Fler som lider av extrem hypokondri?
Anonym (Fröken Ågren) skrev 2010-04-19 07:03:58 följande:
Hej AllaAborten gick bra, det var en fis i rymden jämfört med det andra jag går igenom!mena blodprover var bra.... vilket är bra! MEN VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG?Varför har jag så ont i armhålorna och i armarna? På nätterna domnar överarmarna bort..... och jag vaknar med panik 3 läkare har känt igenom mina bröst och armhålor de senaste 2 månaderna och säger att allt känns normalt. Det är knöligt och buckligt, men normala körtlar säger dom. Då måste jag ju lita på dom? eller..... Ska ta prover på Borelia, D-vitamin brist och B12-brist imorgon, det känns bra. Men jag tror ju ändå att det är något allvarligare än så.Min läkare säger att det är något som ger mig dessa symtom men han tror inte det är cancer, då skulle domningarna tex inte ge med sig utan vara ihållande och göra ständigt ont. Mitt kommer i olika skov under dagen och natten.Är dock livrädd för Lymfom, men vågar inte googla på symtom, då får jag nog panik!Idag ska jag till min psykolog, blir nog antidepp-medicin till mig.... och denna gången tänker jag inte tacka nej till det.Ang lymfar, jag har i armhålorna som dom säger är körtlar, Jag har två stycken bakom vänster öra som är som ruckbara pärlor. På halsen har jag några stycken som är små och sitter lite varstanns.Idag på väg till jobbet (i bilen) planerade jag med skräck hur min gravsten ska se ut.... på stenen ska det stå: Över mina älskade, jag ständigt vakar....När jag kom på texten (som är riktade till mina barn, sambo och närmsta vänner) började jag gråta och sa om och om igen att jag INTE vill dö.Hur jäkla sjuk i huvudet är jag igentligen????Jag hade en period på flera år när jag inte gjorde annat än sprang till läkaren.
Hade otrolgit många fysiska symptom som domningar,muskelryckningar,skakningar, synbortfall, svimning osv osv jag var verkligen sjuk, trodde jag.
Efter otaliga läkarbesök började jag inse att det kanske är stressen kring all min oro som skapar alla symptom.
Jag bestämde mig för att ta tag i oron själv och sökte hjälp hos psykolog, började äta svag dos antidepp och började yoga.
Nu 2 år senare mår jag toppen!!
Jag kan bli orolig ibland, kanske lite mer nojjig än de flesta men det är helt under kontroll.
Jag tar inte längre ut något i förskott och tänker lite mera realistiskt över div symptom.
man behöver verkligen inte må sådär, det går att bota. Det är svårt att tro när man är mitt upp i det men det går!
Mina "skov" kom också ofta nattetid som du beskriver, det var enbart stress och ångestutlösta. Min ångest satte sig på kroppen och gav sig nästan enbart i uttryck av fysiska symptom. Jätteläskigt, och klart som fasen tror man att man är döende då.
Jag hoppas att ni i denna tråd inte tappar hoppet helt utan försöker söka hjälp. För som sagt, det är så onödigt att leva ett liv i fullständig oro. Jag vet precis hur förlamande och uttröttande det är.
Stor kram till er!!!