Män och känslor?

Vart nyligen pappa till mitt första barn, och under hela graviditeten fick jag höra av släkten att "nu när du ska bli pappa måste du bli stark o inte visa dina svagheter framför ditt barn o tjej" .. Verkar vara så fruktansvärt inrotat att vi inte ska visa tårar eller frustration, bara vara starka o neutrala.. Men vad ger vi egentligen för signaler till våra barn isåfall..

Själv så har ja alltid tyckt att de är bra att prata om sina känslor, dela med sig till sin flickvän, dels så man själv kan processera dom och gå vidare i livet o dels så de inte ska ligga på insidan o bubbla tills de rinner över. Delar även med mig till -vissa- killkompisar, dom som jag känner klarar av de o inte är nån macho-iskall-kille.

Nu när min son är född känner jag ännu starkare hur viktigt de är för mig att visa mina känslor, att kunna prata om dom med min son, så att han själv kan bli stabil och balanserat i sitt egna känsloliv. Att prata om HANS känslor, att de dom uppmärksamhet och diskutera kring dom är nog de viktigaste jag som far känner jag kan ge honom. Alternativet är ju att ist ignorera hans känslor o säga "sluta, män gråter inte" .. Vilket i längden bara skapar klyftor mellan far o son/dotter.