Jag har varit på Klarasamtal och ska på nästa i februari. Tyckte det var skönt att få prata med någon. Det antecknas i ens journal att man är en "klarapatient" så personalen på förlossningen vet om det.
När det gäller att bli inbokad där skickade min bm en remiss och så ringde bm från klaragruppen upp mig och vi bokade tid.
Måste bara tillägga att man inte behöver vara livrädd för att föda för att få gå på Klarasamtal 
Det räcker att man "bara" upplevde förlossningen som något negativt, jobbigt och något som man helst skulle slippa...jag är inte direkt rädd för att föda igen men behöver ändå stöd känner jag. Jag hade enligt journalerna en normal förlossning, ingen fara för vare sig mig själv eller barnet, men det var andra faktorer som gjorde att jag tyckte det var hemskt.
Jag ska på mitt andra samtal nästa tisdag. Första gången var jag ensam men i fortsättningen ska mannen följa med. Dels för att han kanske också behöver prata av sig, men också för att mycket av samtalen (åtminstone i mitt fall) kommer att gå ut på att planera för nästa förlossning.
Min (ordinarie) barnmorska förklarade också på ett bra sätt som maken förstod (han är sportfåne) sist vi var där, hur han ska vara under förlossningen. Hon beskrev förlossningen som ett Vasalopp (kurvorna liknar tydligen varandra 
) och att han ska vara som NN (namnet på en känd skidskyttetränare/coach som jag lyckats glömma) för att stötta och heja på mig. Maken visste precis vem hon menade och hur den tränaren är, själv har jag inte en aning 