Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Tillbaka från minisemester i Götet. Vi har haft jättetrevligt, men det är ju en pärs att åka iväg med tre barn
Ska försöka hinna läsa igenom allt ni skrivit lite senare.

Som ni vet är Milo väldigt sen med talet. Men jag tror att det kanske, kanske är på väg att släppa. Han har inte direkt sagt fler ord, men intresset har blivit större. Svårt att förklara
Han har dessutom överraskat mig två dagar i rad. Igår var vi hos Wilmas pappa och hon har ett Pippihus. Han höll i Pippifiguren och jag frågade "vem är det?" och han svarar klockrent "PIppi!".
Sen idag så fick han en Rorri-bil av mig (han ÄLSKAR Rorri) Jag frågade: "kan du säga Rorri?" och han började sjunga på signaturmelodin! ("Rorri, en racerbil"). Inga klockrena ord, men melodin var nästan rätt och ordet racerbil blev typ "ässsbij".
Detta är stora framsteg hemma hos oss

Men som sagt, han förstår allt man säger så det verkar bara vara orden som är sena.
Annars är han hysteriskt trotsig. Ska göra allting själv, bestämma ALLT och får galna utbrott om han inte får. Suck, suck, suck...

Det är helt naturligt med dom tankarna.
När jag väntade Milo så trodde jag inte det var möjligt att älska två barn lika mycket, men det var det ju
När jag sen väntatde Caspian kom samma tankar tillbaka. Tre barn kan omöjligt få plats i hjärtat. Men det gick bra det med. Som du säger, det faller sig naturligt

Däremot så hade jag en period i början när Capian fötts då jag hade dåligt samvete gentemot Milo. Han är ju fortfarande så liten och behöver mig massor. Jag märkte att han ändrades, hade svårt att somna på kvällen och tydde sig till pappa mycket mer. Då mådde jag jättedåligt. Han hade ju liksom inte valt att få en lillebror som tog all uppmärksamhet. Jag kände mig nästan taskig att vi skaffat ett barn till. Men även det gick över, även om det ibland fortfarande känns jobbigt när jag inte hinner med Milo så mycket som jag vill. Men ju äldre Caspian blir desto bättre blir det

Och förlåt om jag tjatar på om Milos tal, men det har ju varit lite av en oro att han inte pratar nånting alls.
Men imorse pekade han på äppeljuicen och sa "pläplä".
Så nog börjar det släppa. Änligen

Jag kan ses i nästa vecka. Inte måndag dock.
Min sambo börjar sin semester på måndag, men vi har inget planerat första veckan. Veckan därpå åker vi iväg så då kan jag inte.
Men vi kanske kan ses allihopa? Pappor och hela köret?

Skönt att allt såg bra ut!
Men jisses vilket bra blodvärde du har! Jag har lågt i vanliga fall, men när jag blir gravid så dyker jag. Brukar ligga under 110.
Men det är samma med mitt blodtryck, fast det är lågt hela tiden. Var på efterkontroll nu i onsdags och då hade jag 90/50. Barnmorskan undrade om jag ofta känner mig svimfärdig... eh ja, det kan man ju lugnt säga

Korv - Grattis till det färdiga barnrummet

Har faktiskt inte tänkt på det, men så kan det ju absolut vara! Intressant

Korv - Jisses vilket drama! Och vilken galning Äckligt med folk som ska ta på en barn sådär...

Idag har vi varit på Skansen i regnet. Finns lite bilder i bloggen för den som vill se.

Kom på idag att jag snart måste börja planera alla födelsedagar och presenter. Våra två närmsta vänner fyller år om två veckor, Milo den 16 september, Andreas (min sambo) den 30 september och Wilma 13 oktober.
Sen tänkte jag försöka planera in Caspians dop också... Puh!

Skogsbollen - Milo är PRECIS sådär!! Ha kakan och inte äta kakan, i väldigt många situationer.
Men ett exempel är kvällsvällingen. Man gör välling och han sträcker fram handen för att ta flaskan, men i sista stund så börjar han skrika. Han vill inte längre ha vällingen. Man ställer flaskan på bänken och han går runt och skriker en stund. Sen lugnar han sig, hämtar flaskan men efter en liten stund blir nåt fel igen och allt börjar om. Så kan han hålla på ett bra tag.
Nu har han dock bättrat sig efter att vi några gånger lagt ner honom i sängen utan välling. Nån måtta får det vara liksom.
Jag känner igen utbrotten väldigt väl. Milo har enormt mycket vilja och kan få riktigt fördjävliga utbrott om det inte går som han vill.

Jag hade jättegärna setts, men vi åker iväg imorrn och kommer hem på fredag eftermiddag så det blir nog lite tajt.
Men jag är på nästa gång!

Tänkte bara skriva att jag fortfarande är aktiv här. Jag läser iaf allt ni skriver, men har varit lite dålig på att kommentera.
Vissa av er läser ju bloggen och vet att vi har varit iväg på en liten semester också

Milo går igenom värsta sortens tvåårstrots och är samtidigt GALET vild. Han är ett heltidsjobb. Att då dessutom ha en tremånaders bebis... jag är slut som människa...
Man måste ha 100% koll på Milo hela tiden, men det går inte. För några dagar sen stoppade Andreas honom i sista sekund från att dricka ur diskmedelsflaskan och igår ramlade han ner från soffan och slog i huvudet så hårt att han var helt borta en stund efteråt.
Han har en enorm överskottsenergi och är på precis ALLT hela tiden och jag bara väntar på att nåt allvarligt ska hända. Jag vill ha full koll på honom, men med Caspian så funkar det inte.
Han har en enorm vilja och ett fruktansvärt humör. Om det inte går hans väg så bryter helvetet lös. Utbrott utan dess like.

Ibland undrar jag hur jag orkar... Jag är rädd att energin en dag är helt förbrukad, att jag bryter ihop.
Än så länge håller jag humöret uppe (även om jag är väldigt nära bristningsgränsen varje dag), men jag är så trött på att jaga. Så trött på att säga "NEJ!". Så trött på att försöka få tyst på honom när han bara skriker och skriker. Så trött på att behöva bli arg på honom.

Han är självklart också en helt underbar kille. Som pratar (på sitt sätt), skrattar, busar, kramas och hittar på saker man gapskrattar åt. Och jag tror det är där jag hittar energin för att orka med det andra.

Att ha det så här med Milo och sen ha en liten bebis är ibland mer än psyket klarar.
Jag går runt med en ständig oro över att nåt ska hända honom när jag inte har koll. Jag KAN INTE ha koll hela tiden.
Jag är död av utmattning, men måste ändå ha total fokus hela tiden.

Jag vet inte varför jag skriver det här, det bara blev så.
Nåt som behövde ut helt enkelt... och allt vill man inte skriva i bloggen

Det jag också tänkte skriva var att han drar om man släpper honom ute. Det går inte att ta blicken ifrån honom en sekund, han bara springer.
Vi har några gånger tappat bort honom ett ögonblick och det är fruktansvärt. Oron att han ska försvinna helt är så stor att jag börjar bli rädd för att gå ut med honom... det är verkligen hemskt.

Tack tjejer! Underbart att ni finns!

Milo går ju på dagis i vanliga fall och då är pressen lite mindre, även om de timmarna han är hemma yttrar sig så som jag beskrivit.
Just nu har Andreas semester och barnen är hemma. Jag vet inte om det inte blir tillräckligt med aktivitet för Milo då, att han inte får utlopp för sin energi.
Även om Andreas är hemma så är påfrestningen stor. Milo är som jag skrev ett heltidsjobb, men när man har två barn till att ta hand om så räcker knappt två personer heller. Caspian är dessutom otroligt mammig vilket gör allting mycket värre.

Tack igen för erat stöd!

Jag är grymt tacksam för att Wilma iallafall är lugn. Hade hon också varit galen och trotsig så hade jag nog brytit ihop för länge sen.
Caspian är faktiskt en väldigt nöjd bebis, men väldigt närhetskrävande och det är ju det som gör det svårt att hinna med.

Vad gullig du är! Jag har aldrig provat sjal, men har funderat på det. Är den svår att knyta?

Jag skulle gärna vilja ses! Kan lämna storbarnen hemma och bara ta med Caspian. Få lite lugn och ro
Problemet är att vi är upptagna nästan hela veckan och jag kan inte måndag - onsdag. Torsdag ska jag till bvc med Caspian för vaccination 11.30 så det är ju om vi ses efter det. Fredagen kan jag hela dagen, men risken finns ju att Caspian har feber efter sprutan...
Annars får jag vänta tills nästa gång. Barnen börjar på dagis igen nästa måndag så då kan jag i princip varje dag

Grattis Wilma i efterskott!!

Heja heja Bay och Tobiq! Spännande värre

Oj oj oj så spännande!!!! Lycka till! Om du inte snusar bebis redan förstås

Vangelia - Milo är låååååångt ifrån att prata rent. Han bubblar på, men man förstår ingenting Han kanske är uppe i 10 ord (har inte räknat) men inte ens dom är "rena".
Bvc säger att det inte är nåt att oroa sig för eftersom han förstår allt man säger till honom. Det är det viktigaste.

Angående längd så är Milo 90 cm. Han har 92 i kläder.

Härligt!! Grattis ännu en gång!
Ser fram emot att träffa lillkillen

Bay - Sååå söööööt!!
Angående namnen tycker jag Elliot. Det är jättefint. Wilma skulle hetat det om hon var en kille
Jobbigt att Felix blev ledsen. Milo strulade massor i början när Caspian kom. Blev mer ledsen, arg och ville inte sova på kvällarna. Men det gick över rätt fort

Tobiq - Spännande!!!! Håller alla tummar och tår

Bay - Jag köpte sempers magdroppar, enligt mig mycket bättre effekt än minifom. Nu slutade vi ge dom för några veckor sen. Glömde i några dagar och då kom vi på att han faktiskt inte haft så ont i magen. Nu för tiden får han bara ont i magen om jag ätit nåt han inte gillar.