Blir galen på min sambo!

Mm man ser saker på olika sätt.

Det finns de män som kan, som ser vad som behöver göras och som har samma nivå av tolerans som en själv. Gifte mig med honom direkt (sällsynt exemplar).
Dock levt med man av samma typ som din, vet inte vad det är, han lever ensam nu och går omkring i sin egen skit...
Man fattar liksom inte att de inte ser, eller kan tänka. Tror att de bara är slöa.

Jag känner faktiskt igen mycket av det där. Min man är jätteduktig hemma, han dammsuger och torkar golv och mycket mer men en del saker blir jag skitirriterad på som t ex att han aldrig kan torka bordet ordentligt. Han vispar runt med trasan och när han är klar så är såsfläckar uttragna till kladdiga ränder och smulorna ligger på golvet istället! En annan sak är att han verkar totalt okapabel till att slänga skräp efter sig. Det ligger alltid gamla brödpåsar, lappar från kläder, kvitton osv osv kvar när han är klar. Det får jag gå och slänga efter honom. Att han alltid skrapar ned matresterna i slasken är en till grej jag stör mig på! Varför inte slänga det i soporna på en gång, annars blir det ju en till grej han får göra innan han är klar!!
Jag tror att jag kommer att få leva med dessa små egenheter.... Alla har väl alltid något som man stör sig på med sin partner. Din verkar ju vara aningen mer handikappad än min dock! : )

Låter precis som om du skriver om min sambo!!! Börjar bli lite smått galen på honom, och har förklarat minst hundra gånger hur kag känner och tycker men resultatet av samtalet håller endast i 3 dagar sen är det som bort blåst. min fem åriga dotter är fasiken så mycket bättre på att hålla ordning och städa efter sig själv än han! man blir liksom som en morsa som ska fixa och hålla reda på allt!'
Gud vad jag gnäller nu känns det som, älskar min sambo och han är bra på så många sätt men fasiken inte på att ta hand om ett hem!

måste fråga, har din sambo varit föräldraledig? om inte kanske det är en av förklaringarna till "inkompetensen" med barnen. Nu när min sambo är hemma har han ju fått bättre koll på vad som behövs eftersom han måste. Ingen annan fixar det åt honom så står han med en hungrig kille utan blöjor någonstans får han lösa problemet själv. Det leder automatiskt till att han är förutseende....

Min tanke också!

Och en sak till! Det finns (nästan) alltid minst två sätt att göra en sak på! Bara för att man själv tycker att man ska göra på ett sätt, så tror jag det bästa är att var och en får hitta sitt eget sätt att göra saker på. Annars är nog risken stor att man tappar all initiativförmåga om man ständigt detaljstyrs av någon som hänger över axeln och kommenterar och ifrågasätter allt man gör...

Man lär sig betydligt mer på att upptäcka själv hur man t.ex. sätter på en blöja, fixar gröt, borstar tänderna, än att någon annan står och förklarar det eller skriver lappar, osv.....

jag instämmer här med. I vår familj är det jag (kvinnan i huset) som är den stökiga. Jag ser inte dammråttor och skiter i att torka spisen för jag vill göra annat. Min sambo har accepterat att jag är sådan för länge sedan, även om han blir galen ibland. Så vi har en deal. En ansvarar för tvätt och en för städning. Och man får inte gnälla på hur eller när den andra gör det. Sen byter vi roller efter ett tag. Det är betydligt mindre städat när jag har städansvar, men sånt är livet. Åandra sidan tvättar min sambo olikfärgade kläder tillsammans vilket gör mig galen ibland när min vita tröja får rosa nyanser helt plötsligt. men,men. Man måste komprommissa ibland när man lever ihop.

Jag är också den slarviga hemma. När min man har ansvaret för att fixa till disken efter maten finns det inte en tillstymmelse till fläck eller smula någonstans. Allting är skinande rent. För min del händer det oftast att jag glömmer nån liten sak som ligger kvar.
Det är oftast jag som har saker liggande framme. Jag ser dem, men gör precis som din sambo, kliver över och tänker att jag ska ta dem sen....Det händer att jag gör det också faktiskt.
Min man kan bli galen på mig och jag försöker att vara lite mer ordentlig för hans skull, för visst är det roligare att gå runt i ett hus som är snyggt än som det ligger saker överallt i, men ibland så bara händer det ändå.
Vi har varit ihop i 10 år, sambo i 9 och gifta i 4, så jag antar att han har hittat ett sätt att stå u t med mig.
Vad jag vill ha sagt är att man är olika som människor. Det blir jobbigt när det krockar så att den ena stör sig på den andra, men man får försöka så gott man kan. Min man hade ett förslag om att vi gör gör en lista på saker som måste göras och så får man göra det som står på listan och stryka det som är gjort, eller sätta en bock för. Om man ska hjälpas åt i hemmet så gör man listan tillsammans och ser också till att den blir fixad tillsamans.

Det later ju som jag...

Ååhhh vad underbart!!!! Det ligger alltså i generna!

Kanske inte, men hur skönt hade det inte varit att få den enkla förklaringen till fullständig handfallenhet, trögtänk osv???

Det här med att inte se, som om han är blind,  det känns verkligen igen:

Vanligt scenario:

"Jag hittar inte mina golfbollar.....fan fan....ska åka om fem minuter och jag hittar dem inte"

"du kanske ska kolla i den där garderoben i halllen?"

"det har jag gjort - de är INTE där"

"har du lyft på andra grejer?"

"ja, jag säger ju att de är borta!!!!!"

"men....för fan....öppnar garderoben och lyfter sportbagen som ligger på botten...så här har du dina golfbollar - ha det så kul nu och glöm inte gå på toaletten innan du åker...."