Pormo:
Jag sätter hjärtat i halsgropen av att läsa det bara! Det är egentligen helt jälva otroligt att man kan behålla sitt vett i dessa extremt pressade situationer!!
Jenn:
Men ÅÅÅÅÅH! Kan det bli bättre? Nä, jag tror inte det! Nu kommer ni ju längta än lite mer efter inflyttningsdagen! När är det? Tänker jag fel när jag skriver november/december? Du har min avundsjuka! Utan tvekan!
Jenn:
På Jonas födelsedag! Vilken underbar nystart 2011 ni kommer få! Återigen - ni har min avundsjuka!!
Efter Loves absolut sista matpass som är mellan klockan 22 o 23 brukar vi lägga över honom inne i spjälisen! Vi sover så gott om nätterna jag och Jonas! Det är nästan som att bli ung på nytt! Men gissa vem som vaknar full av gråt om morgonen? Jo, Love! Ångesten slog till! Shit, vad elakt egentligen! Han har ju inget som helst minne av att vi har lagt in honom där, han som är i princip sovandes under den där kvällsslurken.
Man kanske ska börja natta honom inne i spjälsängen! Vad härligt att ha något att ta itu med under mina lediga dagar och kvällar här fram över 
Sjögurka:
Jag är lite nyfiken på hur du gör! Med din lilla sjusovarOtto? Går du upp och pumpar på natten för att hålla igång tretimmarsamningen? Nyfiken i en strut, eftersom Love till exempel vaknade var tredje timma PRICK och ville ha en slurk för att sova vidare sedan
Nenne:
Det är så härligt att höra om din stolthet över viktigt! Jag tycker verkligen att du är hur duktig som helst (och din supergravida kompis också! Inte illa pinkat med stavgång fem ggr denna vecka!!!)! Ska bli roligt att få följa dig under denna andra resa!
Åh, vi har haft en underbar dag idag! Började med lunch med två tjejkompisar till mig. Den ena nyfölöst och i sällskap med sin pojke EN VECKA GAMMAL! Men ni förstår ju! Och den andra, som jag inte träffat på sju, åtta år (FAN! Hatar att räkna år sådär!) med sin ettåriga dotter. Det är helt fantastiskt vad gamla vänner kommer tillbaka in i ens liv med barnen!
Efter det drog vi in till stan och mötte min pappa på Tekniska Museet som kan stoltsera med en flygplansutställning a la Abbefavorit! Han älskar flygplan just nu! Dessutom en massa roligt för vuxna också! Åt på restaurang efteråt och jag blev förstås Mamma Stolt som en Tupp då pappa var HELT SÅLD och IMPONERAD av Abbes skötsamma, duktiga och snälla jag. För han har verkligen varit ett praktexemplar var det gäller blivande tvååringar idag!
Sen kommer vi till tågresan hem. Love sover skönt i vagnen, på barnvagnsplatsen tåget har. Vi sitter på säterna strax intill. Varför ska folk envisas med att sitta där när de varken har packning, hund eller vagn själva? Och så kommer det in en full, gammal, spinkig, smutsig gubbe med sina två hundar och ska såklart sitta där inne i barnvagnsdelen. Och på ett säte, som inte går att fälla ner för att fotstödet till barnvagnen tog emot. Men här är vi envisa och varken blyga eller rädda av sig. Och eftersom Love sover, så ska vi gulla med honom, tänker han. Gulligull! Klapp! Klapp!
Jonas säger till honom, att inte röra. Och han var helt okej med det. Tills det slog slint.
- Vadå Så JAG ÄR PEDOFIL? A! JAG ÄR EN PEDOFIL! så börjar han ta på Loves händer igen. Varpå Jonas springer fram och slår bort hans hand och säger - Pilla inte på min son! Han sover! Okej?
Då började han gapa och gasta om att han var pedofil och att alla jävlar lyssnar på för mycket på kvinnor och rapport och hej och hå. Jonas ber honom att hålla käften. Äckliga gubben fortsätter att skrika om att Jonas är sjuk i huvudet och inga hjärnceller har. Tror du att jag är sjuk eller? frågar gubben och Jonas svarar, såklart - Ja, det verkar uppenbarligen så. Gubben börjar surna till än mer och min lillebror som varit med oss hela dagen höjer rösten, som jag aldrig hört honom förut - NU HÅLLER DU KÄFTEN OCH BYTER PLATS! DE VILL INTE ATT DU SKA PETA PÅ DERAS UNGE SKA DET VARA SÅ JÄVLA SVÅRT ATT FATTA? Helt plötsligt förvandlas tåget till en filmstudio. Gubben reser sig upp och börjar skrika så högt han kan, likt en björn, en mördare, en sinnessjuk - WWWWWWAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH WAH WAAAAAAAAAAAH WWWOOOOOOOOOOOIAAAAAAAAAAAAAAAHH, och började springa fram mot våra platser. Folk som satt precis bakom sprang och gömde sig längre bak i tåget. Och kvar satt vi med förvånade ögon. Han böjer sig över min bror och fortsätter sitt brutala vrålande. Alltså VRÅL (ingenting annat). Så sätter han sig mitt emot honom och börjar slå honom på armen som vilar mot fönsterbrädan. En gång. Två gånger. Tre gånger. Sen reste han sig mot Victor (min bror) igen, varpå han också reser sig beredd på attack och gör något fotbollstrick med sin egna kropp och hamnade mer bredvid oss andra. Jonas ber gubben att lugna ner sig och faktiskt så gör han det och säger "MEH DET VAR JU HAN SOM BÖRJADE!" och pekar på Victor! Sen gick han tillbaka till barnvagnsplatsen med sina två hundar. Då kom konduktören och bad honom med bestämd ton att byta vagn eller gå av ("för det här var hans tåg! Och det var han som bestämde på det"!). Gubben börjar försöka psyka och snacka om små snoppar, förminskade hjärnor och avsaknad av hjärnceller (..igen.. mot Jonas) och ville att både Jonas och Victor skulle ta av sig solglasögen och så att han "KUNDE SE DEM".
Till slut gick han av. Och Abbe blev återigen en vilding som ville göra allt annat än att sitta stilla (under tiden satt han med snutten i mitt knä o nappen i munnen och bara råglodde - han undrade väl varför den där mannen helt plötsligt skulle komma och leka monster).
Ja, men det var helt sjukt! Ni skulle sett VRÅLET! Både Jonas och Victor var bara hårstrån ifrån att ta till annat än ord. Men för det första så satt Abbe i mitt knä, precis bredvid. Och framförallt Jonas kände att det vore onödigt för Abbe att se något sådant. Dessutom hade det gjort honom mer förvirrad över situationen. För det andra så hade gubben med sig två hundar också.
Skogsbollen:
AHAHAHAHA!! VA? Kastade han OST PÅ ER? Vilket, ursäkta mig, miffo! Det där kan vara bland det sjukaste jag har hört!
Jo tack, konflikter kommer och går här hemma också. För ett par veckor sedan hade Abbe en period då han vägrade sova middag och somnade vid 17-tiden, oavsett vad vi gjorde, var vi var eller hur mycket man än lekte och stjojade och skojade med honom. Ögonen bara föll ihop!
Nej, vi blev oroade över natten och den kommande morgonen. Dessutom vill man, precis som du menar, få i lite middag och bada av sig all dagens lek! Shit Pomfrit säger jag bara! Vilka skrik- och panikkvällar det var! Huva. Jag måste springa och ta på mig deo direkt, blir svettig av att bara tänka på det där! Vad SKÖNT att Oskar är hemma!!!
Imponerar på mig själv. Har hunnit med kvalitetstid med båda pojkarna idag. Abbe och jag hade glassfest (han ville bara sitta i mitt knä den lilla gullgubben *älska älska älska*) när Love sov middag. Och Abbe var så trött under kvällen att det blev tidigt i säng för honom, till både hans och Loves stora glädje. För efter en bajsfestival ifrån Love, så studsade han och jag ner i ett bad. Love är nog förälskad i mig varje gång jag badar med honom. Och ikväll fanns det ingen storebror som ville förstöra eller tjuvnypas 
Och eftersom barnen inte gick och lade sig exakt samtidigt idag (samt att jag har lediga kvällar här framöver) så var det helt enkelt läge att börja introducera Love för sin egna säng. Det var med fruktan i kropp o ögon som jag gick in för detta. Jonas är inte hemma ikväll. Men det var lika bra att ta tjuren i hornen, jag bara kände det! Det är nu eller aldrig. 24 (TJUGOFYRA) minuter tog det!!! YEAH! Det är ju ingen tid alls! Huva!! Jag buffade, sjöng, ramsade och pussade och tillslut somnade han med mig bredvid sig! Om det här verkligen är sant, eller om jag drömmer känner jag mig nästan lite osäker på!
Godmorgon Allihopa!
Karlstadstös:
Abbe somnade strax efter att vi gick av tåget. Och nej, vi har inte pratat med honom om det. Det där jättevrålet som gubben gjort - är något vi gör här hemma när vi leker monster! Så Abbe var mest väldigt fundersam över om han lekte, eller ej? Abbe är inte rädd för den typ av saker /han skrattar ju när han får skäll, oavsett om det är jag eller någon annan). Det är värre med oväntade ljud som dyker upp, eller ljud överhuvud taget. Som när en helikopter landade på tomten bredvid där vi var. Han fick panik och tUppjuck av rädsla. Visste inte var han skulle ta vägen. Det samma gäller muLlrandet av en lastbil som fäller ner sin kaj, som var utan för vårt fönster här i veckan. Min stackars lilla pojk - för oj så rädd han var! DET har vi däremot pratat med honom om.
Jag fasade för att han skulle vakna denna åskande o blixtrande natt. Men det gjorde han inte. Han var helt utslagen igår (hoppas att han är det ikväll igen - när det är dags för Love att somna.
Nackdelen med att Love börjat sova i sin egna säng, är de hysteriskt tidiga morgona. Att somna om? Det finns liksom inte.
Sjögurka:
Abbes balans sitter inte heller på sin rätta plats just nu! Just därför som han bara stod rätt upp och ner på en studsmatta (på kanten utanför studsmattanätet), och bara trillade ner, utan att röra sig! En liten släng av hjärnskakning men det gick bra!
Skogsbollen:
Jag har hört att 2-årstrotsen ska vara den värsta! Varken barnet eller du själv kan göra sig förstådda till 100% (fast nu tycker jag att det verkar som att ditt lilla A är en mästare på att prata?), just därför blir det så fruktansvärt frustrerande för både barn och vuxna. Så all annan trots kommer nog vara rena rama drömmen!
Karlstadstös:
Haha! Men VA? Du får förlåta att jag skrattar till, men du måste fått en chock när du fått den frågan!
Sjögurka:
Anledningen till varför jag tror att Abbe halkar runt som på ett bananskal just nu, är för att han skjutit iväg på längden en hel del. Och han har ingen koll alls på vart han är Haha. Sött men oroande
Abbe hade en släng av tvåårstrots förut i kombination med storebrorrollen. Men hans tvåårighet kommer alltid fram i samband med glass. DÄR vet han inte alls vad han vill. Äta den, ha den kvar, hålla i den, inte hålla i den (man blir ju kladdig och den kan smälta och den kan ta slut). Annars är han bara helt fantastiskt! Just nu är det Love som är inne i sin separationsångestfas - som kan vara lite nervryckande ibland. Men det bästa är att MAN VET att den kommer går över. Och det är snart! Älskar man sin mamma, så gör man 
För i övrigt står barnen i en varsin säng och skrattar åt varann. Vadå gaddat ihop sig i en vägrar-sova-grupp! Men nu är det nog dags för mig att gå in och säga godnatt "på skarpen". Hehe.
Bay:
Du kan vara glad. Du har ett tryggt barn!
(jag återupptäckte den bok jag lusläste precis när jag blivit gravid. Barnliv, här hemma. Där står det så. Att den gapskrattande ungen, är ett tryggt barn! Grattis! )
Abbe hade också en sådan där period förut. Vi löste det enkelt, han fick helt enkelt läggas tillbaka i spjälssängen som stod bredvid och väntade på Love. Jag skulle gissa på att det helt enkelt gäller att vara bestämt ett par kvällar till, tills han har förstått. Antingen att ni sitter bredvid, står utanför dörren eller springer upp varenda gång ni hör hans små tassande steg. Det är härligt att veta att det bara det är en fas, den går över snart!
Lappen:
WOW! Det låter som ni haft det riktigt roligt! Inte visste jag att man tog p-sprutan i rumpan!
Jenn:
MEN!!! VAAAD SKÖÖNT! Fy, de där fyra veckorna måste vara grymt ångestladdade för bådas del, men jag tänker framförallt för din! USCH!
Anuya:
Tänk för att vi kommer ihåg när du skrev att du fått en liten pokje! Vad underbart nervpirrande det var för oss alla! Jag får ståpäls direkt! Två år! Det är magiskt vad fort tiden går!
Igår somnade Abbe och Love tillslut. Det dröjde inte länge. Men jag kan tycka att fördelen med att dela rum är att man får bussnacka lite innan man somnar. Och det var precis vad de gjorde. Sen låg de helt utslagna i varsin säng. Gulle! De var så fantastiskt fina att jag bara hade lust att plocka upp dem igen!
Nenne:
Det känns som att vi alla är mer eller mindre både peppade och stolta MED DIG! Bra kämpat!
HAHA! Nu när ni skriver det, vi frågar Abbe om allt, JÄMT! Men det är nog mest bara för att vi fortfarande är så förundrande över hans storhet och talförmåga och att han faktiskt KAN GE ett svar! Den enda gången han säger nej, är på frågan om bajset! Jonas har en dille på att presentera olika förslag för Abbe som han får välja mellan. Som Nenne säger, A eller B, inte mer. Det fungerar toppen och Abbe brukar allt som oftast vara stolt över det egna valet!
Lilla Lo har haft svårt att komma till ro med nattsömnen idag. Han sover inte ordentligt än. Vet inte varför, men det är absolut inga sorgsliga (läs; skrikiga) känslor inblandade. Han är bara vaken liksom. Försöker få honom att somna i vagnen ikväll, för det var där Jonas började (av någon knasig anledning jag inte ens orkar fundera på. Men vi är lite olika han och jag när det kommer till läggdags av barnen). Till saken i alla fall, så fort han hörde mig, såg mig så klättrade han upp och ställde sig i vagnen och TJÖT av skratt och pur glädje. Än mer när jag tog upp honom för att pussa den lilla barnakropp jag längtat så efter under arbetarhelgen.
Abbe är också inne i en störtskön period av sitt liv. Jag skulle inte ha något emot om han var två år i några år till Han är finurlig i sina lekar med bilar, flygplan, dockor eller vad det nu kan tänkas vara. Han har hittat en liten (gosedjurs-)apa, som var min när jag var liten. Den ska ha blöja, godnattpuss och sova bredvid honom i sängen. Där med basta! Hjärtevärmande!
Baypower:
Grattis! Hoppas att ni är lika förälskade än!
Anuya:
Åh, jag hade gärna setts inne på Fridhemsplan, det lät ju urmysigt att hänga på ett bibliotek! Jag ska genast ta och kolla upp i min kalender vilka dagar jag har fria. Abbe går inte på dagis, så han hänger med då förstås!!!
ÅH Nenne! Vad härligt med ett Ultraljud. Säger man inte att man ska lita på sin kvinnliga intuition? Oftast, allt som oftast, brukar det finnas en sådan stark oro, en föraning om det kan vara något fel: Och din är helt tvärt om! Vilket dilemma! Det är något helt otroligt med det "första" mötet med sin lilla bebis. När den ligger där så okänd med verklig inne i magen, och när h'n precis kommit ut och man äntligen får sig en glimt av sin egna lilla människa!
Skogsbollen:
Får man fråga vad det är din chef håller på med? Vad är det hon är oförstående med?
Karlstadstöd:
Åh, jag kan också bli less på dålig information! Man vill kunna förbereda både sig själv och barnen. Han är så stor nu också din kille!
Bay:
Måste säga att det lät otroligt mysigt med utomhuskojorna! Man kanske ska bygga sig en egen här på balkongen! Haha!
Skogsbollen:
Vad lustigt att du frågar om overaller, för jag gick och funderade kring det idag. Frågade till och med råd, tips och tycke idag! Jag tror faktiskt att Abbe kan ha fjolårets! Den var stor då, kan hända att den är perfekt nu! Men Love däremot! Hm! Hm! Hm! Man kan ju inte direkt fråga om honom han hade tänkt att börja gå snart! Och hur aktiv han hade tänkt att bli! I och för sig tror jag att han kommer börja gå snart. Det handlar nog bara veckor! Han har verkligen en vilja att lära sig, har ju en brorsa som är en riktigt kenyan och han är mäkta imponerad! Måste nog rota fram Abbes "gamla" overall från bebistiden som det nog står en 74;a. Återigen så tror jag inte han tänker svara korrekt på frågan om hur han tänker göra med längden
Varken Abbe eller Love ska gå på förskola under vintern, så det blir ju inte alls samma uteaktivitet som det är på just förskolor med mig! Däremot ska vi åka till fjällen nästa år igen. Där kommer det vara vinter o kallt, Love kommer definitivt vara uppe på benen vid 1,5 och DÅ vill man verkligen att han ska vara klädd! Som sagt! Blir till att rota fram och prova imorgon!
Jag FÖRSTÅR VERKLIGEN att du tappar lusten på jobbet! Tröggubbe!
Lia:
UNGE! HAHA! EN liten mindre chock! Abbe tog Jonas telefon och spolade ner den! Adjöss! Haha!
Jag har märkt på Abbe att han har börjat bli generad/förnärmad ibland! Ofta när vi är hemma hos mormor! Några fler som barn som är sådana ibland! Jag vet inte varför, men jag själv får sådan ångest när jag ser hon blir lite sådär generad/förnärmad. Tycker själv att det är en liten jobbig känsla! Ska man bara ignorera den? Skoja om den? Eller uppmuntra? De här gångerna har jag bara skojat om dem och försökt ge honom en naturlig kärleksgest ifrån min sida! Typ för att få honom att förstå att han är bäst i världen och inte alls behöver känna så.. Kanske går över snart...
Ögnade igenom länken Skogsbollen så snällt delade med sig av. DE SKREV OM ABBE!
- om äganderätt till leksaker:
"1. Om jag ser den är den min.
2. Om den är din och jag vill ha den, så är den min.
3. Om den är min, så är den bara min och ingen annans."
PÅ EN GÅNG UTROPAR JAG ETT GRATTIS TILL BAYPOWER!
Shit pmfrit, vilken härlig grej att bara åka in, vara färdig med förarbetet och ploppa ut ett barn! UNDERBART!!! Ser fram emot bilder och namndiskussion Hoppas att ni alla mår bra! Och att Felix tycker det är lika spännande och kul som alla vuxna!
KRAAAAAAAAAAAAAM!
Först och främst vill jag GRATULERA alla de fantastiska barn som gått och blivit TVÅÅRINGAR!
*sjunger en liten trudelutt*
Har inte varit inne här på ett tag, men ni finns i mitt hjärta och i mina tankar mest hela tiden! Det ska ni veta!
Vad lustigt att ni pratar om pyjamasar. Vi måste vara synkade på någotvis. Jag måste säga att jag har otrligt svårt för pyjamaser med knapp-knäppning ner vid ben och rumpa. Men om det var något som gick mig förlorat i samma veva som jag fick barn, var det förmågan att lätt och enkelt kunna knäppa en knapp. Innan jag ens har hunnit knäppa den första knappen, har barnen tröttnat för längesedan och kan absolut inte tänka sig ligga mer still. Fliken bredvid den här, har jag öppen för att titta efter pyjamas med dragkedja. En som inte skaver då förstås. Nu börjar det blir kallt om kvällarna.
Tezz:
MINA BARN HELT BEDÅRANDE I SINA MÖSSOR! TACK SKA DU HA!!!
Nu ska jag försöka ta mig lite tid till att läsa ikapp det jag har missat... men nog hör jag att någon av barnen stånkar i sin sömn = vaknar snart! Väldigt snart!
Ha det gott, ni alla fina!
Tezz:
Haha! Japp! De är som pricken över i;et. Jag gör allt jag kan för att fånga ett fotografi. Men de är så trötta på att jag tittar in bakom kameran att de vänder inte bara bort ansiktet utan HELA kroppen.
Cassis:
Men ÅH vad härligt att allt såg bra ut! Sedan gör det detsamma hur mycket fram- eller tillbakaflyttad man blir! Det är bara ett plus i kanten när man inte behöver "vänta" längre än vad man först har trott! Dubbel lycka för er del, med bara en dags förflyttning.
Ett stort Grattis till Jenn! Wow, vad häftigt! Jag håller alla mina tummar o tår för att det kommer gå bra! Så spännande och rolig!
Tanneli:
Jag hoppas och tror att ni löser det till det bästa, oavsett hur det slutar. Vad härligt att du så snabbt ändå har hitta en lägenhet! Det kommer gå bra även om det är tufft till en början (konstigt vore det annars).
Lappen:
Vilket obehagligt drama! FY, lycka är dock att ni är oskadda och att det inte blev värre än vad det var! Usch, jag får rysningar. Du har varit med om min mardröm!
Knastroll:
Precis som alla andra här inne hoppas jag verkligen, verkligen, verkligen att det inte är någon fara för dig över huvud taget! Håller tummarna inför läkarbesöket!
Anya/Camilla:
Grattis till operationen! Jag känner flera som har gjort operationen ganska så nyligen, senast i våras gjorde en kollega till mig en. Alla har varit jättelyckade och är så otroligt nöjda. Det är häftigt att se hur mycket bättre de mår nu. De liksom flyger fram, orkar mer och det lyser pigghet om dem. Övertygad om att det kommer bli samma för dig! Nu efter operationen, hur känns det?
Jag är inte heller här inne så ofta nu för tiden - är väl lite av en periodare! Haha! Fick ett återfall nyss Tänker på alla här inne ofta. Ska bli bättre på att kika in!
Cassis: Nu kan det väl inte vara så långt kvar, hade du beräknad i februari?
Hos oss går det bra. Likväl som Abbe och Love dras med mig dagarna i ända, dras jag med dem. Det är kul och fungerar jättebra att ha Abbestor hemma. Nu har vi kämpat med en hel del förkylningar vi tre, men även där fick jag återfall. Har precis fått tillbaka rösten till fullo - jag som aldrig blir hes. Som det alltid är en gång i veckan är det fredag och vi ska handla upp oss inför helgen. Jag ska hem till en kompis och dricka vin, hur ofta händer det? Aldrig - eller jo, idag men...ni förstår vad jag menar! Och så blir det lite middagsgäster imorgon som kommer över och nästa helg är det första advent. Oj som jag längtar. Ska genast se efter om jag hittar recept på pepparkaksdeg. Vad jag har hört ska det stå en vecka i kylen innan det bakas
Kram till alla!
Stor Kram till dig Isa! Du är helt orolig på att hålla skenet upp ändå! Jag hoppas verkligen att det löser sig till det absoluta bästa! KRAMKRAMKRAM!
Och här har ni minsann diskuterat julklappar och grejer, kanske lite sent att inflika med det nu, men gör det i alla fall :) I år har jag bestämt mig för att inte köpa så mycket julklappar. Det svämmar över ifrån alla håll och kanter. Jag har istället köpt några grejer som jag vet att de vill ha samt lite småpyssel. Abbe är mest sugen på att träffa Tomten! Det är så grymt härligt att se hur han helt blint tror att denna karl finns på riktigt. Härligt tycker jag!
Idag är jag inparkerad och komma varken ut eller in, roligare har man haft det i stressade tider. Fast när pojkarna vaknar ska vi göra ett pepparkakshus, det kan bli spännande!
Hoppas verkligen att ni alla här får den absolut bästa julen med era barn!
Och ett underbart Gott Nytt Åt! - fast vi lär väl höras innan dess!
KRAM
Men ÄNTLIGEN! Efter flera år ifrån FL har jag absout ingen aning om vilket lösenord jag hade då. Men tydligen kunde man logga in via facebook (och det tackar vi gudarna för) - tur, för oj så mysigt det var att läsa om er igen.
Movie (och egentligen alla andra också): Jag kan knappt förstå att det gått fyra hela år. Det är grymt!! Blir alltid lätt rörd från den dagen Alice fyller år och genom hela september och in ett par dagar i augusti när alla våra godingar fyller år. Tiden går i en jäkla fart och har gett oss alla så fina barn!!!
Jag och barnens pappa separerade för två år sedan. Det var en riktigt knock out och det senaste halvåret har mest bestått av att komma ut till verkligheten och alla andra igen. Samtidigt som man vandrar i chock över allt som hänt och inte hänt och att livet inte alls blev som man så stenhårt hade trott, jobbade man mer eller mindre helttid och bollade varenda dag med barnen på egen hand. Men nu är den jobbiga tiden förbi och jag kryper ut ur skalet som världens lyckligaste människa. Jag vet, det låter sjukt och jättetöntigt. Men det är sant. Det finns en lycklig väg och jag vandrar den. Jag är stolt över mig själv, över att ha ordnat allt så himla bra för oss och att Abbe och Love är två helt fantastiska små individer.
Om vardagarna arbetar jag som lärarassistent. Om kvällarna kommer jag från och med nästa vecka plugga till mellanstadielärare (jag har fortfarande lite ångest över det här. Ska jag bli fröken, ska jag verkligen det? Jag? Pallar jag? Kan jag? Är det rätt? M.m. m.m) . Och varannan helg kommer barnen vara hos sin pappa, vilket vi bestämde strax innan sommaren och då kommer jag jobba lite grand.
Sköt Om er Ni Sköna!! Kram