ÄD på KS/Huddinge tråd 6

Hej vänner! En liten fråga bara... Ni mer erfarna på ÄD - vad hade ni för Progynondos när ni gick på HS? Jag tar 2 mg 3 ggr dagligen men har läst att många som gjort ÄD utomlands tar fyra om dagen ist. Hade ju en slemhinna som var 8 mm i tisdags morgon och funderar på om jag kanske borde öka dosen till fyra om dagen nu de sista dagarna inför onsdag för att vara på säkra sidan? HS menade att det räckte med tre om dagen men man blir ju lite osäker då många har andra doseringar. Blir nervös att den inte ska vara tillräckligt tjock. Kanske bara är allmänt nojig och hispig idag men svara gärna om ni har några kloka erfareneter Kramar på er alla!!!

Pirr, pirr... kan inte koncentrera mig på något annat, kan inte äta, jättesvårt att sova i natt. Var tvungen att ta ett glas vin till slut för att somna och jag som bestämt att jag inte skulle dricka nån alkohol veckan innan ÄD... ja, ja... man måste ju sova också för att orka. Maken lämnade sitt prov vid 8/8.30 imorse. Nu väntar vi bara på besked. Kramar till er alla!!!

Vi fick precis besked om att äggen inte räckte Hade varit ett 15-tal blåsor men så många tomma att det blev långt under 10 i slutändan. Bara gråter, åkt hem från jobbet. Det är vårt sjunde misslyckande förrutom alla vanliga månader med mens sen vi började försöka för snart fyra år sen. Vet att det här var en chansning men just nu håller jag på att gå sönder inombords. Vet inte hur jag ska orka gå vidare.... tror att jag måste sjukskriva mig. Efter sex veckors hormonh-vete så är jag så slutkörd både mentalt och fysiskt att jag inte orkar mer nu. Väcker upp så mycket av gamla misslyckanden, vårt sena MA, alla minus, misslyckade ivf:er. Kram

Tack för ert stöd Estra och Emmylou!! Så skönt att ha er här på FL, har inte så många i min närhet som kan relatera till detta även om de så klart stöttar och är så förstående som de bara kan. Kramar

Bette och Estra: Tack för era ord! De värmer!. Jag kommer säkert att komma igen om ett tag men just nu känns det oerhört tungt. Det hade väl varit ok om det här hade varit vårt första försök men vi har ju gjort sex ivf:er tidigare med hormonbehandlingar och misslyckanden - har varit hormonpåverkad 50% av tiden de senaste 2 åren (vi började med vår första ivf mars 2008) och det tar på krafterna, både psykiskt och fysiskt. När man har så många misslyckanden bakom sig så väcks allt till liv igen när man får ett sådant här negativt besked. Just nu känns det bara mörkt men förhoppningsvis kommer vi tillbaka om ett tag och av erfarenhet vet jag ju iaf att jag mår mycket bättre när hormonerna går ur kroppen igen så det kanske känns lättare om ett par veckor. Kram

PS. Det ringde precis på dörren, mamma och pappa har redan skickat blombud till oss (de bor i Norrland). Det värmer hjärtat!!! Kram

EmmyLou: Vet att jag inte måste, men just nu så hjälper det mig att skingra tankarna lite tills maken kommer hem från jobbet. Sen får vi väl se framöver, kanske tar jag en FL paus på ett tag om jag inte orkar vara inne här. Men idag så känner jag att jag behöver "prata" med er, det känns skönt och som ett stort stöd. Det är ju sådana som du som ger mig hopp och som gör att vi orkar kämpa vidare. Kramar

Hej kära vänner!
Blev inte mycket sömn i natt, kunde inte sluta gråta men mår iaf lite bättre idag. Ibland funkar det att bryta ihop och komma igen som man brukar säga. Sakta men säkert får vi ta oss igenom detta helt enkelt för att gå vidare igen. Vi vet att vi kommer att vara mottagarpar ett nästa gång så det är ingen fara med det. Det vi inte vet är om det blir med "vår" donator eller någon annan. Vi fick ju kontakt med en tjej här på FL i höstas och hon lämnar sina andra infektionsprover i mitten på mars och sedan handlar det om att synka henne eller någon annan mot mig med start på min mens i slutet på mars då jag ska börja med p-piller. (Tjejen på FL är anonym för oss så vi skulle gärna ha henne som direktdonator men vet inte om HS godkänner). Prel startar vi någon gång i april enligt samtal igår med Kristina/ssk på Huddinge. Vi får se vad de kommer fram till bara, vem det blir, men det skulle vi få veta inom kort. Kramar

Ja, det funkar faktiskt att gråta och tillåta sig vara riktigt ledsen. Tror inte att jag skulle må ok idag om jag hade hållit det inom mig, tur att jag kunde åka hem från jobbet och bara bryta ihop. Och sen ska det bli sååå skönt att slippa hormonerna snart. Bara 10 dagar med progesterontabletter och östrogen så är jag "normal" igen. Ja vi börjar nog se ljuset i tunneln tror jag. Sen åker vi bort på resort i mars en vecka och slappar jag och maken Lääängtar!!! Kollar på hotellet när jag vill trösta mig lite.
www.ving.se/charteraccomodationinfo
Kramar

Hej!
Kikar in och säger hej till er. Tänker på er alla men orkar inte vara så mycket här inne just nu. Luften har liksom gått ur oss. Kommer säkert igen snart igen men behöver lite tid att återhämta mig.

Kramar till er alla

Kram tebax till er alla

Det är ingen som skriver i den här tråden längre, här är den nya:

www.familjeliv.se/Forum-11-360/m50724182.html

Det brukar ta ca 6 månader innan man kan påbörja en behandling som donator. Sedan tar behandlingen 2-4 veckor beroende på vilken metod man gör. Anledningen till att det tar sex mån är att man måste lämna infektionsprover med sex mån mellanrum innan man blir godkänd.