När tycker ni det är okej att skaffa barn? I vilken ålder?
Håller på med ett projektarbete i skolan om min egen lilla familj, vi fick vår son när vi var 16. Så vi skriver om vårt familjeliv nu när vi blivitg nitton. Och vi skulle därför bli jätteglada om ni ville svara!
Tack på förhand!!
Jag tycker inte att man kan sätta någon speciell ålder på föräldraskap. Man ska inte haka upp si på en siffra, det är inte allt. Har man ekonomi, boende och en trygg relation så kan man vara redo när man är 16 likaväl som 35. Sen kan jag ju tycka att man kanske ska tänka efter lite innan man PLANERAR (jag menar inte att man ska göra abort ofrivilligt om man av misstag blir med barn) barn i ung ålder. Man kanske ska gå ut gymnasiet först och gärna skaffa sig ett jobb om så bara för ett halvår så man får lite högre föräldrapenning.
Men som sagt blir man oplanerat gravid så ska man absolut inte känna att man måste göra abort för någon annans skull. Det är ett val som bara mamman och pappan i fråga kan stå för. Och känner man sig då mogen mentalt trots att man inte har alla dedär förutsättingarna som boende, ekonomi osv så är det klart man ska kunna ta hjälp av soc exempelvis eller föräldrar om dom kan hjälpa en. Man ska aldrig tvingas till ett sånt beslut, det är något man ska leva med resten av livet.
Vad jag ville få fram var att föräldraskap är ingen ålder!
Först ska man ha gått ut gymnasiet och då är man 18-19 år och så ska man ha hunnit med att bli vuxen själv innan man behöver vara det för en värnlös individ. Sedan ska man ha bostad och jobb så man kan sörja för barnet och försörja det.
tycker man bör har gått ut gymnasiet innan man skaffar barn. man bör ha så mycket inkomst så man kan försörja barnet. sen är trygghet viktigt så jag tycker man bör ha ett stabilt förhållande.
Jag hann precis gå ut gymnasiet när jag fick barn, ingen som hellst inkomst och singel var jag. Min son får allt han behöver + lite till och är jättetrygg "i sig själv" och med andra personer. Tycker inget av det ni skrivit är viktigt. Bara mamman är frisk, kärleksfull och har tak över huvudet så funkar det fint!
så läng man e mogen så kvittar åldern, tycker dock inte innan 16år.
Hej på er
Jag tycker väl att man skall skaffa barn efter gymnasiet men jag har träffat flera mammor som fick tidigare.Men om det blir nu att man skaffar barn tidigt att man inte glömmer av att läsa klart skolan,för de flesta arbetsgivarna idag tittar ju om man har en gymnasieutbildning och att man gjorde klart den.För ju mer tiden går så skjuter man på studierna mer och mer.Jag själv var 17 år när jag var gravid och hade gått ett år på gymnasiet men skulle börja på en annan skola.Därför den utbildningen jag ville gå fanns inte i min stad så jag fick pendla till grannkommunen.Jag gick en hösttermin sedan var jag mammaledig i ett år under min sons uppväxt fick jag många gånger frågan vad skall du göra när mammaledigheten är slut och är det att vara själv med ett barn,min sons pappa lämnade oss när han skulle bli 7 månader.Jag bestämde mig för att ordna barnomsorg på egen hand efter att kommunen hade sagt att det var fullt överallt i stan på ett år,men jag fick en dagmamma och jag gick tillbaka till gymnasiet och tog studenten men nu är jag arbetslös och letar efter jobb.Min son är idag 6 år snart 7 år i januari och han är med sin pappa varann helg.Och med denna tid så har man blivet starkare för varje dag som kommer.
Till de som får barn tidigt vill jag bara säga glöm inte att läsa klart skolan även om ni kan vara skoltrötta.Tänk på framtiden och att ni har kompisar/syskon/föräldrar bakom er som stöttar er att ni kommer klara av skolan.Jag fick mycket stöd av mina nära och kära men i första hand tänkte jag på min son jag gjorde det för han skull också,tänk en dag när han e 17-18 år och berättar att han skall bli pappa då kommer jag säga samma sak glöm inte skolan,även mamman till barnet och vi föräldrar finns om det skulle vara något.
Till slut vill jag skriva att " föräldrar är ingen ålder,det är ju något man är"
frågor skriv gärna vill gärna knyta mer kontakter..
Hallå!!!!
Jag blev planerat gravid när jag var 17. Men jag hade både eget boende, stöttande föräldrar, inkomst, stadigt förhållande.
Det är väl bland de viktigaste jag behövt för att klara av att vara en förälder.
Skolan blev mycket bättre efter mammaledigheten för min del. Så för mig har det bara varit ett plus för mig att få barn i ung ålder.
Vad tyst det är här på denna tråden,skrev jag något dumt 
skulle vilja ha lite kontakt med andra också
Hej!
Mitt projektarbete va mitt liv som stolu, ung, emsamstående mamma. Tyvärr blev de aldrig igenom läst av lärarna då jag fick hoppa av skolan som jag inte fick plugga hemmifrån, vilket dom hade lovat innan sonen kom. Utan när sonen kom så tyckte dom att jag skulle vara i skolan minst 3gånger i veckan. Vilket värken jag, sonen eller någon annan skulle klara. sonen behövde ju leka och mina klasskompisar behövde ju plugga och jag lika så.
Har du några frågor så får du gärna ställa dom:)
Jag tycker inte man kan sätta en ålder på när man är för ung för att skaffa barn. Man blir vuxen när man får barn (dom flesta iallafall). Men man ska veta att man inte kan gå ut och festa varje helg som man kanske gjorde innan.
När jag fick min son så va ja 20 och ja tyckte att ja va jätte ung. Men de spelar ingen roll om du är 13 eller 69 och får barn alla tar hand om sitt barn på olika sätt.
Lycka till !!
Jag var själv 16år när jag fick mitt första barn. 20år när jag fick mitt andra, och kommer nu ha fyllt 27år när jag till Juli får mitt 3e barn.
Jag har aldrig haft ngt problem med att fått barn i tidig ålder. En lämplig ålder för föräldraskapet kan jag ej säga. De finns de som är 40 som inte atr ansvaret för barnen samtidigt som de finns de som är 20 som inte fixar det ansvaret.
Allt har med mognad att göra.
jag var 19(skulle fylla 20), det var inte planerat men önskat.
vi älskar varandra, har råd och bor i ett tryggt område.
vart gravid när jag var 16 men gjorde abort, skulle min dotter komma hem när hon var 16 å berätta nåt sånt så skulle jag mer eller mindre tvinga henne att göra abort, tycker det är för tidigt.
jag växte som person så mkt under dom 3 åren och jag behövde det.