Jag tror att jag är chipsberoende!!!

Du kommer klara det! Jag hejar på dig!

"skapar" man sig ett missbruk så finns det en risk att man inte mår bra av den. Om an däremot omvandlar sitt "missbruk" till nått mer lätthanterligt som en påse chips framför en bra film så blir det lite nog lite mer lättsmält :D

Många skrattar åt dig här inne ts, men jag funderar över hur du mår. Har det hänt något det senaste året? Visst, man kan säkert bli fysiskt beroende av chips. Men om man plötsligt förändrar sina matvanor och börjar stoppa i sig skit varannan kväll så låter det som ett sätt att hantera något annat som kanske är jobbigt. Att stoppa något i munnen kan vara ett sätt att hantera stress, en flykt som ger omedelbar tillfredställelse. Det verkar ju lite grann som att du går in i din egen bubbla när du ska sitta där och äta dina chips. Det är något som jag själv känner igen mig från då jag hade en ätstörning och hetsåt. Hur mår du i övrigt?? Är du stressad över något i ditt liv. Hur mår du när du sätter dig ner för att äta chipsen?

Vad bra att du ska böja i terapi  Vad glad jag blir att du ska få hjälp! Jag förstår vad du menar med ritual. Jag har haft sådana ritualer. Men jag avsluatde min ritual med att kräkas upp alltihop. Bra att du inte har det att jobba med också. Det låter verkigen som att ditt chipsätande är ett sätt att hantera ångest och stress. Vi fungerar ju så, vi hittar sätt att lugna ner oss själva. Har vi inte lärt oss något annat sätt att förhålla oss till våra egna känslor så är det lätt hänt att ta till mat, alkohol eller något annat. Jag hoppas att du får uppleva att du kan komma i kontakt med vad du känner och behöver på ett nytt sätt i terapin. JAg går själv i terapi. Det har förändrat mitt liv. Lycka till! Kram på dig!

haha äntligen några i min egen situation. Jag har sedan jag var 14 ätit MINST en chipspåse om dagen, i mina tonår oftast två. Har ett chipsskåp hemma, som min sambo  inte vågar röra. Har stenkoll haha Jag jobbar till sjöss och när jag åker ut brukar jag har med mig en extra bag fylld med chipspåsar, då man inte får packa så mycket brukar jag på jobbet ha en liten "bantningskur", får helt enkelt inte med mig fler än 12 påsar, och detta till 35 dagar! Är inte heller överviktig, väger ca 60 till mina 178 cm, det sjuka är att när jag kommer hem efter 5 veckor på båten så ser jag alltid ut som ett skelett. Jag inbillar mig att min kropp behöver sina chips:P

Jag var helt tokigt chipsberoende förut. PRECIS som du skriver. Vad jag gjorde var kort och gott att bryta mönstret eftersom jag hade möjlighet till det: Jag åkte ett halvår till Island och jobbade på fiskfabrik. Det första jag gjorde var att köpa ett 6mån-kort på gymet där, och i och med jobbet fick jag regelbundna matvanor. (Kunde jobba från 03 till 19...) Tränade MINST tre ggr/veckan efter jobbet och gjorde upp med mig själv om att skippa chipsen en månad.  Jag RASADE i vikt och då jag kom hem tog det ett knappt år till dess jag träffade sambon som inte är alltför förtjust i chips. Att vräka i mig en påse framför honom skulle för min del kännas grymt pinsamt, så alltså låter jag bli. Visst blir det chips ibland, men då måttligt. 

Jag har ett annat beroende av skräpmat (inte chips) och har hemskt svårt att sluta med det eftersom jag också är smal. Har gått och kollat blodvärden, kolesterol etc för man tänker ju att även om man inte är tjock så kan det ju ändå märkas att man äter onyttigt i blodet men jag hade superbra värden =S Så då känns det ju som att det inte finns någon motivering för att sluta. Angående chipskvällar där man inte vill dela med sig så vill jag inte heller dela med mej av mitt beroende på myskvällar =P Men då brukar vi göra så att alla tar med sig eget snacks så blir det inga problem =P

Jag äter nog ganska lika mängder mat på båten som hemma. Skillnaden är ju att jag inte äter lika mycket chips där så det är klart att det är att jag äter för lite vanlig mat som gör att jag går ner i vikt. Man är väl helt enkelt van att fylla upp dagskvoten med de underbara chipsen. Men bättre att inbilla sig att kroppen inte klarar sig utan chipsen än att tvinga i sig mer nyttig äckligmat ;) Jag mår dock inte dåligt av mitt beroende, men borde säkerligen kolla upp blodvärden jag också.. Hade ett vad med min pojkvän att jag skulle hålla upp en månad en gång men tyvärr var han för mesig, han lät mig få "priset" fastän jag fuskade... 4 chipsfria dagar är strongt! Egentligen borde man kanske passa på att haka på så man kan peppa varandra, men jag har ju en massa nyinköpta goda påsar i mitt skåp... hmmm

Du rökte va? Oroar du dig över blodådrorna ska kalkas igen är det nog läge att sluta röka i första hand, det är faktiskt den värsta boven. Mer än onyttig mat/godis. För övrigt börjar åderkalkningen i 20-årsåldern hos alla. Sedan hur man skyndar på den, det är en annan fråga.

TS, jag såg att du nämnde E621 och det var det jag ville lägga till. Debatten går het om glutamatets skadligt eller ej, men vad det gör iallafall är att stimulera kroppen att vilja ha mer. Det är vad det gör med mig. Jag var inte lika 'into' chips som du beskriver men E621 gör mig bottenlös. Äta äta ÄTA, och jag har märkt att just chips get mig den största reaktionen. Det blev lite längre än vad jag tänkt, men mitt tips är att försöka ta bort all E621, glutamat, smakförstärkare etc ett tag ur maten (finns överallt!). Det hjälpte mig jättemycket. Jag tog en 9 månaders total break och nu kan jag äta smakförstärkare nån gång bara ibland utan att det barkar iväg.

Du förknippar chipsen med nåt trevligt och jag tror snarare att du är beroende av mysstunden än chipsen. Ät dig mätt på något nyttigt och skaffa dig en hobby. Kanske gillar du handarbete eller pyssel, det kan man också göra framför tv-n. Eller kanske du renovera ett rum, tapetsera? Eller kanske kvällspromenader kan vara något för dig. Ring någon när suget sätter in.

Jag var BEROENDE. Vi åt mycket  chips hemma när jag var liten och på gymnasiet köpte jag det ofta på vardagar men alltid på helgerna. Jag var smal, vägde 52kg/157lång. När jag fyllde 20 small det till! Jag o min kille som då bodde ihop käka massa god mat, vi hade mys varje kväll, drack cola och åt chips. Jag cyklade inte, körde bara bil, tränade inte. Jag vägde som mest 66kg!!!! Fick finnar som fan och blev deppig. Försökte med viktväktarna o gick ner några kilo men chipsen älskade jag o sparade points till. Jag gjorde slut efter 3år av himla massa skäl men åt ganska mycket chips sen när jag bodde själv också. Kunde se fram emot en kväll med chipsskålen, choklad o cola, det nästan pirrade i magen! Kände mig som en hetsätare. Kunde äta 200-300g chips + 100g choklad och 1,5 liter cola EFTER middagen. När jag mådde lite bättre efter samtal med kurator (tyckte ofta synd om mig själv) och ville hitta kärleken igen så skärpte jag till mig. Jag försökta äta ordentlig mat, tränade lite mer. Jag började dejta på nätet, kände att jag ville vara fräsch. Började gå ut med en kompis på helgerna istället för att sitta vid tvn, försökte bryta mönster. Jag vägde 55 igen och min nuvarande sambo äter inga chips alls. Så när vi träffades för drygt 2 år sen åt jag jmindre o mindre chips eftersom han inte gillade det. Vi åt mer riktig mat till middag, han älskar att laga mat. men framförallt var vi aktiva och umgicks med våra vänner, tränade båda två (inte överdrivet mycket, men höll igång) och jag slutade röka för han hatade det (feströkte bara men ändå). Nu har det gått drygt två år och jag äter chips om det bjuds eller köper själv max 1 gång i veckan, måste också ha lite choklad till. Idag väger jag dock 60 kg för jag jobbar mycket tidiga mornar och orkar inte träna + äter fortfarande en del hamburgare om jag är stressad. Tänker alltid på min vikt, ville jag så skulle jag kunna hetsäta igen. Men jag tycker det känns skabbigt och ofräscht när jag tänker på hur jag såg ut en gång. Finnig och småfet, helt okontrollerad! Sen satt jag o tyckte synd om mig själv. Till viss del var det synd om mig, har inte haft det lätt jämt men jag är den enda som kan göra nåt åt det. Det som varit har ju varit.  Blev långt detta, men jag tror att måendet påverkar ens beteende jättemycket. Rent teoretiskt så innehåller ju chips massa salt, fett och smakförstärkare. Glutamat är väl beroendeframkallande? Du måste nog bara bestämma dig, för även om man har bra värden så är det nog inte så bra ämnen man får i sig för mycket av. Framförallt blir man ju så "tungt" mätt och blir slapp. Men det är svårt, än idag kan jag längta efter chipsen jag får på helgen  Jag tycker det är okej att jag äter lite chips o choklad ibland. Jag äter aldrig godis eller dricker alkohol, röker. Mitt mål nu är att komma igång o träna mer än 1 gång i veckan som idag.. Och äta hemlagad mat varje dag, iaf i veckorna haha.