Vad tycker du om brudöverlämning av pappa i kyrkan?

Jag undrar varför det inte är några brudgummar som överlämnas av sin far eller mor?

Det är inte heller en svensk sed att bruden överlämnas av sin far, men det verkar ju förekomma (eller åtminstone önskas) ändå..

Jag är emot brudöverlämning, men inte för att det är en amerikansk sed, utan för att symboliken i seden är klar och tydlig även för en femåring. Jag valde min man själv, och även om jag tycker om min pappa så handlade vår bröllopsdag inte om mig och pappa - det handlade om mig och maken.

Jag känner kvinnor som är underordnade sina män (av fri vilja), och i deras fall tycker jag att brudöverlämning är logisk. Det betyder inte att jag skulle vilja leva som dem, men jag respekterar deras val.

Och jag tycker att det är bra att fler och fler präster (och biskopar) inom Svenska Kyrkan sätter ner foten och står emot alla brudar som vill överlämnas.

Jag tror att mantrat "Det är din/er dag och du/ni gör som ni vill!" har orsakat mycket problem kring frågan. Visst är det brudparets dag, men om man väljer en vigsel i Svenska Kyrkan så väljer man också att vara huvudpersoner i en gudstjänst. Alla gudstjänster har fastställda ordningar som är rika på både traditioner och symbolspråk.

På Bröllopstorget läser man ofta om brudar som vill slippa sjunga psalmer, eller ber prästen "dra ner på gudsnacket". Ofta är brudöverlämingen en del i detta. Man vill utforma vigseln exakt som man själv vill, och inte behöva ta hänsyn till kyrkans ordningar och traditioner. Personligen tycker jag att man då bör välja antingen en borgerlig vigsel, eller en vigsel i någon annan kyrkas ordning.

Jag är själv kristen, men tycker inte att det krävs att båda parter är troende för att man ska få gifta sig i kyrkan. Däremot tycker jag att man - precis som du skrev - måste respektera tillvägagångssättet. Om man är troende men inte gillar Svenska Kyrkans vigselordning så finns det många andra kyrkor att välja på.

Personligen anser jag att kyrkor och samfund inte alls ska ha vigselrätt. Varför ska kyrkan lägga sig i statliga angelägenheter? Det blir bara en olycklig sammanblandning där många ser kyrkan som statens förlängda arm - en bild som SvKy kämpar hårt för att komma bort från i andra sammanhang.

Alla vigslar borde vara borgerliga. Sedan kan olika trossamfund erbjuda en välsignelseakt som är både högtidlig och vacker, för de som önskar få en välsignelse över sitt äktenskap.

Det är kyrkoherden i respektive församling som avgör om kyrkan kan lånas ut till en vigsel som förrättas i en annan kyrklig ordning. Jag var själv gäst på en serbisk-ortodox vigsel i somras, och den skedde i en kyrka som tillhör Svenska Kyrkan.

Sedan finns det ju många kyrkor och samfund som har egna kyrkor, t ex katolska kyrkan och många frikyrkor.

Alla äktenskap är nog en kompromiss på olika sätt. Frågan är varför just brudöverlämningen känns så svår att välja bort? Det finns ju jättemånga bröllopstraditioner i t ex USA som vi inte brukar höra så mycket om här i Sverige. Det borde väl vara möjligt att välja bort överlämningen men behålla någon annan tradition från hemlandet?

Även om jag inte håller med dig i sakfrågan så tycker jag att du har rätt. Utifrån det du skriver så tycker jag att det var ärligt och rakryggat av dig att inte gifta dig i kyrkan. Man ska inte göra något som går emot sin övertygelse. Det respekterar jag dig för.

Fast det där tycker jag är ganska intressant!

Kan en symbol betyda olika saker för olika personer? Kan en starkt laddad symbol omtolkas för att man själv vill det?

Jag är tveksam. Jag har t ex bekanta som av religiösa skäl frivilligt underordnar sig mannen. För en kvinna med en sådan syn på tillvaron är brudöverlämning ett ganska logiskt val, eftersom det avspeglar deras sätt att leva tillsammans. Det måste låta märkligt i en sådan kvinnas öron om andra kvinnor menar att överlämningen plötsligt ändrat innebörd och inte alls handlar om att underordna sig, utan att hedra sin pappa. Tillhörde jag den gruppen skulle bli både arg och lite snopen att någon försöker kidnappa och göra om en sedvänja som faktiskt har ett tydligt symbolspråk.

Jag har massor av både religiösa och politiska skäl till varför jag är emot brudöverlämning. Men jag har också ett känslomässigt skäl.

Jag pratade för några år sedan med en muslimsk kvinna. (Kan tillägga att jag känner hennes man, och han är sannerligen ingen mansgris. Snarare tvärtom. Han vabbar när hon har viktiga saker på sitt jobb ). Hon var förvånad över hur svenska kvinnor, som kvinnor från många andra kulturer ofta anser ha en hög grad av frihet, frivilligt kunde underkasta sig en sed som brudöverlämning när det inte ens var en tradition i Sverige.

Jag hade inget bra svar till henne just då. Idag skulle jag nog svara att jag är rädd för att många tjejer i min egen generation börjar ta friheten för given. Allt det som kvinnor tidigare kämpat för ses som förlegat, och man talar ganska nedlåtande om de kvinnor som stod på barrikaderna, främst under 60- och 70-talet. Det håller på att bli någon slags backlash för kvinnor idag. Tyvärr. Och önskan om brudöverlämning ser jag som en del i omedvetenheten om vår historia och vår omvärlds ganska hårda tillvaro för kvinnor i andra kulturer.

Jag skulle vara för att mannen gick in själv, om det vore ett alternativ. Varför går aldrig mannen in själv medan kvinnan väntar framme i kyrkan med sina tärnor?