Bor du i Göteborgsområdet och funderar på att donera ditt barns navelsträngsblod ? Läs det här först!!!

Men det är bara om barnet är medtaget och snabbt måste navlas av som man först ska hålla det under placentanivån  och samtidigt mjölka navelsträngen. Annars  behöver man inte göra det, utan transfusionen fungerar ändå när barnet ligger i mammas famn redan från börja (vilket är väldigt viktigt för bondingen)

Tyvärr har de som tagit fram riktlinjerna för avnavling missuppfattat det här och tror att barnet inte får något blod om det inte hålls i samma nivå eller under placenta de första 30 sekunderna.   Det är bara om man håller barnet 40-50 cm ovanför mamman (som ofta görs vid snitt)  som transfusionen inte fungerar.

Mödrar har under miljoner år rent instinktivt tagit sina nyfödda i famnen  direkt, och alltså inte hållt dem under placentanivå först,  och transfusionen har fungerat ändå, så det är klart att även nutidens mödrar kan göra likadant.

I synnerhet under de första 5 minuterna av den viktiga bondingen, med dess unika hormonspel, registrerar barnet ALLT, som sen finns kvar i det undermedvetna för resten av livet. Då är det mycket bättre att det har ljuva harmoniska minnen av att  ligga hos mamma  hud-mot-hud istället för att rädd och skrikande hållas av en främmande person .

Men då gäller det förstås att se till så navelsträngen verkligen får pulsera färdigt innan den klampas. Vissa sjukhus med "sen avnavling" har som standard att klampa efter 2-3 minuter (av någon underlig anledning som de antagligen inte själva begriper) och  om man ska tillåta det är det förstås viktigt att barnet först hålls under moderkakan så att det hinner få i sig så mycket blod som möjligt. Men om man lämnar det år naturen kan det hålla på och pulsera upp till en halvtimme, ja ibland t.o.m. längre. Det vanligaste är dock att det tar ca 5 minuter när barnet läggs hos mamman direkt, annars ca 3-5 minuter.

ja mycket riktigt så skruvas  den in i skalpen på barnet, som en jäkla korkskruv!!  
Har försökt hitta någon bild men det verkan nästan inte finnas några på nätet (då skulle väl ingen förälder gå med på att det användes!?)  Den bästa jag kunde hitta var den här. Där ser man själva korkskruven, om än lite otydligt.

http://2.bp.blogspot.com/_MY1v9jVD8xc/RmhU1LiH0EI/AAAAAAAAAYU/XFF9-FfrriQ/s400/bmjcred00471-0027-a.jpg

Den gamla tron att så små barn inte känner något lever skrämmande nog fortfarande kvar bland förlossningspersonal än i våra dagar.
Jag bråkade en hel del om skalpelektroden på 80-talet, när jag själv jobbade på förlossningen,  och fick då alltid det oerhört korkade svaret att "de inte känner något", men inte trodde jag denna kusliga villfarelse skulle leva kvar långt in på 2000-talet .

Precis, man kan lipa för mindre. Min dotterdotter fick en sån där jäkla skruv i skalpen också .  Hade tyvärr missat att varna min dotter och svärson för den, så när jag var ute en stund hade den skruvats in i det lilla huvudet.

ja det är verkligen hemskt att man är så utsatt när man föder barn , och att personalen många gånger är så skrämmande okunniga. men det är därför jag har  startat de här trådarna, så att föräldrar ska få en chans att skydda sina barn, och sig själva, från skadliga interventioner. 

Om det hade funnits en medvetenhet om att nufödda faktiskt känner MINST lika mycket smärta som äldre barn så hade man förstås gjort en annan uppfinning. 
 Jag tror faktiskt inte någon förälder med hjärtat på rätta stället och med förståndet i behåll skulle gå med på att det helt utan bedövning skruvades in en skruv i skallen  på ett lite äldre barn.   Och om föräldrar fick se en skalpelektrod på nära håll skulle de säkerligen säga blankt NEJ, så då hade man  förstås hittat på någon annan lösning..

Sist jag såg en skalpelektrod  var 2007, den som skruvades in i mitt barnbarns huvud, och den såg ut så där som den uppförstorade bilden jag länkade till.

Apropå Emla så var det faktiskt jag som tjatade mig till att de skulle börja använda det på BB/förlossningsen på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm där jag jobbade i slutet av 80-talet. De tog t.ex. bort födelsemärken utan bedövning, och sa "men de känner ju inget, de skriker bara reflexmässigt för att de behöver vädra lungorna".  De visste inte ens vad Emla va!!! Men sen började de faktiskt använda det, när jag stod på mig och berättade att vi använde det på St. Görans barnsjukhus där jag hade jobbat fram till att jag började på Kullbergska.  Det användes visseligen inte vid vanlig liten injektion (typ vaccination), men när nål skulle sättas använde vi Emla. 

Vitulina, jag tycker det vore intressant att höra din syn på det som jag la ut i  inlägg 258:

"Förlust av detta blod initierar en inflammatorisk reaktion som leder till kramper, hypoxisk-ischemisk encefalopati (HIE) och hjärnskador eller dödsfall.
Djurstudier har visat att när humana stamceller från navelsträngsblod injiceras i   buken på en råtta  efter inducerad hjärnskada, kan råttans hjärna skyddas från att utveckla bestående skador.

För att förhindra skador på nyfödda barn måste barnet få sin hela blodvolym och de stamceller  som går förlorade vid tidig avnavling.

Rekommenderade motåtgärder för forskning är:

(1) återupplivning med intakt navelsträng mellan mammans ben , eller (2) mjölkning av navelsträngen innan klampning, eller (3)  transfusion av barnets eget moderkaksblod efter förlossningen, eller (4)  snar transfusion av O negativt blod efter födseln,  innan kramper har infunnit sig. ”

Hade faktiskt ingen aning om att skalpelektroden används vid hinnsprängning.

Precis, hinnsprängning gör många gånger mer skada än nytta. Mitt barnbarn höll ju på att dö p.g.a. det, och han hade säkert gjort det också om inte jag varit med.

Men...jag trodde du skulle tycka det här var jätteintressant!!

Det är ju verkligen ditt område det här...eller?   

Om man jobbar med att bota sjuka människor med hjälp av stamceller från navelsträngsblod och inte känner till att tidig avnavling (som alltså krävs för donation av navelsträngsblod)  är skadligt , så är man förstås barmhärtig  och helt oskyldig. 

Men om man faktiskt känner till  att det här är  skadligt  för donatorn och ÄNDÅ  gör reklam för att  fler föräldrar ska donera sina bebisars blod så måste det väl ändå betyda att man  lider av något slags syndrom, något som kan liknas vid  Munchausen by proxy?

” Mynchhausen by Proxy  är en mycket sadistisk form av barnmisshandel. Här handlar det om att vårdtagaren, oftast barnets mamma, gör sitt eget barn sjukt/skadar det, för att sedan, av sjukvården, få uppmärksamhet. ”

För att inte tala om Munchausen Obstetrics!!
http://www.math.missouri.edu/~rich/MGM/birthUSA3.txt