Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Uch, idag mår jag inte bra, matt-illamående-allmänt konstigt. Hoppas de har att göra med att Cajsa väckte mig 6:15 istället för 9:30 eller att de har att göra med gravven...

Ska vila med henne sen ihopp om att jag mår bättre innan dagis och jobb. Vet i o för sig att jag kommer må skit sen me av nervositet men hoppas att de ska gå bra!!!

Ja nu är han här! Lillebror utan namn... 11 timmar intensivt jobb, fy fan vad ont det gör!!! Fick aldrig riktigt vila mellan värkarna. Men det är ju värt det. 4345 g och 52 cm, är själv chockad över den storleken :o

Hej tråden!
Nu kan jag återvända till er igen efter flytt och inget internet på ett par veckor- tur det för det har varit fullt upp!
Vill börja med att säga ett superGRATTIS till Sjögurkan och lille Otto och till Nenne för nya graviditeten!:):):) Gud vad vi ynglar av oss här i tråden!

Skogsbollen:
Jag är jätte, jätteskraj inför hur det ska bli när andra barnet kommer. Precis som du säger så känns det skvatt omöjligt att man ska ha ansvar för två små barn eftersom ETT BARN liksom redan tar upp all tid och får tålamodet att tryta rejält... Förra gången hade man ju bara den romantiska bebisbilden, nu vet man ju att det är långt från roligt HELA tiden. Men den här gången är man ju ljusår före i mammarollen jämfört med innan. Så jag intalar mig själv att det är klart att det kommer gå finemang!

Nu är jag i vecka 37 och har 22 dar kvar till BF... Hjälp vad läskigt och spännande! Mår väldigt bra med tanke på värmen och allt jagande/plockande/lyftande som krävs av en den här graviditeten. Barnmorskan spår att det blir en rejäl bebis på 4 kilo+ och det känns... Tror fortfarande på en grabb, ska bli spännande att se vad det blir:) 

@Korvmedbröd:
 Men shit.... vilken grej! Vilka j-a typer det finns. Jäkligt otrevligt... kan se det framför mig, vilken dramatik. Obehagligt att råka ut för såna där typer som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Man vet lixom inte vilken värld de befinner sig i för stunden.
Det påminner mig om en händelse för drygt 2 år sen, då jag med min gravida Alvin-mage går på stan med en nästan lika gravid kompis och möter en hyfsat påtänd kille. Just när vi börjar närma oss honom så skriker han "kom inte närmare, för då kastar jag ost på er", och sen börjar han kasta små ostbitar efter oss. Helt galet! Vi lade händerna över våra magar för att skydda de små därinne och pep iväg illa kvickt. Obehagligt!

Pust! Vilken pärs vi hade förut. Alvin sov länge inatt och vaknade sent och när han inte velat somna vid 14-tiden idag så bestämde vi oss för att försöka hålla honom vaken istället. Han var på jordens jobbigaste humör, men lite lek med granntjejen höll honom i hyfsad form. Vid 17-tiden blev det dock en riktig konflikt då Alvin skulle ha en macka med smör. Efter att ha sagt till honom 3 ggr att INTE äta smör med kniven direkt från smörbyttan, så fick han ta en sista klick smör med kniven till sin macka och sedan tog jag bort smörpaketet. Då tog det hus i helvete, övertröttheten i samband med att inte få sin vilja igenom triggade igång ett hysteriskt utbrott. Han kunde inte alls komma till sans utan bara skrek, grät och hulkade. Till sist somnade han i Oskars knä, utan blöja och med Foppa-dojjorna på sig, utan mat i magen.... stackaren. Oskar la ner honom i sängen och när han slumrat några minuter försökte vi lirka av dojjorna, men då vaknar han, blir vansinnig igen och skriker och gråter ytterligare 10 min, trots att han fått tillbaka skorna. Nu äntligen har vi lyckats få av honom skorna och på en blöja, så nu får det lilla gossebarnet sova så länge han vill. Usch, det är så jobbigt när de blir så ledsna. Någon som känner igen sig?

Läste i nån bok om trots att 2-åringen ofta lever i ett ständigt dilemma av att vilja och inte vilja på samma gång, de vill ha kakan i handen, samtidigt som de vill äta den, de vill både "ja" och "nej" och det är så enormt tydligt på Alvin just nu. Kakproblemet löser han iofs med att alltid ta två kakor och bara äta en men annars.... ena sekunden "ha vatten" å sen när man tar fram ett glas "inte ha vatten" och ställer man då tillbaka glaset så är det återigen "ha vatten" med ett efterföljande litet utbrott för att man enligt honom gjort fel. Vad var det mer det stod i den där boken....jo, att en 2-3-åring har en liten konflikt med sina föräldrar var 3:e minut och 2-3 stora konflikter per timme. HJÄLP!!??

Oups!
Nu vaknade han därinne.... "vill inte ha blöja....huhuhu".... Hans far tar det.

 

Vad har hänt med min lättnattade kille. Han är fortfarande uppe nu kan jag tillägga efter att vi i 45 min har jagat honom runt övervåningen då han klättrar ur sängen hela tiden. Och varje gång vi kommer upp så gapskrattar han och kastar sig tillbaka i sin säng. Några tips? Det hela är ju en lek för honom.

Ja sak avregistrera mig ifrån FL. Det stjäl både tid och energi som behövs på annat håll. Men innan jag gör det hae jag velat få tag på fb-gruppen så jag kan fortsätta hålla koll på er allihopa ändå. Men adressen i TS funkar inte.

Någon som vet vad gruppen heter så jag kan söka rätt på den på FB?

Tjena tjejer,
har varit på kub-ultraljudet idag, fick väl sådär siffror tyvärr. Hade hoppats på bra ELLER dåliga siffror, som enkelt hade kunna utröna om vi ska göra fostervattenprov eller ej. Men nu fick vi 1 på 244 för downs vilket egentligen är rätt bra siffror med tanke på min ålder (vilket var DET som drar ner risken för oss).

Vi har inte bestämt om vi går vidare med fvp eller ej. Magkänslan säger att allt är ok, men det vet vi ju inte förrän barnet är här eller om vi tar fvp. Vi får se

Vi hade iaf en pigg myra i min mage, som låg med benen i kors, kramade navelsträngen med ena armen och vinkade med den andra *s*

Nenne: Jag tycker du ska gå på din magkänsla och din intution. Sen vad den säger vet bara du.
Vad mysigt med ultraljud. Det är sån himla häftig känsla! Oavsett om bebisen är 8 veckor eller 36 veckor.

Idag har jag mega ångest. Hugo var så ledsen ända från morgonens begynnelse. När vi sa att vi skulle gå till dagis blev han ÄNNU mer ledsen. Helt förtvivlad. Krokodilltårar. Så var han hela morgonen.
Vi höll på och vela fram och tillbaka om han skulle få vara hemma idag men beslutade oss för att lämna honom och prova. Så får de väl ringa om han ff är ledsen.
Han hysterisk grät hela vägen till dagis. Känner mig som VÄRLDENS SÄMSTA MAMMA. Nä'r barnen är så där ledset: skulle jag låta honom vara hemma då?
Han har ju varit hemma i 12 veckor, så det blir som "nyinskolning" för honom. Sedan är det 5 nya barn som håller på med intensivinskolning på tre dagar. Han kanske tycker det är konstigt att DOM får ha sin mamma /pappa på dagis och inte han? Inte vet jag men det skär som en kniv i mitt hjärta när han är så där ledsen.

@anya:
Det är verkligen fruktansvärt när de är så ledsna. Jag vet att vi nån gång höll Alvin hemma när han vaknade, på tok för trött och var tokledsen hela morgonen. I måndags, efter 5 veckors ledighet, gick det dock kanon. Morgonen var lugn, lite småkonflikter bara och han traskade glatt in på förskolan.
Igår morse var däremot hemsk, han var ledsen och grät hysteriskt, men efter en blöjkonflikt där vi "tog kommandot" så vände det helt och han blev glad och tjoade att han ville åka till dagis.... Det fick mig att förstå (som så många ggr förr) att den där ledsamheten inte alltid är ren ledsamhet, utan en släng av trots, många viljor i kroppen och många känslor, och allt det skrämmer honom och gör att han blir ledsen/arg.... Han vet inte hur han ska hantera allt, så när vi visade honom till rätta så var det som att han tyckte det var skönt att vi lixom tog kommandot.

@anette:
Ja, hjälp vad tiden går fort. Då blir det kalas imorrn eller till helgen då?