JoNiCa: har hon id märkt sina katter?.... annars har jag hört att om man tycker att det är för mycket katter så kan man anmäla detta till polisen så skjuter dom av katter utan idmärkning i området. Tycker ifs att det är riktigt jävla dåligt, tycker så förbannat synd om katterna. Men vad gör man....Ägarna skiter ju iaf i katterna....
Annars(snällare metod om dmo inte är idmärkta) fånga in katterna och lämna till katthem så dom blir omplacerade till någon snäll människa som tar hand om dom. Katthemmen brukar ha som policy att katterna ska vara innekatter OM dom inte MÅSTE vara ute, och då ska dom komma till en familj på landet.
Vet själv också en kompis som jag inte umgås med längre, när hon började umgås med ett nytt gäng. Det var ett invandrar gäng och första gången jag skulle träffa dom satte vi oss och fikade en fredagskväll på en pub. Efter bara några minuter började dom berätta alla "roliga" historier dom hade om djur dom träffat på ute.
Dom historierna jag kom ihåg var att dom fångat in en katt(den var tydligen jätte gosig, så det var inget problem att få tag i den) sen stoppade dom en smällare i rumpan på den och tände på, sen satt dom o skrattade samtidigt som dom beskrev hur den där katten sprang med raketen glödande i rumpan tills det sa *pang*, och sen skrattade dom lite mer.
Dom berättade även om att dom hittat en hund som dom hade övat sparkar på, och sen berättade dom om att träffat på en annan katt en gång, som dom band fast i marken och sen backade över med bilen långsamt för att se hur den exploderade.
Kan säga att dom hade riktigt ql medans dom berättade allt det här. Alla runt bordet skrattade med, förutom jag. Tror inte dom märkte det för dom var upptagna med att slå sig på bröstet samtidigt som dom tyckte dom var riktigt coola och balla. Men tillslut reste jag på mig, satte på mig min jacka där det stor "DJURVÅRDARE" med stora bokstäver på ryggen och sen gick jag därifrån.
Dagen efter ringer min fd kompis och sa: "Dom vart ju jätte oroliga när du bara stack så där när dom såg texten på din jacka, dom trodde att du tog illa upp av berättelserna. Men jag sa till dom att du nog bara var trött"
Då sa jag att jag tog illa vid mig och mådde riktigt illa av det som hade sagt, men tyckte att deras tankar mer skulle kretsa kring vad dom utsatt djuren för än om dom gjort mig illa till mods.
Och jag är ändå en person som omger mig av djurvänner, men ändå har jag träffat personer som gör så här. Förstår inte att man med gott samvete kan släppa ut sin älskling och låta deras öden sluta på ett sånt sätt.