• Rondellen

    Utomkveds - Vad händer sedan?

    volvo bm 814 skrev 2009-11-04 12:28:57 följande:


    Hcg:et har stigit lite till, men än misstänker de inget nytt x. Mitt förra mf steg det med raketfart upp till 500 innan det gick ner igen. Men nu går det långsamt uppåt.Med mitt x låg det på 20000 v.6, vilket de tyckte var onormalt högt för en vanlig graviditet.Man har ändå lite hopp om att det sitter kvar och rätt.Jag vet inte hur mycket det stiger vid en normal graviditet. Jag har skitömma bröst och får fortfarande illamåendeattacker. Kan knappt mocka hos hästarna utan att må illa, vilket jag inte brukar göra (må illa av hästbajslukt alltså). Ska få en hög med lappar i veckan och ta fler prover. HATAR nålar. Hoppas på en undersökning också. Vill ju inte rida på mina kusar om det sitter kvar och lever, men de mår inte bra av att bara gå och äta och sova. Ska jag stanna på marken eller kan jag skritta en 15 min? Dumt när man inte vet.
    Jag tror inte det är ngn fara att rida så tidigt. MEN om jag var du hade jag nog ändå inte ridit för att riskera ngt! SKulle jag plussa nu så skulle jag nog ligga stilla helt nästan de tre första månaderna :)
    Hcg ska dubbla sig självt var tredje dag. Det går att hitta tabeller på nätet om du googlar. Kolal svenska sidor för det kan vara andra siffror i andra länder, alltså at tman räknar olika. Tänker på dig!

    Stella, hur går det för dig? pluss eller minus nu?
  • Rondellen

    ok, så det var som du trodde, att det var ngt som itne fäst menar jag. UD var ju orolig för utomkveds igen. Är inte du uppe för Ivf snart?

  • Rondellen

    Siggedigg! Grattis grattis grattis! Håller alla tummar att allt fortsätter att gå bra. Men bara detta är fantastiska nyheter!

    Stort grattis!

  • Rondellen

    Siggedigg, nu får du hålla kvar i tråden och berätta om hur miraklet framskrider! Det hjälper oss andra stort att läsa om när det gått bra! KRam!

  • Rondellen

    Nu är min mens nästan en vecka sen, har haft rosa flytningar i tre dagar men inget mer så nu börjar tankarna gå. Är det bara min mens som krånglar? Kan det innebära att ngt är fel med mig som innebär ytterlgiare problem att få barn? Är jag gravid? Om så är fallet är det utomkveds? Om inte, varför rosa flytningar? Början på mf? Ska gå och köpa test snart.

    Fan också, precis när jag började tänka postitivt och inte såg minsta småont i magen som början på ett nytt problem.

    Hatar dessa toppar och dalar! Den där coola inställningen man än gång hade är som bortblåst av denna jävla X-historien!

  • Rondellen

    Volvo, stora stora styrkekramar till dig. Hoppas att allt går väl. Skriv och håll oss uppdaterade. Tänker på dig!

    Siggedigg, tack för omtanken. Jag har testat mig nu. Det var megaminus. När jag ahde X:et hade jag ett svagt plus, nu var det inte ens minsta tillstymelse till spökstreck. Fortfarande bara färgade flytningar sedan i Lördags. Har haft "avbrutet" som metod, som ju kanske inte är den säkraste. Men inte oskyddat, förutom när jag trodde att jag var bara ett par dagar före mens. Nu när mensen är sen så tänker jag i min förhoppningsfulla hjärna att jag kasnke hade sen ägglossning o nu nidblödning? Antagligen är det itne så utan helt vanlig sen och konstig mens. Men med allt som har hänt tar man ingen anomali coolt.

  • Rondellen

    Vixon
    Emellanåt mår jag helt ok. Men sen är det som allting helt plötsligt släpper och jag försvinner ner i ett svart hål. Det är som att jag lyckas gå i kanske två tre veckor o må jättebra, och sen ur ingenting blir allt dödsmörkt. Då är det som om en motor satte igång i huvudet, och att ajg blir en helt annan människa. Helt plötsligt snurrar tankarna bara runt, och jag akn itne jobba äta umgås med vänner, läsa en bok eller ngt alls. Sen ett par dagar eller ngn vecka senare känner jag mig bättre igen. Börjar nästan bli rädd för mig själv och de nattsvarta depressioner jag faller ned i. Som tur är finns det folk runt om kring mig som tar hand om mig. Men det hjälper inte när de t är som värst. Då är det som jag är fånge i min kropp och i mina onda tankar. Försöker tänka att nu är jag i en dipp, och jag vet att dippen går över om ett tag, men det är svårt när man är mitt inne i det. Nu var min mens ett par dagar sen, och jag var i upplösningstillstånd för så var det när jag fick mitt X. Alltså sen ett par dagar sen mens sen positivt test. Så då läste jag in allt jag kände i kroppen som ett X fastän jag rimligtvis inte ens skuille kunna ha blivit gravid eftersom vi har skyddat oss. Men men. När tankar går igång går det inte att stoppa.

    En sak som hjälper i alla fall, det är att veta att man inte är den enda som mår så här, utan att ens reaktioner är normala. SKönt att prata av sig här i tråden.

  • Rondellen
    SannaSanna skrev 2009-11-20 13:09:20 följande:
    Ewaulrica, de sa till mig att jag borde vänta ca 3 månader. Låta kroppen läka och "få igång" maskineriet..En fråga till er som opererat bort en äggledare för ett tag sen... jag tog bort min vänstra äggledare för 3 månader sen. men jag har fortfarande ont i magen. Är liksom... ilande... känns som första tecknen jag hade på x.. ringde och frågade på KK men de sa att det va normalt när nervtrådarna läker ihop.. men hur kan det då komma som atacker? Jag ville komma in och kolla men hon sa NEJ. Får vänta...OCh det här med humöret.. en kompis hade en teori om att horminbalansen ikroppen kanske ändrats? Men... kan dt va så? BORDE väl inte va så? men hur förklarar man att kroppen, och humöret, känns helt annorlunda nu?
    Sanna om det onda, jag känner precis samma. Har varit orolig jag med men fått precis samma besked som du. Skönt att höra att fler känner samma sak.
  • Rondellen

    Siggedigg,
    reaktion bara. Din läkare ringde dig alltså? Vilken fantastiskt läkare! När jag vaknade nyopererad så hade min läkare gått hem och jag fick inte chans att prata med ngn som opererat mig förrän dagen efter! Sjukt att det är så olika rutiner. Jag hade verkligen behövt ngn som ringde som man kunde prata med kring alla tusen frågor som poppar upp i huvudet...


    ewaulrica skrev 2009-11-20 12:55:19 följande:
    hej på er tjejer! Har läst ikapp mig i båda trådarna, och känner att det är dags för mig att presentera mig... :) Ullis heter jag, är 37 år och har 3 barn sedan tidigare. Jag och min nya kärlek bestämde oss i somras för att försöka skaffa barn, (han har inga sedan tidigare) och i oktober fick vi pluss på stickan.Jag var en av dem som gyn trodde skulle få ett mf eller ett utokveds som spolade ut av sig självt, hade endast 280 i hcg som högst. Fick gå på vul en gång/vecka, men hcg:t ökade sakta men säkert.I tisdags denna veckan fick gyn plötsligt se en klump på min vänstra äggledare, som var som vecka 8 (som jag skulle varit i) vilket hon inte kunde förstå iom att jag hade så lågt hcg-värde..För att göra en lång historia kort blev jag inlagd i torsdags och min vänstra äggledare togs bort. Fick beskedet att den högra såg fin ut. Men dock blev jag lite besviken på gyn när hon sa att "det hade varit skillnad på om du varit 40 och inte hade några barn alls". Vad hon nu menade med det. Jag talade iaf om för henne att jag tyckte att det inte var så snyggt sagt, även om det skulle ha blivit 4:e barnet för mig så sörjer jag inte mindre för det!!!!När jag läst några av trådarna så undrar jag vad ni fick för restriktioner om kommande graviditeter? Läste att någon blivit gravid bara någon månad efter?! Till mig sa hon att man bör vänta åtminstone 2-3 månader efter, har ni fått liknande restriktioner? Jag är ju så sugen på att börja bebistillverkningen igen!:D
    Apropå din reaktion. Man har hört många kosntiga saker. Själv är jag 25 år. Så en läkare sa till mig att jag inte borde vara ledsen då jag har 15 år på mig att skaffa barn. Det är klart att det hade varit värre om man dessutom har tidspressen på sig, men man har ju sin livsplan! Min plan har varit att få barn tidigt och satsa på karriären sedan. Vissa gör tvärt om. Dessutom så sörjer man ju inte en förlorad graviditet mindre bara för att man är ung, eller som du, har barn sedan tidigare! Så dumt! Dessutom, är min andra äggledare trasig, för det kan man ju inte säkert veta även om den på operationen verkade fin, så spelar det ju ignen roll hur gammal jag är, jag kommer ändå inte kunna bli gravid naturligt. Så ja, dumma kommentarer har man ju fått...

    Nu när jag är igång och skriver. När jag efter många blodprov och ultraljud konstaterat att det är ett utomkved så får jag sent en kväll akutont och åker till akuten. Där konstaterar nattläkaren att jag har blod i buken, men att jag kan vänta med op först till morgonen. På morgonen undersöker en läkare mig. Han vill för säkerhets skull att en annan läkare tittar med. ´När det är ett utomkved så syns ju absolut ignet i livmodern som ni vet, och flera läkare som udnersökt mig har konstaterat att du ser ju itne alls gravid ut! Så den reaktionen hade jag vant mig vid. Men efter alla S-Hcg test som jag tagit, och dessutom med den starka smärta som jag kom in med, så säger den andra läkaren som undersöker mig på morgonen: Är du säker på att du är gravid? Har du gjort ett positivt graviditetstest?

    Herregud läs journalen människa! JAg blev grymt förbannad och påpekade att detta var mkt klumpigt sagt, och att han kunde titta i journalen om han var osäker på varför jag var inlagd.
Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan?