Inget foster, ingen blödning...

Prövar att puffa en gång...

Man kan få utomkveds även vid ivf. Det är en av anledningarna till att man gör tidigt vul. Jättebra att de tar prov och undersöker, vad jag förstått kan det dröja innan smärtorna kommer etc. Hoppas att du får besked snart!! Kram

Tack för ditt svar! Kan inte tänka på något annat idag... sitter och googlar febrilt. Så smärtorna kan dröja alltså... hmmm... hur länge kan fostret växa i ex äggledaren? Är i v.7+0 idag, borde väl inte kunna växa så värst länge till där, eller, om den nu gör det.

Nääee... det är fan inget roligt att göra barn längre...

Bara vänta och se... kanske kan det annars vara en sk. spontan abort (MA) eller om du har tur en klantig vul där de inte lyckades hitta fostret. Hoppas på det sistnämnda Kram PS. Om du får svåra smärtor, ring ambulans med en gång, det är inte att leka med om det är utomkveds.

säger precis som den innan mig. det händer att de är klantiga och inte hittar något foster!

Jag har en vän som fick veta vid rutin ul att hon väntade tvillingar! hade varit på 3 ul tidigare och det var bara ett barn då.

Ja, det kan man ju hoppas på... får väl se imorgon när jag lämnat det andra blodprovet. Om man får MA borde man väl ändå sett något på ultraljudet? Är jäkligt skraj för de där utomkveds-smärtorna, vill verkligen inte gå igenom nåt sånt, tycker jag har fått gå igenom tillräckligt som det är redan...Låter ju inte klokt! Kan de verkligen missa fostret, är det vanligt??

Var inte orolig, de kommer inte låta dig gå igenom några utomkvedssmärtor.. ;) Har precis gått igenom mitt utomkveds och såhär gick det till:
-Positivt gravtest 24/10
-Blödning fredag 6/11, in till sjh, "ingen grav hittades i livmodern". Hcg halt i blodet: 150 ingen smärta, avvaktar men blir hemskickad med strikta restriktioner om att återkomma om/när jag får ont. svar: pågående mf eller utomkveds som är för tidigt att upptäcka, graviditeten "osynlig" på vul
-Blödningarna upphör under helgen, ingen smärta heller
-Måndag 9/11 börjar jag blöda ordentligt, får lite "mensvärk" och antar att mf:et kommit igång..
-Tisdag 10/11 slutar blöda igen. Har ont på en punkt i magen, som ett "blåmärke" när jag lutar mig mot bänken osv. Beslutar mig för att åka in. Nytt vul, inget syns. Nytt hcg, har gått upp till 180. svar: förmodligen pågående mf, hormonerna har inte gått ner enligt gyn. Inga blödningar på kvällen.
-Fredag 13/11 nytt hcg. Har ff gått upp, till 220 denna gången. Beslutar att avvakta under helgen men ff ovanstående restriktioner.
Jobbig helg!!!! Känner mig ena stunden som en bomb som ska spricka, andra gången helt säker på att det varit mf och att allt har vänt.
-Måndag 16/11. Åter in för att kolla hcg. Är nu uppe i 280. "Inga höga nivåer" enligt gyn. Men eftersom det var en vecka sedan "någon kollade på mig" så vill hon att jag ska komma in dagen efter.
-Tisdag 17/11. Vul visar utomkveshavandeskap som sitter i vänster äggledare, stort som v 8. Jag blir inskriven direkt, blir taggad men får "permission" för att det inte ska bli så dramatiskt, för att åka hem och förbereda familj och packa. Får order om att inställa mig kl 07:00 nästkommande morgon för titthålsop.
-Onsdag 18/11 Blir opererad, vänstra äggledaren tas bort, tre hål på magen och för första gången nedsövd. Blir kvar med dropp över natten.

Detta är min historia. Den kan se helt olika ut beroende på hur långt gången man är, man kan få cellgifter om det är tidigt i grav, vid vissa utomkveds klarar kroppen att själv "stöta ut" det som fastnat, det kan vara ett fördröjt mf osv. Det enda man kan göra är att följa hcg:t och hela tiden hålla koll vad som händer i tjejmagen genom vul. Jag kände mig hela tiden, trots allt, i goda händer och är tacksam över att det upptäcktes i tid!

Hoppas att du får svar snart! Har du fler frågor, så kan du alltid höra av dig!:) Håller tummarna för att det ska gå bra!

-

Tack för ditt långa svar. Beklagar det som hände dig
Det är skönt att de kollar noga med blodprov nu till att börja med, så får man väl se vad det slutar med tillslut... ingen rolig tid alls.

förhoppningsvis kanske det är så att det är för tidigt för dem att upptäcka grav? är du i v 7 har du ju "bara" gått 6 hela veckor.. Vi får hålla tummarna för det! Var det länge sedan du testade positivt, eller har du följt det med tanke på ivf:en? Vad sa de om livmoderslemhinnan osv, oftast så blir ju den åtminstone lite svullen om man är gravid, oavsett utomkveds eller inte?

Hur lång tid tar det innan du får svar på hcg blodprovet? Jag fick det samma dag, efter 2 timmar... hoppas att du slipper vänta så länge på svar!

Fast läkaren som gjorde vulet sa att de åtminstone skulle ha sett en uppklarning vid det här laget. Hon sa inget om livmoderslemhinnan eller nåt annat, hon var inte direkt informativ utan sa bara att tyvärr är det tomt... Jag testade positivt den 7:e november, så det är ju ett tag sen... Har inte haft några smärtor, blödningar eller andra komplikationer så jag vet inte vad min kropp håller på med...

Jag ska lämna ett nytt hcg-prov imorgon och prata med dem imorgon em, så får vi se om värdet sjunkit eller ökat.

Har nu fått svar på hcg-proverna. I måndags var det 370 och idag 398 så det har stigit en aning. Imorgon ska jag göra ett nytt vul för att bedöma hur vi ska gå vidare i den här mardrömmen. Är så fruktansvärt orolig! Operation skrämmer mig... vill inte bli sövd, opererad och bli av med en äggledare... värsta farhågan är på väg att besannas

Ajdå... tänk på att det är skönt ändå att du är i trygga händer.. ofta så kan det man tycker låter läskigt (som sprutor tex) ändå vara "bra" för något annat.. Jag sörjde mitt utomkveds ordentligt några dagar, operationen har jag bearbetat bra och jag känner nu att jag vill försöka så fort det går igen. Jag har inte gett upp och mitt hopp är det sista som överger mig, jag är snarare än mer säker på att jag vill ha ett barn till!!

Som min älskling sa, att tänk, om du hade levt för hundra år sedan... det fick mig att vända sorgen mot "tacksamhet" istället, att det upptäckts i tid och att jag inte fick mer "men, ärr och sår" än vad jag fått.

Jag håller tummarna för dig! Återkom gärna med vad de säger..*ler försiktigt*

Idag var jag på sjukhuset och gjorde ett nytt vul med en annan läkare. Hon sa nästan genast att hon visst såg en liten uppklarning, dock hade den dragit ihop sig och var ev. blodfylld. Det var lite svårt att se och hon var inte helt 100 på att det var så. Hon tittade runt noga noga, från olika vinklar och tittade även på äggledarna och äggstockarna. Sa att slemhinnan var ganska tjock och att jag inte fått nån blödning eller vätska i buken. Hon tryckte hårt på magen för att se om jag hade ont, men det hade jag inte. Hon trodde att det med stor sannolikhet inte handlar om ett utomkvedshavandeskap utan om ett missfall som kroppen inte stött ut ännu. Måste säga att jag blev otroligt lättad av detta besked även om det är fruktansvärt tragiskt att jag fått ytterligare ett missfall.
Nu får jag bara avvakta och se om kroppen sköter detta själv eller om jag kommer att behöva hjäp att få ut det. Ska tillbaka på tisdag och lämna nya hcg-prover och så får vi ta ett beslut utefter det, blir antagligen ett nytt vul nästa vecka om jag inte börjat blöda då.
En jobbig tid, men av två onda ting så känns det ändå ok...