Mitt barn blev MISSHANDLAD på dagis!

Nja, inte då det kommer till dagisbarn. Att "ta lätt" på (skriva slag då det är ren och skär misshandel) sådana händelser är farligt och fel.

Nu behöver du nog läsa mina inlägg igen. För att slå ihjäl något barn har jag aldrig skrivit om.

Nu var det ju inte jag som märkte ord, utan du Zaria. Så man kan ju undra hur du orkar?! Skriva om alla skador? Hur har du fått för dig att du skulle behöva göra det?Det räcker kort och gott med ordet; MISSHANDEL

Ja, då var jag helt enkelt otydlig. För det var inte så jag menade.

Nu blir det bara tramsigt här, läser jag.Jag märkte inte ord, utan anmärkte på händelser och det är skillnad.

Nu vet ju ingen här i tråden hur denne pojkes föräldrar har reagerat och vad de gjort. Men jag känner många föräldrar som bönat och bett om utredningar, kämpat för att barnen ska få assistenter, slitit sitt hår för att få ordentlig hjälp och som vid varje hämtning är rädda/gråtfärdiga över vad de ska få höra. Inte för att de är sämre föräldrar än oss andra utan för att de har barn med speciella behov. Är jäkligt lätt för oss med normalstörda barn att sitta och skrika "ta ansvar" och att det är föräldrarnas fel. Så enkelt är det inte. Och när barnet är på förskolan kan föräldrarna inte ta ansvar för sitt barns agerande utan där MÅSTE ansvaret vila på personalen.

Exakt!Jag tror att såna här grova händelser oftare har en bakgrund än olika diagnoser folk oftast drar till. Ett så litet barn gör inte så här utan det finns något bakom.

Föräldrar till barn som har neuropsykiatriska funktionshinder eller som du så fint uttrycker dig "fel i skallen" kämpar ofta sig blodiga för att få hjälpa och stöd till sina barn. Man får kämpa varje dag för att få det man egentligen har rätt till eftersom det kostar pengar och pengar är tydligen viktigare än barnens vålmående i dagens samhälle - och ja barnen som har "fel i skallen" har också rätt att må bra och känna sig trygga på dagis. De har rätt att ha en stödperson som kan hjälpa dem, avleda, förhindra så att sådana här situationer inte uppstår. Jag har ett barn med asperger. Han är våldsam när han blir arg. Han kan inte styra sina impulser särskilt bra och han har svårt att leva sig in i andras känslor. Tack och lov har han haft resurs i förskolan vilken har gjort underverk för honom. Numera kan han leka med andra barn och fungerar mycket bättre socialt än tidigare. I det här fallet ligger ansvaret helt och hållet på förskolan. Det som har hänt är fruktansvärt och jag tycker så synd om den lilla flickan som blev utsatt och den lilla pojken som utförde "misshandeln". De är båda offer i den här historien.

ursäkta då, men du får väl ändå hålla med om att slå en tvååring halvt fördärvad inte hör till det normala?! eller tycker du att det är ett acceptabelt beteende? vad ska man kalla beteendet annat än sjukt? gulligt? harmlöst? pojkstreck kanske? boys will be boys(even when they rape)? vart ska man dra gränsen? om föräldrarna mår dåligt över vad han gjort rör mig faktiskt inte i ryggen. det är deras problem och det är inte deras barn som är offret i sammanhanget. jag har full förståelse för att barnet och föräldrarna kanske inte mår bra men det ursäktar ingenting. det kanske förklarar, men det gör inte saken rätt för det. min dotter har blivit utsatt för ett övergrepp och folk är så jävla måna om att den som utsatt henne för detta "är det minst lika synd om". med den mentaliteten kan vi fan lika gärna släppa varenda kriminell dåre, för "de kan ju inte rå för det själva". det är väl snarast bra att åtgärder görs för att barnet förstår att det INTE ÄR OKEJ att slå sönder flickor som är hälften så stora(eller pojkar som är dubbelt så stora heller, för den delen) och sen se till att barnet i fråga får hjälp av extra resurser eller alternativt en annan, mer lämpad, förskola? men en del här verkar tycka det är helt i sin ordning att små barn agerar slagpåsar åt andra... jag spyr...

Förlåt Zaria, jag uppfattade det som att inlägget var skrivet av dig. Det var inte alls min mening att hacka på dig. Ber om ursäkt för min felcitering.