag nog skriva ihop något...

Aktiviteter för barnen - här älskas sån lekvänlig lera! Bägge barn kan sitta länge med det, och jag har köpt små formar som de kan "baka" med. Suveränt! 

Men Milla, GRATTIS till storvinsten Kan man önska sig något mer?
Hur går det med jobb?

Kort uppdatering efter dagens besök på tyskt dagis: Fick ett bra intryck! Lokalmässigt är det kanske i största laget, men barnen är indelade i mindre grupper i egna rum i denna jättevilla (4 våningar). Mycket ljus, mycket plats, stora balkonger, uteplats (inte så vanligt här), megafönster i matsalen, nytt och fräscht. A och E skulle ju inte se så mycket av varandra, men det kanske heller inte gör något. Utflykter, verkar kärleksfullt, och hon verkade tycka det var lite konstigt att jag ens behövde fråga om transparens och kommunikation - det var för henne en självklar sak att vi får veta allt om barnens vardag och att diskutera saker man vill veta mer om eller ifågasätter tyckte hon var en normal sak.... Hur det sen funkar i praktiken vet man ju aldrig förrän man i praktiken är där. På måndag ska vi lämna besked... tackar vi ja blir det efter jul..... Svååååårt!

T kunde dessvärre inte komma loss, så min magkänsla och en massa "formell info"...... 

Men du, jag trodde att din frånvaro här berodde på att du var på BB! Äsch...  

Milla, den är skandinavisk... finns en dansktalande pedagog, två svansktalande (dock ej perfekt svenska) och en norsk. Barnen sinsemellan pratar ibland tyska...

Pyttis, vad fruktansvärt! Det skär i hjärtat när man hör sånt, värre då när det är någon man faktiskt träffar....hoppas ni kan ge stöd till mamman! KRAM!

Milla, ja! Han behöver nog lite diskmedel.... Nej, skämt åsido, jag hade också blivit lessen och less. Hur blev det sen, kunde ni prata om det? Det där med att somna osams och vakna "trippandes på tå" gillar jag inte. Hoppas det löser sig!

Ang dagis, ja, min magkänsla säger "byt", även om det givetvis inte finns garantier för att det blir bättre, det kan man inte se riktigt innan man är där..... En sak som ytterligare gör att jag känner "byt", är att två kompisar som A brukar leka med på dagis ska sluta, och de andra två som han oftast är med, vill jag helst inte att han leker med. sSlagsmål slagsmål slagsmål, och det känns inte som min kille när han är med dem. Kanske är det naivt och tro att de andra pojkarna skulle vara orsaken till att min kille slåss... men det känns som att hela miljön gör att det blir slagsmål. Att pedagogerna inte kan avvärja det. En stor del av pedagogiken på andra stället är att de själva ska lösa sina konflikter. Jag frågade hur långt det ska gå innan någon rycker in...? Svår fråga att svara på förståss, men hon sa med glimten i ögat att ingen kommer hem med näsblod i alla fall...  

Det kommer ta ett tag till innan vi vet om Thorsten får ett jobb han sökt i Sverige eller inte. Får han det så kommer vi nog hem till nästa höst. Det betyder 6 månader på nytt dagis..... är det då värt det? Samtidigt vet vi ju inte om det blir så. Vad är då bäst för Alfred. Ska vi "hålla ut " fram till sommaren och försöka få platser till nästa höst OM vi stannar? 

Huvudvärk.