Vem kan hjälpa pappan?

Fina prylar får inte hindra dem från att träffa sin pappa. Varför inte föreslå att de tar med sig sina "leksaker" till pappa. Om nu inte syftet med att ge dem är att hålla barnen utan att de ska kunna leka med dem borde det även gälla hos pappan. Låter som mamman ska betala underhåll för sina barn för att jämna ut standarden de har hos sina respektive föräldrar + att ni givetvis ska ta upp mutandet som umgängessabotage om det fortsätter.

Jo, man kan betala underhåll även om barnen bor lika mycket hos den andre föräldern. Att det sedan inte är vanligt är en annan sak.

Ja, som jag sa: man kan betala underhåll även om barnen bor lika mycket hos den andre föräldern. Att det sedan inte är vanligt är en annan sak.

Tilläggas kan att jag känner till ett fall där jag vet att det är så och minst ett fall till där jag misstänker att det är så. När det är stor skillnad på inkomst i hushållen och man är överens kan man göra upp.

I TS fall verkar det högst befogat för pappan att väcka frågan med mamman. Hon är väl troligtvis mån om att barnen ska ha mer än mat i magen och tak över huvudet den veckan de inte bor hos henne. Om inte annat kan kanske att man påtalar standardskillnaden göra henne uppmärksam på de negativa följder den fn har då hon inte naturligt hanterar situationen så väl.

Själv tycker jag det är facinerande att du väljer at ta ut din frustration över haglande svar från andra personer till andra personer i andra trådar i andra ärenden på mig. En person (jag) säger till en annan person (TS) att om det är stor skillnad i standarden hos föräldrarna kanske man ska jämna ut standarden och det tycks reta dig i det oändliga. Först dock dåligt maskerat bakom att lagen inte säger att man måste (aldrig påstått) sedan lika dåligt maskerat bakom extremt sällsyn (har aldrig på stått annan än att det inte är vanligt) och nu rent kontraindicerat för att inte rubba den delikata balansen mellan föräldrarna och deras möjligheter att ge barnen tillgång till olika värderingsgrunder.

Jo, ta du det argumentet till alla de mammor som det enligt din mening haglar svar till att det är en stor fördel i deras och deras barns liv att de inte har råd att köpa exempelvis datorer till dem. Barnen uppskattar säkert en picknick i parken mer. Och om man kan ge sina barn datorer är man givetvis okänslig för andra behov än materialistiska och alla fattiga föräldrar har en värdegrund baserad på människan isf prylar.

TS ville ha hjälp. Mitt råd var att pappan ska prata med mamman och bl a be om underhåll för att jämna ut de ekonomiska skillnaderna i barnens liv som de facto utgör ett problem. Om inte annat kan frågan få henne att öppna ögonen för vad hon håller på med. Vidare föreslog jag att de kunde be mamman skicka med någon viktig pryl när de åker till sin pappa i 14 dagar - en lång tid för vem som helst som är van att ha sin dator att vara utan den.

Ditt råd är att TS ska se situationen som en tillgång fast det är beklagligt att barnen inte ser det så och därför inte kommer. Fler bra tips?

Tycker inte att det är ett dugg logiskt att gilla läget när någon skapar problem åt en. Särskilt inte när problemet är att ens barn inte kommer. Inte i min värld iaf. Man kan komma långt med att prata med folk - i regel, men man får räkna med att det tar tid.

Gud vad du tolkar in saker. För det första står det inget om att mamman bara tänker på sig själv. Hon behöll lägenheten och möblerna för att barnen skulle få behålla sin trygghet. Båda föräldrar kunde ha valt att börja om på nytt. En var tvungen men inte båda.

För det andra förespråkar jag inte underhåll som lösning på problemet, jag har med en sådan diskussion som en av flera saker man kan göra varav den viktigaste är att prata med varandra. Jag tror på att alla som har sina barns bästa för ögonen så småningom kan ta till sig resonemang som leder till förändring när det praktiska resultatet av goda intentioner biter en i ansiktet. Men då utgår jag från att människor (här mamman) har goda intentioner som fn överskuggas av obetänksamhet och att hon själv kanske har ett behov att ha barnen mer hos sig och blandar ihop deras behov med sina. Jag tror inte mamman skulle tycka att det var ett hållbart argument att hon skulle söka psykolog om barnen plötsligt inte ville komma till henne för att pappan erbjöd dem prylar hon inte kan erbjuda dem.

Om inte diskussioner föräldrana emellan hjälper ser ju iaf FR allvarligt på umgängessabotage och det kan hjälpa att få "oskyldiga" handlingar rubricerade på rätt sätt för att hjälpa en se vad man verkligen håller på med. Men de flesta löser tack och lov sådant utan att det behöver gå så långt. Bara tanken att ens handlingar ska granskas av utomstående gör att många ser över dem.

Jag tycker det är sorgligt att du inte tror det kan hjälpa att föräldrarna pratar med varandra och TS det är INTE det normala. När man har ett problem ska man vända sig till den man har problemet med. Ens strävan ska ALLTID vara att ha ett bra samarbete föräldrar emellan och vägen fram är kantad med gupp, men det är bara att ta tjuren i hornen och uttala vad i problemet består i så man kan lösa dem.