Vi som bor i Malmö och är gravida eller planerar barn - del 4

När jag var på Coop Forum idag hittade jag Katerina Janouchs bok Barnliv. Jag är inte överdrivet förtjust i henne som person men boken var så billig att jag köpte den. Har nu läst 50 av 700 (!) sidor och rekomenderar den! Behandlar allt från önskan om att skaffa barn fram till besvärliga tonåringar. Och kostade bara 69kr.....!

Så köp den om ni har vägarna förbi

Har förresten fortfarande svårt för att få i mig tillräcklig med mat och går mer ner i vikt än upp. Så nu äter jag precis vad jag känner för oavsett hur "fel" det skulle anses. Kvällsmaten i går blev två portioner ostelnad chokladpudding med cornflakes. Det var jätte-gott men när jag skulle sova insåg jag att jag bara borde ätit en portion för jag mådde alldeles illa. Trodde att illamåendet skulle vara borta vid det här laget...

Nä, kräks inte och äter allt vad jag kan. Tror att det kan vara för att jag bara får i mig små mängder mat vid varje måltid och/eller att jag fått en ordentligt ökad förbränning. Sen väger muskler mer än fett och jag skulle tro att jag tappat en hel del muskelmassa på att bara ligga på soffan här hemma.

Försökte laga mat till mig själv i förregår, hann få maten färdig innan jag drabbades av enormt illamående och svettningar. När jag väl återhämtat mig var maten kall men jag åt duktigt upp den ändå. En (enligt mig) gigantisk portion av 1 potatis, 1 ägg och en tomat. Lyckades precis få ner det innan jag blev illamående av mätthet.

Tian: Vad kul att ha alla sakerna på plats, antar att det börjar kännar riktigt verkligt nu. Får man fråga vad kalaset gick på?

Jag hade dels mensliknande smärta till och från efter inseminationerna (både den gången det lyckades och den gången det inte gick vägen) samt mer eller mindre hela tiden nu när jag lutar mig frammåt för länge.

Du får helt enkelt ta ett gravtest i veckan framöver och se om det blir nåt. Vad bråkig din kropp är, ni får försöka komma bättre överens

När det kommer till sex är mitt största problem att jag fortfarande mår illa och bara tanken på att rytmiskt gunga fram och tillbaka får mig att må illa. Som tur är dock mannen överseende med det och väntar tappert på att jag ska börja må bättre

Var och gjorde moderkaksprov idag. För det första var läkaren rätt obehaglig, vi fick ingen information om själva ingreppet, riskerna eller nåt (tur att vi var pålästa). Sen spritade de av min mage och täckte mig med gröna dukar. Sen kom det lilla bordet med alla prylarna rullande, då började jag bli nervös. Nålen var jätte-grov så jag valde att inte titta när de stack in den.

"Nu sticker jag" sa hon och körde snabbt in nålen i decimeter i mig (verkligen högg ner den). Sen förde hon in en smalade nål och hackade ca 15 gånger i moderkakan, det gjorde ordentligt ont. Var sjukt obehagligt när hon drog ut nålen oxå.

Sen sa hon att hon skulle se om hon fått ut nåt...... Som ett mantra rablade jag "hoppas att det lyckades, hoppas att det lyckades, hoppas att det lyckades" till mannen för jag ville verkligen inte behöva gå igenom det igen.

Men.... det var precis vad jag fick, hela proceduren en gång till.

Och de fick inte ut nåt den gången heller. Fick en tid till fostervattensprov om tre veckor och jag har redan ångest över att behöva gå igenom provtagningen en gång till (slipper i alla fall hackandet nästa gång). Läkaren gav oss ingen mer information och när vi skulle hem fångade sköterskan oss i korridoren och sa att om vattnet gick eller någon annan komplikation uppstod så skulle vi gå till akuten. Det var det.

Tog en taxi hem, bara några kvarter men såååå skönt att slippa gå när man har ont!
Så nu sitter jag här hemma och väntar, hoppas att det inte blir nåt missfall!!!! Funderar på att köpa en angelsounds för att se om den fortfarande lever ikväll och imorgon. Känns så snopet att utsätta sig för allt det här och inte få nåt ut av det.

Trodde inte att det skulle vara fullt så här psykiskt påfrestande att vara gravid

Jag gjorde ett kubtest som inte visade på allt för bra resultat. Ultraljudet och nackspalten såg bra ut men blodprovet var avvikande. Dubbelt så hög beta-hcg och en tredjedel så högt papp-a som jag borde ha haft och tyvärr är en typisk avvikelse för downs. Jag fick 1:196 som risk vilket är lite väl högt får både min ålder och mitt tycke. Vi som redan satsat så mycket på att få en frisk bebis.