När vi började att låta våran son sova i egen säng och rum så började vi med att sitta vid hans säng efter saga tills han somnade men efter ett tag kunde vi få sitta i timmar för så fårt vi rörde oss så vaknade han.
Efter ett tag så sa vi att så här kunde vi inte hålla på så vi läste saga , satte på lungn musik och sa god natt, släkte lampan och gick ut.
Han var inte med på noterna och vi fick bära tillbaka honom.
Det skar i hjärtat när han grät och skrek men efter ett tag så försvann det och han började sova helt underbart i sin säng ,i sitt rum helt själv.
I julas gav han bort sina nappar till tomten och sen brakade helvetet loss.
Mitt i nappavänjingen kom trotskillen fram med fantasier om onda troll,lejon , vargar osv så ligga själv var inte tanken och med lampa släkt kunde vi glömma.
Vi har slitit håret av oss och varje kväll var allt ok tills vi sa godnatt.
Nu sover han i vår säng, han gråter inte och vi får ha lampan släkt men vi måste ligga ner med honom i våran säng tills han somnar och när tex jag går upp så är det dax att gå och lägga sig i gen.
Måste ta tag i detta men har jag orken nu ?
Han är ju mer kraftfull nu och mer bestämd än förr.
Tja annars får jag väll dela säng med honom tills han flyttar hemmifrån och får han tjej får vi väll ligga skavfötters.