Jag är pappa till en ett år liten dotter som jag inte får träffa så ofta i och med att jag och mamman inte är ihop undrar om de finns någon med liknande problem eller kanske någon som har ett gått råd om hur man kan få de att fungera när man inte lever tillsammans
Oj, önskar jag hade ett bra råd - patentlösning att ge dig. Är själv skild, men har ett jättebra förhållande till mina barns mor och jag har dem minst varannan vecka då hon har ett stressigt jobb och pendlar mycket. Hur mycket träffar du henne och varför har ni inte 50-50%?
Svår sits! Men det handlar faktiskt om prioriteringar. Jag hade själv skilda föräldar och en farsa som inte fanns till hands. Nu som vuxen och med egna barn inser jag att han faktiskt valde att inte finnas till hands. Skillsmässan var inte ett skäl nog. Han valde i mångt och mycket bort min bror och mig under vår uppväxt.
jag träffar min dotter 2 gånger i veckan några timmar åt gången har för någon månads sen eller två fått börja ha henne skälv och de är jätte skönt. Mamman har haft och har problem att lämna henne ifrån sej men på samma gång sitter hennes mor barnvakt 2 gånger i veckan så jag tror de har mer med att göra att hon inte vill att jag ska få mer tid med henne. Jag vill verkligen vara pappa till henne. När jag har henne så går allt bra vi äter jag byter blöjor klär på och av kläder leker och sånt som man gör med små barn tror ni de kan vara tid att försöka få ha henne över natten snart eller ska man jobba på att få mer dagar i veckan först?
Usch vilken tråkig situation...
När barnet e så litet oxo så kanske mamma behövs lite mer än pappa, men delad vårdnad har ni väll? då är ju 50% av tiden din!
Jag har lyckats efter separation att få min son på 13bast 50/50 och min dotter på 8 bor hos mig men bara varannan helg hos mamman.
Skulle verkligen gå sönder av att ha det som du har det, men stå på dig och försök få mer tid, du kommer ångra dig hela livet om du ger upp och låter mamman ta dottern ifrån dig!
Jo visst är de väl så att barn först och främst behöver mamman när dom är små men vi bor bara några hundra meter ifrån varandra så de hade ju gått att lösa lite oftare. Nej vi har inte delad vårdad de tog slut emellan oss när hon var gravid så då blir ju hon vårdnadshavare automatiskt. Vill verkligen inte gå till rätten och som pappa har man ju knappt något att hämta där ändå eller? Skulle aldrig ge upp då går man ju under.......
Hej Zingo!
Du är absolut inte ensam om att befinna dig i denna situation! Jag håller med om att det första man tänker på är inte att jag har något att hämta i en Tingsrätt (tr) men tro mig det är där och endast där som du kommer att fastställa ett umgänge med din dotter som du precis som alla andra pappor har rätt till!
Tro för allt i världen inte att du kan få någon som helst hjälp på soc. och deras familjerätt! Den instansen är enbart till för att hjälpa kvinnan och inget annat.
Mitt råd till dig är följande:
*Ta kontakt med pappaombudsmannen eller pappabarn och hör om de kan rekomendera en bra advokat. Goggla och du skall finna!
*Ju längre tid du nu tar på dig desto svårare blir det för dig då det finns kontinutetsprincip som gör att kvinnan kan hävda att du inte har haft kontakt med ditt barn.
* Var nu noga med att föra "logg" om vad som sägs och hur det sägs för allt detta kommer du behöva ta upp många gånger i många tr träffar. Tyvärr!
Ge inte upp ditt barn kommer verkligen behöva dig och det är (borde vara) din skyldighet att vara där för henne.
Jag har fått erfara att familjerätten inte är till något större stöd har också pratat med en advokat men om jag går till rätten så får jag i bästa fall träffa snutt så mycket som jag redan gör så de är så länge lagstiftningen ser ut som den gör meningslöst. Tror jag ska försöka få en dag till nu när hon ska börja gå till dag mamma då kan hon ju lika gärna vara hemma med mej. Men vad är viktigast för barnet att man får träffas ofta eller att man är med varandra länge när man väl träffas??????
Jag känner igen situationen. Jag har en dotter på fem år som bor med mig och en son på två månader som jag inte får träffa alls för stunden.
Om det går som det ska kommer ett begränsat umgänge igång inom ett par månader. Det är helt horribelt hur lång tid det ska ta för samhällets stödfunktioner att faktiskt åstadkomma något vettigt.
Ojojoj inte roligt, men är tyvärr ganska vanligt ligger själv i tvist i tingsrätten just nu men det är tyvärr dit du måste gå om det inte går att komma överens med henne på ett bra sätt. Sen behöver man ju inte bli dödsfiender för det. Efter första muntliga förberedelsen började mitt ex att prata med mig på ett bra sätt vilket inte skett på över 6 mån jag blev jättechockad. Jag har två tjejer som bor hos mig på heltid och mina minsta 3 bor 3 veckor hos mig och 2 veckor hos mamma. Att det blivit såhär beror på att hon flyttat till andra sidan sverige. Svårt att lösa transporterna när man har småbarn.
Tycker det låter konstigt att din advokat säger att du inte kan få mer än några timmar då och då? Kanske är dags att tala med en ny advokat. Det gäller att hitta en riktigt bra för det finns många dåliga där ute. Men till att börja med måste ni försöka att kommunicera med varandra på ett bra sätt, det är ju jätteviktigt för barnet och framförallt kan det spara er stora pengar om ni slipper blanda in advokater.
Ok men ni som har erfarenhet av tingsrätten och kanske vet lite mer. Hur långt kan man komma i rätten förutsatt att man aldrig har bott med sitt barn och att mamman inte har gjort något "fel" i lagens ögon i vilket fall? min advokat menar att man typ kunde hoppas att först få lite mer tid dom dagar vi träffas (2 i vecka) och senare när de går så skulle hon kunna få sova hos mej varannan helg och sen få träffa henne en dag den veckan hon inte sover has mej. Är de nu så illa den rättsliga vägen så känns de som om jag har större möjligheter att få mer tid om jag resonerar med henne själv eller kår de att komma längre i rätten? och vad är oddsen för de?
Jag tror du har störst chans i rätten. Och jag tror du kommer få MINST varannan helg och en dag till varje vecka.
Lycka till!!!
Berätta hur det går.
NEJ ! Jag är så trött på att folk på detta forum uppmanar andra att STRIDA i rätten om sina barn . Tingsrätten är ett jävla kasst ställe där en mamma som bråkar mest vinner allt helt enkelt efersom det är socialen som gör utredningarna och dom står på mammans sida inte på barnets. Som pappa har du inget att tjäna på detta .
Familjerätten som är socialen kommer inte att hjälpa dig . Det bästa är om föräldrar kan diskutera och komma överens , det är inte så svårt om man vill men det krävs att man är Tolerant gentemot varandra och förstår att det bästa för barnet är om det får vara vän med båda sina föräldrar livet ut . Behöver man hjälp tycker jag att man skulle kunna försöka med familjerådgivningen (även för ensamma föräldrar och skilda) , där kan man ha tur och träffa en duktig person , och personen jobbar inte under socialen så det finns ingen vits med att försöka få personen på sin sida mot den andre t.e.x.
Skicka leksaker till ditt barn , skicka brev till ditt barns mamma , förklara att du bara vill träffa ditt barn , träffar du mamman och hon är dum i huvudet så låt henne vara dum i huvudet , du kan inte ändra på henne ändå . skyll dig själv som skaffa ett barn me henne helt enkelt. Mamman bestämmer , det är bara inse och försöka träffa ditt barn på hennes villkor. Ge det ett , två , tre , fyra , fem och sjuttioelva försök , sen , kan du försöka med rätten om det inte går.
glömde förstås svara på frågan :
ja,om mamman inte vill komma överens med dig kan du få varannan helg och att barnet kan vara hos dig en vardag i veckan i framtiden det är rimligt men inte mer, bara att acceptera och ingen idé att försöka få ensam vårdnad för det får du inte du är man .
men det kan också bli så att processen gör er mer ovänner (troligt) och hon t.ex. flyttar och du nästan aldrig får se ditt barn t.ex.
kommer du överens med mamman kan du få träffa henne varannan vecka kanske eller om mamman blir tryggare i sig själv (låt oss hoppas) så kan du få vara barnvakt istället för mormodern och liknande. ni kan ju komma överens hursom då är det upp till er.
Jag hoppas iallafall att hon kommer inse att du är helt ok och lita på dig så det blir bra!
se det ur barnets synvinkel vetja , vad är egentligen viktigast ? hur ofta ni ses eller att mamma och pappa är vänner ?