Någon mer där mannen känner skepsis?

Celeste: Jag tycker att du/ni ska söka er till en privat terapeut. Vi ska göra äggdonation i mars nästa år via Huddinge sjukhus men det som erbjuds där innan man sätter igång är en timmes besök hos en kurator - ingen terapibehandling av något slag. De vill snarare kolla att man verkligen har tänkte igenom allt och är redo. Klart att det är mycket att fundera över men det största beslutet här ligger ju faktiskt hos dig - vill du och tycker du att det är ok? I vår relation har det varit jobbigast för mig att acceptera att jag aldrig kommer att kunna få egna genetiska barn, för min man har det inte alls varit lika tufft. Klart han har tänkt på det men han har stöttat mig i det jag vill och nu har vi accepterat att det är såhär. Är helt övertygad om att när man väl har varit gravid i nio månader och håller sitt barn i famnen så skiter man i att ägget inte var ens eget. Men som sagt, det är en process som tar tid att komma fram till och kanske behöver ni lite hjälp på traven och någon att tala med. Kram och lycka till!