Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Anuya:
Bara tanken på sjukhus sammankopplat till barn får mig att känna doften. Av allt det där sterila och man kan faktiskt känna lukten av oro för allt är liksom så tyst. Förutom alla maskiner som borrar. Får ni sova över tillsammans med William??? Jag är så glad att de äntligen tog er på allvar och skrev in er plutt! För det är inte rättvist att Ni ska behöva kämpa och känna er misstrodda varje gång ni kommer in på ett sjukhus! Var det här fjärde eller femte gången ni åkte in? Ska det verkligen behövas så många turer fram och tillbaka? Ska det verkligen behöva gå så pass långt med sjukdom på en liten spädis? Men nu ska vi vara tacksamma och glada att ni i alla fall är där i deras varma händer! Ser fram emot uppdatering! Tänker jättejättejättemycket på dig och dina pojkar! KRAMKRAMKRAMKRAMKRAM!

Lia:
Det är viljans barn som dyker upp hör jag, även hos dig! Känns faktiskt som en liten tröst för mig att höra att jag inte är ensam om detta tonårstrotseri! RENA RAMA TONÅRINGEN är vad Abbe blir ibland. Antingen skitajättesnäll eller skitajättejobbig - så där att man nästan börjar dra sig i håret. Det allra värsta tycker jag är han nya grej - att puttas. Liksom lite kaxigt och halvflinande går han fram och puttar på andra barn, de där snälla barnen som inte är lika kaxiga tillbaka. Han är en bra människokännare för att vara så liten! Men jag nästan hoppas på att han en dag råkar gå på en som är stark och villig att göra något åt saken (typ putta tillbaka, gud, får man verkligen säga så?). Och han totalratar mitt försök till att banna. Han skrattar bara åt mig. Precis som om vi kör knuffleken tillsammans! Annars kan han dra i håret och vägrar släppa, sluta eller göra något annat än att fortsätta dra småflickor i håret (småflickor kan även vara jag... ska man ta det som något positivt kanske?). En riktig jävla unge är vad han kan vara ibland (måste bara klargöra att jag säger det med glimten i ögat).

Skruttis:
Du hörs! Och det värmer i mitt hjärta att det har gått bra med Leos operation! Det är alltid jobbigt att stå bredvid när ens lilla barn ligger i någon annans händer. Ner i narkos och grejer, inte lätt att se. Jag hade brytit ihop av att se hur någon lade en mask över Abbes (eller Loves) mun för att de ska falla ner i djupsömn/narkos! Duktig av dig att ens vara med - jag vet inte om jag hade pallat! Jag hade storbölat och vad är det för tröst eller trygghet för mitt barn egentligen? Nej - BRA KÄMPAT! Båda två! Och det bästa av allt är att han verkar höra dig igen! Haha! Då kanske han börjar lyda igen

Knastroll:
Du vet väl att du alltid kan prata ut här? Med oss i tråden! Vi är så många som hör dig, kan trösta dig, ge goda råd och vi kvinnor är ju faktiskt världens klokaste folk! Klart vi ska hjälpa varann när man mår dåligt!

Movie:
Klappa din väldiga mage ifrån mig! Jag är nyfiken på vad det är för en liten människa som gömmer sig där inne!

Linn:
Vår Abbe fick följa med till sjukhuset och hämta lillebror. Han ville helst av allt inte titta på den där lilla saken som låg så djupt nerbäddad i vagnen att man knappt såg honom. Han var mest intresserad av att åka i nya vagnen. SOM VAR FRAMÅTVÄND! Tjoho, tänkte han! Men när vi kom hem satte vi lillebror i bilbarnstolten (den för bebisar) och då sprang Abbe fram till honom och sade "HEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!" med böjda knän och med så där ljus röst som man pratar med till barn. Haha. Sen sprang han iväg och började leka med sina leksaker. Inget mer med det. Det kom krypande mer och mer för honom att den där lilla saken var här för att stanna. Även om han ibland fortfarande verkar hoppas på att någon ska komma och hämta honom

LYCKA TILL!

VÄLKOMNA ALLA BEBISAR!

Det är så underbart härligt med nytillskott här i tråden! Jag blir lika glad varenda gång!

Hoppas att ni alla mår bra. Vi har haft det fullt. Först var alla sjuka i förkylning, fy och blä och nu är det gasen i botten som gäller för det kommande dopet som vi ska på lördag. Tycker att jag som fick barn så tätt borde ju verkligen minnas hur det är, hur man gör men jag känner mig helvirrig. Hade helt glömt bort denna dopstress - tills jag stod mitt i den.

Baypower:
Men GUD! WOW! Vad häftigt och sött. Att du kommer ihåg att det var just det ni såg!!! Bra minne där! Det är nog för att du tränar så mycket

Idag är har jag en sådan där dag när man känner en lätt våg av panik komma krypandes. Men jag välkomnar honom inte helt fram. Nejnejnej. Love vägrar sova och vägrar äta annat än välling (han har verkligen inte hajat grejen med mat? Måste man verkligen äta det? Det smakar ju bajs? Och så tycker han att jag är världens elakste mamma och skriker i högan sky, för han är långsint den lilla). Även om han är en glad kille den mesta tiden nu, så är han en känslig grabb som helst vill vara hemma jämt.

Och Abbe vägrar sova. Han tänker bara trotsa och skratta när jag säger åt honom "på skarpen". Love vill inte att jag sitter still, då skriker han. Och han vill inte ligga själv, vill inte sova som vanligt, börjar gråta så fort Abbe närmar sig honom. Ja, alltså, Love har kommit på att jag tar upp och tröstar honom om han gråter i närheten av Abbe. Oftast märker jag, ser jag eller hör jag OM det skulle vara Abbe som verkligen är orsaken till krokodiltårarna, men 50% av alla gånger är det Love som bara vill komma upp och få uppmärksamhet. Haha. En liten fuling.

Jag måste bara nämna att Abbe blivit värsta klätterapan. Han, den mest osmidigaste ungen i världen, har NU lärt sig att klättra. Och tycker dessutom att det är kul. Vik hädan höjdrädsla - han har inte tid för dig nu! Dessutom går han utan problem upp och ner för trappor. Han och jag är nog lika impade varje gång. Det känns som att det bara är stora barns om sysslar med trappgående. Och NU har jag ett stort barn. Äh, jag kan inte riktigt förstå det! Nej, inte alls.

Nej. Nu ska jag återgå till bajskalaset som dagen har bjudit på så snällt!
KRAM TILL ALLA MAMMOR, BARN OCH BEBISAR!

Orsaken till Loves gråt, festival a la bajs, sovvägran, otålighet och förtvivlan har jag HITTAT! Det är ju nästan så man får dåligt samvete. I hans mun pågår en TANDEXPLOSION GÅNGER TRE!!!

Tre små gaddar vill komma ut och vara med och leka bland all den nya maten som ska provas här framöver. Stackars Love. Klart att han har ont, diarré, känner sig olustig och kanske lite febrig?

Det spelar ingen roll, för nu har jag förstått hans problem. Han har fått sig en dos alvedon och somnade som en stock därefter. Inte så länge. Men det känns SÅ SKÖNT när man hittar svaret på sin barnagåta.

Sussett;
WOW vilken pil det måste varit på kurvan nu! Härligt!!! Ja, det kan tydligen inte vara bebisar för evigt.. har jag förstått nu...

Cassis: Haha! Betala Fredrik! Den var bra!

Dop - CHECK! Love skötte tog sitt döpande ansvar på allvar och var en riktig liten skinande ängel i kyrkan i sin vita klänning. Gullungen. När alla sjöng "DU VET VÄL OM ATT DU ÄR VÄRDEFULL" för full hals, började han skaka på huvudet som om vi inte vore kloka i huvudet. Haha.

Efter det, bjöds det på kafferep i vår lilla tvåa. Jag måste erkänna, att jag tycker det är L I T E jobbigt när alla ska visa sina fina välvilja och hjälpa till och hålla på o greja i mitt kök. Jag VET så väl att det är för att vara snälla och hjälpsamma och jag uppskattar det verkligen. Men lite lätt påfrestande, eftersom jag är lite av femåringstypen som KAN SJÄLV och VILL SJÄLV. Men jag är de alla evigt tacksamma ändå, då Love och Abbe kräver sin uppmärksamhet också - med all rätt såklart. Stimmigt, härligt, mysigt och helt underbart när de gått. Kan hända att man somnar på soffan ikväll ;)

Jag vet inte riktigt vad Abbe tyckte om kyrkan. Efter halva cermonin, på typ 20 min, ville han gå ut. Sen ville kunde han verkligen inte förstå varför inte han också kunde få lite vigvatten på huvudet. Så skrek mest, det gjorde Abbe. Haha. Stackarn, det är inte lätt när man tror att man blir missförstådd. Det vet nog alla hur det känns.

Härlig helg på er allihopa!

Movie:
Du har min fulla sympati ska du vet - Sjögurka; Du också.
Det är så träligt den sista tiden. Man känner sig stor och otymlig, svag och trött. Men oj, vad det är värt all väntan. Precis som Movie gick jag också runt var i princip gråtfärdig sista tiden när Love låg i magen. Ändå, så kom han fem veckor tidigt. Hur hade det sett ut om jag gick vidare i graviditeten ett par veckor till? Jag vet inte! Kanske är det därför som jag FORTFARANDE går runt och är lite småkänslig hela tiden.

Ville typ börja storgråta igår precis när vi kom upp till dopfundet i kyrkan. Det var så fint, så mysigt, mina barn var så vackra och glada och jag är helt övertygad om att Love har de bästa gudföräldrarna i världen. Även om det bara var gråta-utav-glädje som skulle ha hjälpt då, så trivs jag inte i rollen som "känslig". Sådan var jag inte förut, kanske lite för mycket åt det andra hållet istället.

Saza:
Du är så cool - har tre barn! Helt otroligt!
Jag minns så väl hur alla bara tjatade om att man skulle njuta och tiden går så fort. Man var ju så trött på den där kommentaren ett dag att man bara ville lägga sig ner och skrika när folk var på en om det där. I alla fall jag. För det spelade ingen roll hur många gången jag förklarade ATT JAG FAKTISKT NJUTER, till 100%, det kändes som att de inte trodde på mig!
Ändå måste jag bara säga; NJUUUUHUUUT!
Snart tycker jag att det blir fika av så man kan få bara prova att lukta på bebis igen. Det var ju så längesen - haha, sju månader.

Saza:
Love hade gulsot, utan att behöva ligga och sola. Tack för det, för det tyckte de att jag skulle vara helt förberedd på, ingen pojke som skulle komma hem efter en vecka på neo (som jag ville). Men no no no, en mamma har rätt i sin magkänsla, det har jag lärt mig och efter en vecka fick han komma hem till det verkliga lugnet.

I alla fall, han var gul ett bra tag efteråt, så pass att jag hann bli väldigt stressad över en tur tillbaka till sjukhuset för en solning. Men nej då, det behövdes inte.

Samma sak gällde en nära vän till mig som fick barn i slutet på mars. Hennes lilla pojke var också gul, med gulsot och jag vet så väl att jag tänkte "gud de kommer få åka in o sola, de stackarna". Men det behövde de aldrig. Han var gul också, säkert sin första månad ut. Sen försvann det och den där mjölkvita babyhuden blev hans.

Movie:
Jag måste förstås GRATULERA TILL EN LITEN IRIS här i tråden också. Iris, vilket klockrent namn till Alice, passar ju hur bra som helst! Måste erkänna att jag blev helt paff, positivt överraskad förstås, hade liksom ingen aning om att du ens hade känningar om att det KUNDE vara på G ens!

Kan knappt bärga mig tills en förlossningsberättelse ifrån dig dyker upp här för oss! Lycka till! Och det allra varmaste grattis till dig, pappan och Alicen!

Wow vilket väder det har varit här idag. Faktiskt så var Jonas hemma idag. Så jag stack iväg till en badstrand själv med en kompis och solade på fm. Sedan kom jag hem och tog mina söner med storm och tjoandes gick vi över till deras mormor. Där bjöd det på tårta och lite klädpresenter till Abbepojken, för de har precis kommit hem från en regnig vecka på Kreta! Och tårtan, den fanns där för att välkomna en liten bebisflicka som var på besök! Hjärtat smälter på mig! DET SMÄLTER! Men inget syskon nu, nejnejnej!

SJÖGURKA;
Här kommer jag med några tröstande ord över din förargelse över de fullbokade snitten på Danderyds sjukhus. Jag måste erkänna att jag blev arg med dig - tänkte precis som du att de planerade snitten är fullbokade på grund av förlossningsrädda och att kvinnor och barn som inte kan föda normalt, fastän de kanske vill, inte kan på grund av medicinska orskaer. Som fallet faktiskt är med dig nu.

Jonas mamm arbetar på Danderyds sjukhus, på operation på Kvinnokliniken - allså med kejsarsnitt. Hon sade att JA, det är fullbokat främst på grund av att kvinnor är rädda för att föda och för att de är rädda för att "förstöra" sin kropp med en vanlig förlossning.

MEN, hon sade också, att du nästan borde vara glad (för jag berättade vad jag hade läst på din blogg om att det var fullbokat och hela tjottan blä). För det är sådan omorganisation på Danderyds sjukhus just nu, FRÄMST på operation. Personalen är orolig, ingenting fungerar som det ska (nej, det går inte ut över patienterna eller att operationerna blir felaktigt gjorde eller något sådant...), men många är överarbetade och sjukt stressade över att det är sådant tryck på just kejsarsnitt så att det tydligen är helt sjukt åt det. Som sagt alla är sjukt och det är nedskärningar till tusen. Hon sade till oss alla, det var släktträff igår, att OM vi blev sjuka eller behövde söka akut vård så rekommenderade hon oss att åka direkt till KS eller SöS (för de var också jätteduktiga).

Det kanske rent av sagt är TUR att det var fullbokat så att du får den service du är värd, behöver och som egentligen alla ska ha.

Hoppas att det känns lite bättre

Tobiq;
Åh vilken härlig vinst! Grattis! Smutt smutt smutt!

Vi hade en tjej som var här och tittade på vår lägenhet i veckan. För eventuellt byte. Hon har en fyra som ska bli bostadsrätt i augusti och vi hade då tänkt köpa, röja, renovera och sedan sälja senare framöver. Det skulle vara guld om hon ville byta! Hoppas, hoppas, hoppas. Det var en tystlåten liten kvinna som var här och titta. Vi hade städa och fixat, röjt och homestylat lite en hel natt och en hel förmiddag så var hon här i 30 sekunder. Haha.

Men det är fint här nu må ni tro!

Nästa vecka kommer hon med besked. Egentligen hade jag hoppas på att hon skulle skutta till av glädje när hon kom hit på tjuvtitten och skrikigt högt "JAG VILL HA DEN! JAG TAR DEN!" och blivit helt förälskad. Men entusiasm verkade inte vara hennes starka sida. Haha.

Jag tror inte att hon vill ha lägenheten, eftersom hyrorna i vårt område är väldigt dyra. Men jaja. Vi får väl se. Hoppas kan man ju alltid göra. Och på torsdag ska jag ringa och fråga om hon har bestämt dig, om inte hon hör av sig innan förstås.

Saza:
Jag hoppas också på att det är lite skräp eller fett i öronen som ska hålla på och skoja lite med er!!!

Sjögurka:
Haha. Älska High Five!