All we want for Christmas is Michael

För att han var nyss och drack vatten och så en liten studn senare var det ett skrapande från buren och när jag kollade låg han på sida och försökte ta sig upp. Han hade lite lätt panik, däför han låg och sparkade med benen.
Jag försökte hjälpa honom att så upp men då ramla han över på andra sidan istället och sen tog det inte alls lång stund innan han vart medvetslös. Nu ska jag bara vänta på att han ska ge upp helt. Kan inte göra nått mera.....
Så dog hans mamma och jag tror det är ganska vanligt att ett marsvin slutar sitt liv med en hjärnblödning.
Känns ju lite så där efter jag hade köpt baby olja idag för att hjälpa honom få i ordning på sin päls igen.... Men okej jag har pysslat om honom riktigt ordentligt senaste veckan. Så han fick ett bra avslut iaf Han skulle ju snart bli 6 år så det är en normal ålder för ett marsvin att dö i. Så ja han dog av ålder.

Men nu blir det inget mera marsvin på ett tag, får ungarna bli äldre

Han skulle bli 6 år i början på nästa år....

Det konstiga är att det är bara en gång jag riktigt brytit ihop när ett djur dött. Det var när min allra bästa vän fick avlivas. Hade haft henne i 15 år.
När hon låg i mitt knä hos vetten och spydde lite på min jacka ville jag ALDRIG tvätta den igen.
När hon sen var borta och fick den andra sprutan, då ville jag inte ens vara kvar och säga hej då, jag ville bara bort från henne.

Okej när Irina dog, min första kanin, han vart bara 3 år. Liksom Rambo var han jätte pigg på dagen, varit ute och hoppat i snön. Han älskade att vara ute och gräva i snön. Men på kvällen sen så brakade det till i buren, han bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar då. Skulle flytta honom hem till mig, ringde mamma och sa att Irina fått en hjärnblödning. Han var förlamad i bakbenen. Jag hann inte ens dit. Inte ens min moster som bodde i huset mitt emot hann dit. 2 min sen var han borta.
Då var jag lessen, han var min lilla bebis.

Visst det känns i ens hjärta men det känns olika varje gång.

När jag avlivade Gumman förra året, vildkatten då satt jag oxå och grät. Trodde jag aldrig eftersom hon och jag inte hade nån relation till varandra, hon var så skygg att man bara fick klappa henne om hon ville det.

Min första kanin sålde djuraffären inte speciellt lagligt, enligt dom var han 5 veckor. Kan ni fatta det? 5 veckor, då diar dom fortfarande normalt.....
Så honom hade jag sen han var väldigt liten, lika stor som ens handflata. Sen 3 år senare dog han. Ingen ålder alls på en kanin.

Svante som jag har nu, han är runt 3 år nu. Hoppas det dröjer nu innan nästa dödsfall....

Tveksamt om det var skabb den dog av, det överlever dom om dom får behandling.

Finns en annan sort ohyra läste jag som kan döda ett marsvin, SELLNIC.

Vi har ingen djurkyrkogård här....
Brukar åka till våran morfar och mormors sommarstuga och begrava djuern i skogen där.... Men vet inte om det går att gräva i marken fortfarande

Han ä'r helt borta nu iaf....

mellan 5-10 år gamla, så 3 år är väldigt ungt för en kanin att dö

Jo men det beror på skabben, men skabben har jag svårt att tro att den ledde till att marsvinet dog....
När ett marsvin visar att den är sjuk är dte oftats försent.

Jag har haft tur att jag har klarat Rambo så länge som jag har gjort. Han har varit gammal det senaste halvåret. Ibland slutade han att äta men då var jag där med skeden och då piggnade han till igen.... Oftast ett sånt tillfälle dom dör, när dom slutar äta.

Hade ju köpt c vitamin idag till Rambo....

Tack, skönt att det gick så fort iaf