Vi som har börjat en infertilitetsutredning...
Hej!
Jag ska påbörja en utredning 9e feb, finns inte tidigare tide rän så! Vi har försökt sedan juni 2008, får jag vara med i den här tråden? :)
Inlägg från: Päron1986
|
-
-
I Karlstad! Ni då?Min älskade dotter skrev 2010-01-11 11:52:22 följande:Hej Päronsplit! Vi börjar vår utredning 3 feb.har oxå försökt få barn sen sommaren -08. I vilken stad gör ni er utredning?
Vad roligt (om du förstår mig rätt!) då kan vi följas åt :) -
hehe vi är i 24årsåldern båda två :)
ni då?
jag ringde åbåkade tid för utredning idag.. det känns så jobbigt att vänta en månad! -
Dagarna sniglar sig fram.. jag hoppas innerligt att det bara "sitter i huvudet" eller är något väldigt enkelt att åtgärda!Min älskade dotter skrev 2010-01-11 21:14:53 följande:jag e snart 24, sambon snart 27.ringde i torsdags,mmm,det känns som det e så lång tid kvar...man tänker ännu mer på allt när man har en tid att "se fram emot"...
Försöker att inte tänka för mkt på det, hoppas och "köra på som vanligt" -
Känner igen de känslorna väldigt väl.. man har ändå gått i flera år och INTE velat bli gravid så nu "när man pltösligt vill" så ska man få de, tycker man.. inte alls bra tänk.. man mår inte bra av det!
vad är endometrios för något? -
Åh.. nu undrar man förstås om det är så at tvi känner varann :)piluttan1 skrev 2010-01-12 13:24:10 följande:Päronsplit, Vi är i samma ålder som er och bor också i Karlstad, ska på första samtalet för utredning 16:e februari!
Lycka till! -
Där fick jag svar p åen fråga jag också funderade på 2-3 månader.. shit, vad hårt oc hsvårt det känns! Vet precis hur du menar när du säger "man har j uredan väntat så länge.." hur länge har ni försökt?piluttan1 skrev 2010-01-13 13:29:58 följande:Tack! Tråkigt att det ska behöva ta sån tid.. Man vill ju att allt ska gå så fort, när man redan försökt så länge...Har också kommit dit där jag knappt kan se gravida eller små bebisar längre.. Förstår inte varför så många knappt ens behöver ta av sig kläderna innan de blir med barn, eller t ex tonåringar som blir gravida hela tiden och gör aborter, när vi som inte vill nåt hellre inte blir det...
Jag känne rmig så dum! Jag har förnekat att det kan vara något fel och tänkt "men vi har ju bara försökt 6-9månader eller så" när det egentligen är 1½ ÅR nu.. hjärnan kan luras ganska bra, bara vi vill.... -
Nej, skönt ändå, då är vi på samma ställe och kan prata riktigt ordentligt utan att vi vet vem den andre är ändå!piluttan1 skrev 2010-01-13 20:20:19 följande:Ja det vet man ju aldrig.. Svårt att säga riktigt hur länge vi försökt.. Först gjorde vi 6 försök med ÄL-tester, sedan började jag med p-piller igen i ett halvår. Dels för att vi tänkte få ordning på lite praktiska saker, och dels för att jag blev så ledsen varje gång mensen kom att jag nästan blev lättad av att veta att "nu kan jag inte bli gravid".. Efter pillerätandet gjorde vi 7 försök till med ÄL-tester, tills vi kände att vi båda blev så stressade av att räkna dagar och ha sex på beställning att vi sa att vi slutar testa och bara kör när vi känner för det. Det har vi gjort över ett halvår nu och ingenting har hänt..
Vi har inte använt några stickor eller så, i somras räknade vi mkt å det blev liksom "sex på beställning" och jag gillade det verkligen inte så jag la av med allt sånt tänk å ville nästan inte ha sex alls.. numera kör vi ganska automatiskt på "varannan dag-principen" och det funkar bra! inte alls stelt och konstigt :)
Däremot så får jag rätt ont, då min sambo inte är så liten och om vi har sex mkt och ofta såblir jag öm "ända upp i magen" som det känns som ibland. Men det är väl inget å klaga på eg!
Jag riktigt hoppas hoppas att det ska räcka med att ha RINGT för en tid på gyn och undersökningar osv.. så man slappnar av och blir gravid! Jag hoppas så det gör ont! -
Något nytt? :)
-
Frida1010 vi har den 9 feb!
Och natt till idag fick jag mensen, inom mig hade jag gått åriktigt hoppas på att nu, nu släpper "spänningen" o lyckas bli gravid... men näe.. men det är skönt att mensen komer iaf, då är det inte fel på det! men undrar vad det kan vara?
och jag gjorde en abort i tonåren, det svider idag, även fast jag vet på alla logiska sätt att det inte fanns ett bättre beslut för mig att fatta då.. det är 8 år sedan. jisses. -
Min vikt är också för hög, tyvärr.. men det arbetar jag med!
Och frågan "är det inte dags för en liten snart" eller liknande, svider så hårt, så hårt!!
Vi kämpar och vi komme rlyckas, även om vägen dit inte är lika enkel som för en del, men det är värt att kämpa för!!! -
Hoppas de kommer fram till något snart och att ni får hjälp!akita06 skrev 2010-01-18 11:50:40 följande:Jag har inga problem med vikten men blir inte gravid ändå...hittade inga uppenbara fel på varken mej eller min gubbe på utredningen heller...så det återstående frågan blir ju ändå..VARFÖR BLIR JAG/VI INTE GRAVIDA??
-
Tyvärr väger jag tresiffrigt! Det är -j-t tufft att erkänna.. men om jag inte erkänner det kan jag inte göra något åt det!
Jag går på "fysisk aktivitet på recept", alltså har jag kontakt med friskvården och läkare för stöd & samtal, sedan så har jag koll på hur / när jag äter.. fast visst är det svårt.. det finns ju så många ursäkter till å äta fel!
Just nu är min största utmaning att äta regelbundet och på rätt tider och mindre portioner! Imorgon kväll ska jag iväg på styrketräning!
Hur gör du? :) -
Du måste verkligen berätta det här för dem på gyn! Och så kanske de har numret till någon bra dietist som kan det här med ätstörningar?piluttan1 skrev 2010-01-18 18:47:53 följande:Pärolsplit: Ok, då är vi i nästan samma sits.. förutom att du gör något åt det :) Som jag skrev förut är det så svårt för mig att göra det eftersom jag har ätstörningar i grunden, så om jag börjar träna 3 ggr/vecka och äter nyttigt så går det till överdrift inom ett par veckor och jag övertränar och svälter tills jag inte orkar mer, sen tillbaks på ruta 1.. så jag vet inte hur jag ska bära mig åt :( Usch.. och med största sannolikhet kommer gyn påpeka att jag måste gå ner..
-
Det låter onekligen dåligt! Varför har inte de samma rätt att kolla så "allt står rätt till"??piluttan1 skrev 2010-01-19 07:31:20 följande:Ja det ska jag göra.. En sak som jag tycker är lite konstigt är att vi kvinnor kan när som helst gå och kolla om vi fungerar normalt, men en man kan inte gå och göra ett spermatest bara sådär.. Jag var på gyn för ett halvår sen ungefär, ingen grundlig undersökning men jag ville iaf kolla med VUL att allt såg bra ut. Sedan beställde vi spermatest från testlagret till sambon, och det visade positivt, men blev längst ner på skalan. (det var färger man skulle tyda). Därför började vi fundera på om han kanske skulle kolla sina simmare, så det var därför vi tog kontakt med gyn nu. De sa att han inte kunde kolla sig utan först måste vi dra igång en utredning.. Visserligen är väl det kanske bra eftersom vi försökt ett tag, men jag tycker det är konstigt att en man inte kan gå och kolla sina spermier när han vill.
-
Hoppas verkligen ni får någon slga förtur, det är ju dem som tabbat sig och inte ni!enjy skrev 2010-01-19 16:25:17 följande:Håller med verkar ju helt sjukt...varför inte liksom men det finns säket någon konstig anledning..... Idag har det iaf gått 2 veckor o 1 dag sedan min man lämnade blodprov för analys av kromosomavvikelse Så på torsdag eller fredag tänkte jag ringa o kolla om de har något svar o framförallt kolla så att de inte tappat bort det igen! o även fråga om vi kan få någon slags förtur på remissen i o med det borttappade provet.....(?)Men snart så kanske remissen kan skickas till Linköping, hoppas hoppas!
-
Jag är värmlännning så hur det ser ut i 08-kretsarna vet jag inte, tyvärr! Hoppas att någon annan kan svara på din fråga :)JaneD skrev 2010-01-20 16:52:47 följande:Vi har fått remiss skickat till Huddinge nu. Hur länge har ni andra (främst i sthlmstrakten) fått vänta innan saker och ting börjat hända?Men vad nedslående det måste kännas :(enjy skrev 2010-01-22 16:16:34 följande:Lite uppdatering kring det här provsvaret, för dem som är intresserade ... Ringde idag o frågade om svaret kommit för på måndag som kommer nu har det gått 3 veckor o det skulle ta 2 - 3 veckor. Men inget svar. O jag frågade om förtur på remissen men nä det gick ju inte o enligt henne så har vi faktiskt inte väntat så länge för i o med att det var julhelger så står ju ändå allting still.....ehh ok vi har väntat i snart 3 månader på att få svar på ett jäkla blodprov och jo i min (vår) värld tycker jag att det är ganska lång tid..... så nä det är bara att stå ut med den här väntan!!! Sedan sa hon att det inte var så lång kötid tills man får komma på första samtal, det var tydligen ett par där remissen skickades 1 december som hade varit på samtal nu (i Linköping) o det är väl helt okej tid men vår remiss är ju liksom inte ens skickad, vi kommer ju ingenstans..... ÅÅÅHHHHH ..o här tror jag även att jag svarade på din fråga "JaneD" om hur länge man fått vänta innan det börjat hända saker...still waiting!
3 månader är evighets lång tid tycker jag.. för varje bim/äl så hoppas man ju..och blir ledsen.. å tänker på "men vi utreder det iaf.."
Hoppas det blir fart på ruljangsen för er nu å ni kan börja tänka positivt! -
Ska hålla alla tummar jag har för Er!Cecan skrev 2010-01-22 21:06:34 följande:Hej tjejer! enjy: va tråkigt att det ska ta sån tid borde verkligen inte få fungera så!!! Vi träffade ju en kurator förra måndagen jag tror det verkligen hjälpte då vi fick träffa våran bm idag för provsvar hon sa att vi skulle träffas innan mars sist vi träffade henne. Men vi berättade för kurator hur jobbigt vi tyckte det kändes att leva i ovisshet, så jag tror nästan att hon påverkade efter som vi fick tid så snabbt. Träffade min bm idag som sagt var och vi fick svar på våra prover, min sambos spermiar var bra=) Jippie!!!(Han var verkligen orolig innan det kände jag) Själv hade jag lite avvikande blodprov=( fick pergotime utskrivet och även vagifem som jag ska börja äta efter nästa mens....Min bm verkade väldigt hoppfull om att det skulle fungera!!! Hon sa att det borde fungera inom 3-4månader, och det känns som ingenting när man försökt i över ett år.
jag/vi har ingen bm.. jag bara ringde min vårdcentral å bm ringde ringde upp sa till mig att kontakta mottagningen för fertilitet fast jag egentligen skulle till gyn.. hur som helst.. så henne har jag aldrig ens träffat! och nu funderar jag på vem man ska välja..
Någon som har erfarenhet av privatpraktiserande bm? för jag hade en i tonåren och hon var väldigt bra.. -
Tack ändå Cecan!
Får se, vad de säger när vi väl vart på första mötet... som är 9feb! -
Mhmmm! :/
Men det är rätt mkt som händer omkring oss nu så det känns som om tiden kommer gå fort!