Inget foster, ingen blödning...

Prövar att puffa en gång...

Tack för ditt svar! Kan inte tänka på något annat idag... sitter och googlar febrilt. Så smärtorna kan dröja alltså... hmmm... hur länge kan fostret växa i ex äggledaren? Är i v.7+0 idag, borde väl inte kunna växa så värst länge till där, eller, om den nu gör det.

Nääee... det är fan inget roligt att göra barn längre...

Ja, det kan man ju hoppas på... får väl se imorgon när jag lämnat det andra blodprovet. Om man får MA borde man väl ändå sett något på ultraljudet? Är jäkligt skraj för de där utomkveds-smärtorna, vill verkligen inte gå igenom nåt sånt, tycker jag har fått gå igenom tillräckligt som det är redan...Låter ju inte klokt! Kan de verkligen missa fostret, är det vanligt??

Tack för ditt långa svar. Beklagar det som hände dig
Det är skönt att de kollar noga med blodprov nu till att börja med, så får man väl se vad det slutar med tillslut... ingen rolig tid alls.

Fast läkaren som gjorde vulet sa att de åtminstone skulle ha sett en uppklarning vid det här laget. Hon sa inget om livmoderslemhinnan eller nåt annat, hon var inte direkt informativ utan sa bara att tyvärr är det tomt... Jag testade positivt den 7:e november, så det är ju ett tag sen... Har inte haft några smärtor, blödningar eller andra komplikationer så jag vet inte vad min kropp håller på med...

Jag ska lämna ett nytt hcg-prov imorgon och prata med dem imorgon em, så får vi se om värdet sjunkit eller ökat.

Har nu fått svar på hcg-proverna. I måndags var det 370 och idag 398 så det har stigit en aning. Imorgon ska jag göra ett nytt vul för att bedöma hur vi ska gå vidare i den här mardrömmen. Är så fruktansvärt orolig! Operation skrämmer mig... vill inte bli sövd, opererad och bli av med en äggledare... värsta farhågan är på väg att besannas

Idag var jag på sjukhuset och gjorde ett nytt vul med en annan läkare. Hon sa nästan genast att hon visst såg en liten uppklarning, dock hade den dragit ihop sig och var ev. blodfylld. Det var lite svårt att se och hon var inte helt 100 på att det var så. Hon tittade runt noga noga, från olika vinklar och tittade även på äggledarna och äggstockarna. Sa att slemhinnan var ganska tjock och att jag inte fått nån blödning eller vätska i buken. Hon tryckte hårt på magen för att se om jag hade ont, men det hade jag inte. Hon trodde att det med stor sannolikhet inte handlar om ett utomkvedshavandeskap utan om ett missfall som kroppen inte stött ut ännu. Måste säga att jag blev otroligt lättad av detta besked även om det är fruktansvärt tragiskt att jag fått ytterligare ett missfall.
Nu får jag bara avvakta och se om kroppen sköter detta själv eller om jag kommer att behöva hjäp att få ut det. Ska tillbaka på tisdag och lämna nya hcg-prover och så får vi ta ett beslut utefter det, blir antagligen ett nytt vul nästa vecka om jag inte börjat blöda då.
En jobbig tid, men av två onda ting så känns det ändå ok...