jennijen skrev 2010-04-16 14:39:11 följande:
Michas: Ja tiden går fort.. tack för att du delade med dig av dina erfarenheter. Jag kan verkligen förstå den oro ni måste känt med Selma efter att ha förlorat Ronan. Skönt att det lättat lite för er nu. Har ni fortfarande larm på henne på nätterna?Kram
Hej igen !
Kram på halvårsdagen till dig. Hoppas att det går så bra som möjligt och att du har bra stöd omkring dig.
Ja, alltså... i början så var jag helt övertygad om att Selma också skulle dö (och även storebror Yann) - att det bara var en tidsfråga. Det kändes helt meningslöst. Jag hade sjukhuslarmet på Selma tills hon var 8 månader gammal, sedan Respisens tills hon var strax över året, då slutade jag med alla larm. Instämmer f.ö. med någon som skrev tidigare om att Respisens larmar titt som tätt när barnet blir mer rörligt eftersom den då lätt glider av.
Jag kan fortfarande få hjärtslag och tänka att hon dött i sömnen. Det händer oftast när hon sover "bra" och länge. Då får jag panikångest och har svårt för att gå och titta till henne för att jag är övertygad om att hon ligger där, kall och livlös, och det vill jag aldrig uppleva igen. Men oftast så har jag nu hopp om framtiden och vi har även pratat om att försöka få syskon om ett eller ett par år.
Det är svårt att släppa lite på kontrollen, men man lyckas ändå släppa lite på den vartefter. I alla fall så har det varit så för oss.
Kram !