Vi som väntar vårt första barn Mars 2010 - Del 3

haha, ja men det e inte så lätt att vara positiv i dessa stunder.. mina fötter börjar ledsna på detta nu, vattenballonger. hehe!

jaa jag sitter hela tiden och hoppas, så fort jag känner mensvärken komma.. då hoppas jag att den ska sitta i ett tag, och komma tillbaka igen.. men nää de tar för lång tid innan den dyker upp igen! gaah så tråkigt de e o vänta :phehe va gullig han e :) min sambo e nog mer nervös.. nu nyss när jag duscha så hörde jag.. "älskling, märker du om vattnet går när du står där inne" haha :) dom e för goa..

oh vilken tur att de gått över.. men otur att det inte övergick till ordentliga värkar!haha, nio månader ju :) ja seg e jag med idag känner ja.. inte alls på nå vidare humör att göra något.. vill bara sitta ned hela dagen :p men ja ska nog släpa mig till spisen o göra lite käk iallafall :)dricker du hallonbladste, eller vanligt bara ?:) jaa jag med, håller tummar & tår ! :D

hahaha nejnej ! :p  ja men det e ju så tråkigt med maten tycker jag, att alltid komma på vad man ska laga osv.. men här blev det pasta idag, gott & lagom fort att laga :)haha ja men precis, jag dricker också hallonbladste, de e svingott tycker jag med, hoppas det ger något, men de lär man ju aldrig få svar på ?:p men ja man dricker ju ändå.  mjaa jag tänkte också ge mig på dammsugaren, men nä.. det gjorde jag ju igår. haha har inget att göra verkligen ! får nog ta mig en kopp te och sen vila ett tag.:)

okej gott! :)ojdå, ja de kan jag förstå, man blir ju inte direkt smidig med sammandragningarna.men det avtog sen eller?jag har inte gjort ett skit idag, haha.. totalt lam i kroppen! eller jo jag var hos barnmorskan, men ja det tog ju 15 min.. sen hem igen :)har faktiskt haft värkar nu under kvällen, så jag hoppas verkligen att något e på g nu.. men min bebis e ju en jäkel på att luras ;p hehe! tråkigt att man inte vet något alls, hur det ska starta & när.. hmm..

HelenaOlivia: stort grattis till er ! :) Angelica87: Stort Lycka till! :)själv sitter man nu och tar tid på sina värkar! tror starkt på att vi får åka in snart:)men ja hur mycket vågar man hoppas egentligen, känns som att varenda gång man hoppas, så avtar det igen.. men denna gång måste det ju vara på riktigt. har unge fär 10 min mellan värkarna just nu.. så hoppas på under natten! :D hehe tråkigt att dom ska luras såhär tycker jag!! som mensvärk känns mina.och dom sitter i nuu!! :D men ja.. hm! törs inte säga att vi ska åka.. haha kommer inte tro på det förrns ungen e ute nu.. nej jag går inte in i affärerna längre nu, de känns som att jag kan undvika de dom här sista dagarna faktiskt, haha :) ja absolut.. håller dig uppdaterad! du får också uppdt om de händer något :D KRAM

usch så har vår lillkilla hållt på i veckor. Känns som om han försöker gräva sig ut ibland! Inte jätteskönt :P

Hej på er ! igår kväll 20:54 tittade våran älskade Lucas ut, 4140 g & 52cm lång :) världens goaste kille! förlossningen gick utmärkt, och det var lindrigare än jag hade förväntat mig! Lustgasen fungerade toppen för mig.. tog edan 1 timme innan han kom.Hoppas det e fler bebisar på g nu :) lycka till tjejer! kram från oss

I onsdags, 100310 kom vår lilla prinsessa Ingrid Lo Linnéa ut. Hon var 50 cm och vägde 2920. En liten sessa. :) Hon är så otroligt fin. Förlossningen var riktigt jobbig fram tills jag fick krysta fram henne. Vi kom hem idag och jag kan inte riktigt njuta. Tycker att amningen är riktigt jobbig, vill att det ska funka så lillan får upp sin vikt. Men det krånglar varje gång det ska matas och jag har såååå ont i mina bröstvårtor!Hur går det för er andra mammor?Hur har det går för era bebisars vikt? Gick de ner mycket de första dagarna? Min lilla är nere på 2700 och jag blir sjukt orolig. Jag kommer att bli den värsta hönsmamman!

God morgon!Här sitter jag med mensvärk, har haft sammandragningar i 4 timmar inatt med ca 10-15 min mellan.Sammandragningarna försvann sedan helt , men nu är nog inte långt kvar.Hur känner ni er??Några symtom på komnande förlossning?Detta är sjukt spännande =)

Ingen slemprop här inte, dock lite extra vattniga flytningar, vilket visst med kan vara ett tecken. Hoppas jag =)Ska till BM nu i eftermiddag och tänkte be henne känna om jag öppnat mig något, hoppas det annars finns ju ingen ide med sammandragningarna =)Visst är det svårt at veta vad som är på riktigt eller inte, inatt hade jag riktiga kramper men det komer säkert bli såååååå mycket värre haha, usch.Nervpirrande!

Hej hopp! Härligt för er med känningar. =) Är lite bitter då jag inte känner nåt alls!! 9 dagar till BF och sjuuukt otålig. Har ju varit sjuk i två omgångar sedan i torsdags. Har knappt kunnat äta och känner mig allmänt trött och grinig. Var hos BM i torsdags precis innan kräksjukan slog till och då var jag ju så klart gôr trött och sur, så jag var helt galet negativ. Hon kan ju inte tyckt att jag var så där jättekul att ha att göra med . Tyckte typ att allt var skit. Ska nog förklara läget för henne när jag ska dit på torsdag, så hon inte tror att jag gått och blivit världens största pessimist .BTW, idag fyller jag år och jag tänkte att bebisen skulle komma ut som en födelsedagspresent, men den verkar ha andra planer.  Självisk bebis som inte gör som mamma vill på hennes stora dag.

Bilirubinvärdet har lyckligtvis störtdykt men så hade även vikten. 11 % ner idag och får återkomma för vägning imorgon och komplettera med ersättning. Tur att mjölken börjar rinna till (även om det gör galet ont att amma...stålsätt er, tjejer!).  Vi hoppas att allt är bra imorgon så att vi kan fokusera på att bara vara hemma. Kan berätta lite kort om hur min förlossning gick, för de som intresserar sig: Den 11 mars vaknade jag vid 07.30-tiden av onda sammandragningar. Dessa kom med allt mellan 2 och 10 minuter hela dagen men jag försökte avvakta så länge som möljigt. Vid fyratiden hade jag så ont att jag behövde hjälp att tackla smärtorna även om sammandragningarna kom i genomsnitt var sjätte minut.  Fick komma in, ta ctg och fick två citodon och fick rådet att gå och ta en fika i kafeterian. Var öppen 2-3 cm men hade 1 cm kvar av cervix. Inte så jätteroligt att sitta bland folk och få värkar, kan meddelas. Därefter åkte vi hem en sväng och låg och "vilade" i sängen. Ont, ont åter ont.  Orkade inte mer vid tolvtiden och 01-nånting skrevs jag in på förlossningen "på riktigt". Då var cervix helt borta och jag var öppen 3 cm. Fick petidin och prova på lustgas. Det var roligt! Blev lovad EDA när jag var öppen 4 cm och när petidinet var ute ur kroppen.  Fick EDA 04.00-tror jag. Timmen mellan kl 3 och 4 är något av det värsta jag gjort i hela mitt liv. Jag kunde inte andas mig genom värkarna utan spände mig något vansinnigt. Sög lustgas och fick schyssta hallucinationer  Edan vände allt. Det blev roligt att föda barn! Jag kände fortfarande sammandragningar men lustgasen gjorde dem uthärdliga, jag kunde prata och skoja med Emil och barnmorskan. Blev taggad igen. (Vid femtiden går vattnet samtidigt som jag kissar) Kl 6 börjar värkarna kännas på ett annat sätt och jag känner att det vore väldigt skönt att krysta. Öppen 9 cm och får vänta lite. Det går helt ok och jag fokuserar på lustgasen. 06.30 är det fritt fram! Det går inte alls att stå emot, kroppen bestämmer och jag följer med. Superskönt att få påverka!  Ser genom lustgasen att barnmorskan har fällt ut skötbordet och gjort i ordning inför bebisens ankomst. Hon tar varma handdukar och håller mot mellangården. Nu vill de plocka bort lustgasen för att jag ska kunna vara med och lyssna på deras instruktioner. Det vill INTE jag. Jag använder den för att fokusera ut kraften och ber dem istället att sänka andel lustgas men då säger barnmorskan "äh, vi kan bjuda på lite lustgas". Jag var nog mer med än vad de trodde Jag känner hur barnet närmar sig utgången, får känna på huvudet och säger "uääk". Kändes som en hårig kokosnöt... Barnmorskan ber mig att låta bli att krysta. Det går, tro't eller ej. Använder mig av flåstekniken som jag fick lära mig på föräldrautbildningen. Trodde aldrig i livet att det skulle funka, men det gjorde det. Är övertygad om att jag spricker framåt... Får krysta igen och ut kommer han! Han läggs på min mage, skriker på en gång och har apgar 10-10-10.  Barnmorskan ber mig efter en stund att krysta en gång och ut åker moderkakan, hel och fin. Den var inte jobbigt alls att få ut, kändes som att skita ut gelé ungefär.  BM undersöker mig och ser att jag fått en liten bristning inuti och en utanpå (bakåt, inte framåt). Får två stygn sammanlagt. Svär en del då jag sys. Vill vara ifred med mitt lilla conehead och sambo Emil, som varit en klippa under hela förlossningen. Tur det gick snabbt... Enda komplikation som uppstod var väl att mitt blodtryck ökade plötsligt och jättemycket, upp till 165/115, vilket gjorde att de fick hålla extra koll på det under förlossningen. Brydde mig inte nämnvärt, var rätt borta i lustgasdimman då det upptäcktes. Förmodligen steg det så mycket av smärtan mellan petidinet och edan, för det la sig snabbt igen.  Hrm. Ja, det blev ju utförligare än vad jag tänkt från början, men med tanke på att det verkligen är en positiv förlossningsberättelse hoppas jag att ni kan ha överseende med att den blev lite lång