Vi som fått bebis/hade bf i September 2008 del 7

Aston är inte så trotsig än, jo ibland såklart men väldigt väldigt sällan han riktigt trotsar. Men jag märker en klar förändring i VAD han vill göra och förklarar även vem som ska göra vad eller hjälpa honom osv. Det är stor skillnad då vi förstår honom, då blir han inte alls lika arg. Sen verkar han rätt lik Robin och Martin som aldrig hade några jättetrotsperioder, bara såna här korta slängar. Men det återstår att se

Det vi märker är oxå att han är lätt att handskas med då jag och Fredrik gemensamt bestämt en strategi kring nåt, tex hans nattning nu senast. Vi bestämmer att "så här gör vi" och då accepterar Aston det i princip direkt med enbart lite lite knotande.

Skogsbollen - jag har 2 år precis mellan mina stora killar och har alltid tyckt det varit en bra åldersskillnad. Robin kunde prata, somnade enkelt på kvällarna osv. Han var lätt helt enkelt, sen kom Martin som tyckte Robin var det coolaste att titta på vilket gjorde att han var ännu lättare än storebror Har inte märkt av några direkta trotsperioder och verkligen ingen svartsjuka, sen kanske det mer beror på mina barn som individer än deras åldrar - det vet jag inte.

Cassis - ja, kolla med din bm. För jag har verkligen känt mig precis så som du beskriver -konstigt/märkligt osv. Värst är nog när andfåddheten sätter in, när det känns lite panikartat att man inte kan andas utan att hela tiden dra djuuuupa andetag. Och om bm säger att ditt hb visar bra, så fråga henne om de kollat eller kan kolla ditt Ferritin-värde. Kanske du oxå behöver äta järn. Nu har jag bara ätit 3 dagar, så än ser jag ingen skillnad men jag väntar på nån liten förändring iaf.

Idag har jag mått pest hela dagen, men vi har ändå varit iväg och firat en väninnas födelsedag en kortis. Sen har vi varit ut i trädgården en sväng och fixat, men jag har mest varit andfådd. La mig på soffan och bara "ojjade" mig - väldigt tråkig mamma. Aston har pussat på mig och varit så snäll.... Så messade min gravida väninna och frågade om jag ville stavgå (hon har oxå mått pest idag), så vi tog en 40-minutersvända. Skönt, så nu kanske vi mår lite bättre iaf!

Korv - men fyyyyyyy, vilket jäkla nutcase! Ja, man träffar på en och annan sån där ibland... Man vill ta långa omvägar kring dom, man vet ju inte hur tillförlitliga de är egentligen. Skönt att ni alla behöll fattningen iaf och att Abbe inte blev rädd....

sjögurka - så har Aston gjort sen han började gå, framförallt sen han började springa. Nu börjar det bli lite bättre. Det verkar som om fötterna och benen inte hänger med i viljan att ta sig fram fort eller långsamt. Vi är inte oroliga, jag var precis likadan ända upp i puberteten och vi brukar skoja om att han har sin mammas balans

Torsdag är svår för oss, vi kan väl se hur det ser ut på fredag? Jag och Aston har 3 veckor kvar innan allvaret med dagis börjar för honom...

Vi försöker undvika för mycket frågor där Aston har möjlighet att säga nej (eller ja). Visst får han sådana frågor oxå, men aldrig på sånt som vi ändå tänkt att vi ska göra. Säger han nej, måste vi ju lyssna på det och respektera det och inte "tvinga" honom att göra det. Så oftast säger vi "Nu byter vi blöja" eller "Nu går vi till parken". Klart han kan bli arg eller säga nej iaf, men då har vi iaf inte "tvingat" honom över hans svar på vår fråga Förstod nån det där???

Jag har i alla år kört samma taktik på babysimmet jag hållt i... Fråga bara barnen om sånt som de faktiskt kan få bestämma över, vi måste respektera barnen och deras svar

En annan sak är att vi många ggr ger barnen för många valmöjligheter, där försöker vi begränsa oss till "Vill du göra A eller B"... Så att han lär sig att han kan bestämma själv, men endast utifrån de saker vi erbjuder honom...

För övrigt så var jag hos barnmorskan idag, för vägning. Och döm om min förvåning att jag gått NER nästan 2 kg. Barnmorskan jublade och sa att jag absolut kommer att klara detta att inte gå upp så mkt som jag gjorde med Aston och nu är jag huuuuuur peppad som helst att försöka hålla nere på socker, sötsaker och annat. Åt lite tårta på Hugos kalas idag, men sen ska jag inte falla för bullar och glass och sånt förrän till helgen. Sen MAX en gång per vecka!! Japp, jag är stolt över det (som du skrev, Korv, man är stolt och glad över det lilla ibland)...

cassis -  skönt att de har koll på dig! Jag är ju oxå trött och hängig, usch och fy.... Men det bara måste vända snart, går ju snart in i v13 så... Och du, 4 kg är inte så mkt ändå! Du har inte så mkt vikt innan, lägg på 9 kg till så har du min vikt nu

Kul att ha rul redan 20 sept, jag ska den 27:e... Men ska på kub-ul på måndag och hoppas att de siffrorna är ok iaf så vi kanske slipper fvp.... Jag har ju bf 23 feb, men tror oxå på tidig marsbebis här... Trenden har ju blivit att jag föder mina barn senare och senare efter bf, så då borde Myran födas i början av mars

Tjena tjejer,
har varit på kub-ultraljudet idag, fick väl sådär siffror tyvärr. Hade hoppats på bra ELLER dåliga siffror, som enkelt hade kunna utröna om vi ska göra fostervattenprov eller ej. Men nu fick vi 1 på 244 för downs vilket egentligen är rätt bra siffror med tanke på min ålder (vilket var DET som drar ner risken för oss).

Vi har inte bestämt om vi går vidare med fvp eller ej. Magkänslan säger att allt är ok, men det vet vi ju inte förrän barnet är här eller om vi tar fvp. Vi får se

Vi hade iaf en pigg myra i min mage, som låg med benen i kors, kramade navelsträngen med ena armen och vinkade med den andra *s*

Ja, det är härligt med ultraljud Och jag är helt medveten om att kub-testet inte enbart är för att få se sin bebis utan att man kan behöva få ta andra, svåra beslut oxå. Jag var beredd på sämre siffror, vilket kanske hade varit bra för att slippa fundera på OM vi ska göra fvp eller ej *s* Men men...

Tänker man såhär, 1:244 är ungefär 99,6% chans att allt är bra med bebisen. Klart vi kan ha otur att vara just den där 0,04%, absolut! Men vi väger fördelar mot nackdelar här, inga lätta enkla beslut

Häftig känsla att se den lill* var de tiaf, jag fick verkligen en aha-upplevelse på ett annat sätt än då jag väntade Aston och gick på kub. Då hade vi gjort två tidiga vaginala ultraljud och visste redan att det var ett pyre därinne, denna gång var det första g vi såg bebisen... Och det var verkligen WOW att se att jag faktiskt har en ny liten människa därinne som vinkade till oss Att jag inte inbillat mig *s*

Och attans, denna gång har jag moderkakan i framvägg för första gången så det lär ju dröja innan jag kommer känna bebisen sparka ju :-S Hihihihi... Med Robin kände jag v19, med Martin v16 och med Aston v14... Nu har jag inbillat mig att jag känt bebisen, men det har jag ju inte... Är bara v13 just nu och det lär väl dröja några månader till då *s*

Aston har oxå 86 i storlek Vissa kläder i stl 80, andra i 92 - men mest 86....

Vi köpte ett tvådelat set på POP på rean i våras i stl 92, sen blir det nog en overall i stl 92 oxå (om han inte drunknar i en overall i den storleken förstås). Ska testa hans overall sen förra vintern, men den var stl 80 och det är nog bättre att hans 14 månader yngre kusin får låna den som precis börjat dra samma storlek....

Bay - åh vad härligt att lillebror är här och att du mår så bra!!! Stort grattis!!!!

Tobiq - heja heja, håller tummarna nu att det är på G.

Bay - ja det är inte skoj när de inte förstår och blir så ledsna. Man brukar säga att det är en liten kris att få ett syskon, ungefär som att de går igenom en skilsmässa typ. Eller om man tänker att det skulle flytta in en till vuxen som du ska dela din tid med din man. Det är jobbigt innan man får rutiner på det nya. Då förstår man hur det kan kännas för de små. Dock är de då pass små att de snabbt och flexibelt ändrar sig till det nya. De är ju inte vuxna

Jag tror det är ännu jobbigare för oss vuxna som även använder logik och tänker framåt. Och att vi då lätt överkompenserar för dom. Det kommer lösa sig snart, det är jag övertygad om

Skogsbollen - Aston har inte flyttat in i eget rum än. Vi ska renovera hans rum i höst innan han flyttar in där. Sen ska han få börja sova där, om det går

Aston är oxå en storsovare... Sover 1-2,5 timme på dagen, men oftast runt 1,5-2 timmar. När han vaknar beror på när han lagt sig... Han sover mellan 11-12 timmar per natt, vaknar till emellanåt och vill ha napp - men börjar mer och mer leta reda på den själv

Nu är det bara dagar kvar tills lilla Bus börjar på dagis... På tisdag nästa vecka är det dags...

Och jag börjar troligen jobba på onsdag nästa vecka, så Fredrik kommer få ta inskolningen och vara lite pappaledig iaf Han har sina dagar kvar, så vi får se om han plockar ut en dag då och då eller om han väljer en dag i veckan.

Cassis - rar du är som frågar. Vi har valt att inte ta fvp, vi inväntar rul och om de ser några avvikelser så kan vi ta fvp då. Men vi har valt att ta siffrorna positivt, lita på släktens "facit" och magkänslan att allt är ok. Så får vi hoppas att det är det

Mmmm, nyföddhetstiden är nåt man tenderar att glömma bort... Hur de små har noll dygnsrytm osv. Aston bajsade iofs väldigt sällan nattetid som nyfödd, han bajsade bara 1-2 ggr/dygn redan då. Det jag däremot glömt bort var att de små faktiskt är vakna vääääldigt LÄNGE på kvällarna (som regel). Nu rättade det till sig efter 2 månader ungefär, men ändå var det lite av en "chock" att Aston gärna var vaken till efter midnatt som lill-liten...

skogsbollen - både känner igen Aston och inte i ditt blogginlägg om Alvin. Lite så gör Aston oxå, men då försöker han mest bossa familjen - inget annat i sin omgivning. Ibland går det bra att få bestämma, ibland har man ju ingen lust *s*

cassis - krya på dig, låter inget vidare med både feber och även foglossning. Jag hoppas slippa foglossning denna graviditet oxå. Hade det med mina 2 första, inte med Aston. Hoppas klara mig denna gång med...

baypower- Vincent är ett jättefint namn Min äldsta son tycker att om vi får en pojke ska han heta Dante Fredrik är väl inte helt med på de noterna, men jag tycker det är ett fint - och ovanligt - pojknamn. Som för övrigt passar bra på vuxna oxå... Men namn är skitsvårt!

Själv har jag migrän idag! Fattar inte, hade hoppats att det inte skulle komma tillbaka fler ggr nu under graviditeten. Med alla andra har jag haft sista anfallet runt vecka 11-12. Nu är jag i v15 och har fått ett till anfall. Suck! Såååå trist!

Även här går det sådär med dagislämningar just nu... Det gick superbra första dagarna, men nu har han kommit på ATT vi lämnar honom och idag - dag 9 sen han började (inskolningen är klar sen en vecka tillbaka, den gick ju super) - så började han gråta redan hemma. Riktigt arg var han faktiskt.

Men jag säger som sjögurka, jag tror  det kommer ordna sig och sen kommer de inte bry sig om att de går till dagis. Man får inte göra för stor sak av det, även om det är svårt...

Igår började jag jobba, så vi har inte så mkt val heller, han måste ju vara nånstans på dagarna. Nytt jobb, tidiga mornar emellanåt (gillar INTE att behöva gå upp strax före 5,30, men det är bara att gilla läget) eller sena kvällar emellanåt. Men det är roligt och vi trixar med tiderna så inte Aston ska behöva vara där alltför länge, utan så kort tid vi bara kan utan att det påverkar Fredriks jobb för mycket (det är han som kan trixa med tiderna, jag kan det inte tyvärr...)

cassis - ja, superspännande och jätteintressant! Var lite trött igår på kvällen, men än så länge inte förvirrad utan mer taggad av att få lära mig mer Vill liksom ta in ALLT på en gång och bara sätta igång, men det går ju inte *s* Det är en hel del tekniskt att lära sig, journalföra osv... Tjejerna jag träffat hittills har varit kanon

Förresten, hur mår du? Känns det bättre när ju är sjukskriven nu?

Jag gick in i v17 igår, känns som om det går rätt fort det här *s* Den 27/9 ska vi på Rul, så får vi hoppas att allt ser lika bra ut denna gång... Känns märkligt att inte känna sparkar än, men har för första gången av fyra moderkakan i framvägg så det försenar ju det hela lite... Magen växer såklart, men än står jag still i vikt... Varken upp eller ner

skogsbollen - låter härligt att Alvin var så glad igår

Nä, har inte gått upp nåt alls i vikt, utan gått ner 2 kg ungefär. Står still, vilket i mitt fall är bra då jag är med i ett viktprojekt för att inte gå upp alltför mkt under denna graviditet. Efter varje graviditet jag haft har jag lagt på mig några kg, som jag inte fått bort och efter Aston resulterade detta i att jag är på gränsen överviktig. Därför är jag med i projektet, tänker på vad jag äter, motionerar så mkt jag orkar (går med stavar och vattengympa) och försöker hålla ner det så länge som det går

Men egentligen har du inte gått upp så mkt på 25 veckor ju Det är ju jag som helst inte ska gå upp mer än 6-7 kg på hela denna graviditet *i wish*

Grattis till alla födelsedagsbarn!! Härligt med våra små tvååringar

Aston har hamnat i nån skrik- och panikfas just nu, känns som trots eller nåt. Eller kanske bara en reaktion på dagis... Men lämningarna går mycket bättre, klart han protesterar lite men inte med stora trumman och miljoner tårar. Han gillar bara inte avsked och MÅSTE få berätta det för den som lämnar

Vi var på rutinultraljud igår, allt ser superbra ut och jag hoppas att vårt beslut att hoppa över fostervattenprovet faktiskt är rätt. Känns så efter rul faktiskt, ALLT kunde inte vara mer perfekt sa barnmorskan... Så får vi hoppas att det är så, men det känns bra iaf

Blev framflyttad 3 dagar, så bf är 26 februari nu - samma dag som Cassis Men jag tror oxå på en marsbebis

Håller min vikt, går än så länge inte upp nånting, trots vecka 19 nu då... Eller ja, jag har inte vägt mig sen förra veckan... Denna helg har varit under all kritik vad gäller disciplin med mat  och sånt, jag har varit dundersjuk och därmed struntat i att vara "duktig" och så har jag inte kunnat gå ut och promenera heller. Men ny vecka, nya tag så fort jag blir frisk

För den nyfikne så finns bilder här:
webmosterhelene.blogspot.com/2010/09/alskade-lilla-myran-i-magen.html

Stort stort grattis!!! Vad spännande!

Knastroll - hoppas allt löser sig till det bästa!

taneli - usch, det låter inget vidare, men det kommer lösa sig! Det är alltid värst innan man vet hur det blir.

cassis - håller tummarna för er nu då!

lappen - ja, det är tråkigt att vissa barn drabbas av allt och lite till Hoppas hon kryar på sig snart!

Jag jobbar en hel del och är alldeles slut på kvällarna, så det orkas inte med nåt FL så ofta... Men snart så...

Om oss då? Tja, Aston har fått hosta igen - tredje g denna höst... Troligen dagisbacillerna, men vi tar det med jämnmod. Jag har oxå fått lite hosta igen, hoppas att det inte ska bli värre för jag vill ju jobba. Jobbar bara 2 mån till och börjar gå själv imorgon, då min sista inskolningsdag är idag.

Aston älskar dagis! Han hoppar ur vagnen på mornarna, pratar om sina kompisar Jill, Emma, Ebba och Dany mfl som han ska leka med under dagarna... Springer fram till sin älsklingsfröken och man hinner knappt få en puss eller en kram på mornarna Men han är lika glad då man hämtar honom på em, kommer farande och vill gå hem direkt

Går in i v23+0 idag med Myran, så nu är vi över strecket om bebisen får för sig att födas för tidigt... Men h*n får gärna stanna tiden ut Mår hur bra som helst. Inte gått upp nåt i vikt än, försöker komma ut och gå flera ggr i veckan och vattengympar som vanligt på torsdagarna Skönt!

Ha det gott, tjejer!