Väntar nr2, någon mer som är nervös andra gången? Forts.

Mison, blir man ersatt vid sjukhusvistelse även INNAN bebisen är född?

Har funderat på trygghansas, tror jag kör på den. Sonen har sin tryggabarn försäkring där och vi har de flesta andra försäkringarna där med.

Ang, det råa köttet så har jag förstått det som att det bara är farligt om det är första gången man utsätts för det. Och risken att det finns i köttet från allra första början tror jag är minimal. Tror inte du vill behandla om du inte är helt säker på att det är en toxoplasmainfektion, eftersom behandlingen i sig tror jag är rätt så tuff och kanske inte helt ofarlig för bebisen... Men som sagt symtom på toxoplasmainfektion är: extrem trötthet och svullna lymfkörtlar.

Liley, helt rätt! Jag tror inte att du behöver oroa dig alls!

Jag har så mycket sammandragningar (spelar ingen roll om jag vilar, de kommer i vila oxå). Men de gör inte ont. Har haft lite mensvärk oxå av och till men inte samtidigt som sd. Men nu känner jag mig helt "slut" i magen på ngt vis. Vet inte hur jag ska beskriva det. Men som att livmodern skulle ha träningsvärk från alla sd. Nästan som efter förlossningen. Är det ngn av er som har känt ngt liknande?

Funderar på om det vore bra att få ngt mot sammandragningarna för att låta magen vila. Men om de inte gör ont, kanske de inte kan påverka tappen och då kanske man inte får medicin (men då kanske jag inte behöver oroa mig heller). Vet att jag inte fick det förra graviditeten i alla fall. Ni som fått ngn medicin mot sd, hur var era sd? Mina är som sagt smärtfria, men starka (så jag blir andfådd) och kommer ofta (ca 10 ggr i timmen, men mkt oregelbundet).

När jag får sd blir magen stenhård. Känns som att bebisen ska tryckas ut genom huden. Tycker inte att det gör ont, men det är obehagligt och jag måste ligga still och andas.

När vi var på tappkontroll sist (i v 27+3) passade dr på att titta på bebisen oxå till vår stora glädje. Hon fick fram att bebisen ligger på 5% under medel. Jag är själv kort (1,58) och smal, men magen är på översta kurvan på sf-måttet. (I v 27+2 var sf-måttet 28). Så med tanke på hur stor magen är trodde jag att det skulle vara en jätte bebis, men sf-måttet säger verkligen ingenting om bebisstorleken. Med Jonathan låg jag precis på mittenkurvan i sf-mått, men han var 10% under medel om jag minns rätt.

Tack för tipset ang försäkring. Har nu tecknat trygghansas.

Lycka till på era tillväxt-ultraljud och njut av att se de små sötnosarna igen! Förhoppningsvis dröjer det lääänge innan ni får se dem på riktigt!

Milli, vad härligt att du alldeles snart är 30 fulla veckor! Heja heja heja!!! Vad säger läkarna mer nu? Hur ser tappen ut? Sammandragningar? Hoppas att du får åka hem, förstår att du längtar. Är det tillväxt-UL det beror på? Eller sammandragningarna? Hoppas att allt ser bra ut så du får komma hem!

Vet precis hur det känns det där med kontrollen. Jag är hemma sjukskriven nu med strikta restriktioner och måste ta det lugnt. Jag som bara vill möblera om och storstäda, nu när man äntligen är hemma och har tid! Vill krypa runt i kattvindarna och leta efter ett gäng av Jonathans gamla bebiskläder och shoppa loss på IKEA, men det får väl vänta. Jag har det mesta klart med spjälsäng och syskonvagn och nästan alla gamla bebiskläder har jag burit ner från vinden och vikt in i garderoben i storleksordning. Det gjorde jag jätte tidigt, för jag visste att jag ville göra det själv och var rädd att få strikt sängläge igen tidigt som sist. Men några grejer har jag kvar, så det får jag överlämna till maken, eller göra efter v.34 om jag går så långt.

Har ni några milstolpar? Jag hoppas på att passera v 34 i första hand. V. 37 är nästa mål (men känns helt overkligt att gå så långt). Att gå längre än så är inte ens ngt jag hoppas på.

Jag åkte in till förlossningen igår på en kontroll. Har känt mig så orolig sedan förra kontrollen för 2 veckor sedan, när man märkte att tappen hade börjat förkortas och jag var rädd att jag varit riktig dum som fortsatte plugga trots sjukskrivning. De var jätte gulliga och till skillnad från förra graviditeten kändes det som de verkligen tog mig på allvar. Jätte skönt! Och som tur var så var tapp-status oförändrat på VUL, men på CTGt kunde man se att jag som sagt har väldigt mkt sd. Så jag fick en bricanylspruta och det var superskönt!! Imorgon ska jag hämta ut bricanyltabletter och hoppas att de ger effekt på sammandragningarna. Ngn här inne som testat bricanyltabletter? Har de hjälpt ngt mot sd?

Gick in i v 30 igår (29+1 idag). Alltså bara 34 dagar kvar till 34 fulla veckor som är mitt delmål nr 1. Känns inte helt omöjligt att klara!

Vad skönt att bebben verkade må bra! Jag har oxå små bebisar, men jag är liten själv (158,5 cm - som någon skrev, halvor är viktiga!) och innan graviditeten 48 kg. När jag föddes vägde jag bara 2,9 kg fullgånget (mamma fick cerklage med mig och jag kom samma dag som de tog bort cerklaget.. så kanske inte 40 fulla veckor, men i alla fall 38). En barnmorska sa ngn gång till mig att barnet i magen nästan alltid anpassas till mammans "storlek" och om pappan är jätte stor och mamman liten, så får barnet istället en brantare tillväxtkurva EFTER förlossningen

Ang barnvagn, kommer vi om bebisen föds på BF ha 2 år och 2 månader mellan barnen (knappt 2 år korrigerat). Jonathan är väldigt förtjust i sin vagn, så det verkar inte som att han kommer vilja sluta åka vagn ngn gång snart.
Vi var först och tittade på phil&teds. Tycker att de verkar så smidiga, även om nackdelen är att barnen är frånvända. Men vi blev rekommenderade av försäljaren att INTE köpa den eftersom de sa att Jonathan var för stor för den (han var 22 månader när vi tittade på den) och att den var bäst för de barn som bara har ngt år mellan sig, men att nackdelen var att inget av syskonen kunde sova skönt, för den inte hade några bra ligglägen. (Förutom i början för den bebisen som ligger i liggdelen nere i "varukorgen"). Men du kommer ju ha riktigt tätt mellan barnen så det är ju värt att åka till butiken i sånt fall och låta Julie provåka.
Vi har i alla fall köpt en begagnad emmaljunga för 500 kr. Det är med vändbar sits (jag kan få ha båda barnen vända mot mig eller från mig) och separata ryggstöd med fullt liggläge (bebisen kommer ligga i mjuklift i fullt liggläge och Jonathan kommer kunna sitta eller ligga efter behag).

Sen behåller vi Jonathans vagn så att jag om jag vill kan ha Jonathan i vagnen och bebisen i bärsjal, eller (när Jonathan är på dagis t ex och jag inte vill köra omkring bebisen ensam i stora klumpiga syskonvagnen), kunna ha bebisen i mjukliften i Jonathans vagn. Eller om vi är två och kan ta varsin vagn (bebisen i Jonathans vagn med mjuklift och Jonathan i sulkyn).. Kommer nog införskaffa en ståbräda till vagnen oxå..

Ang säng, så ska bebisen få Jonathans spjälsäng, då Jonathan aldrig riktigt gillade den och nu fått en 120 säng som gjort att han äntligen både somnar fort och sover hela natten.

Några kompisar införskaffade en sån där tak-vagga. Den var jätte bra! Deras bebis kunde "sparka igång" den själv när den vaknade och sen vaggas till sömns. Men den "räckte" bara ca 6 mån, sen hade bebisen vuxit ur den. Kan vara bra att ha i beräkningarna.. men då kommer Julie vara ca 2 år och kanske flyttar till en växa säng så att lill-bebben kan få Julies spjälsäng?

Oj, vilken roman det blev från mig med! Skyller på att det är för att jag är sjukskriven och vill att tiden ska gå!

Jag gillar romaner! Men ska försöka fatta mig kort för de som inte gillar romaner, hihi!

Mison, jag fick inget bricanyl första graviditeten. Men det var nog för att de inte trodde på mig när jag sa att jag hade massa sd, men framförallt inte trodde att de påverkade tappen eftersom jag inte upplevde dem som smärtsamma. (Men så här i efterhand har jag förstått att just när det kommer till värkar har jag rätt hög smärttröskel..) Så även om jag bad om det, så fick jag inget. Jonathan föddes ju bara en kort tid därefter, så hade ju inte skadat att testa tycker jag!

Det de har sagt till mig den här gången, är att man inte är säker på om det ger effekt. Man vet att det ger effekt i sprutform (oavsett om man ger det direkt i blodet, intramuskulärt eller subcutant). Men som tabletter är man osäker på om det över huvudtaget ger effekt.

Burken kostade ca 135 kronor och räcker för drygt 3 månader om man äter maxdos varje dag. Så det kostar inte mkt att försöka. Jag tycker i alla fall att jag har märkt en oerhörd effekt!!! Från att ha ca 10 sd i timmen i vila, så har jag nu ca 3-5 totalt om dagen. Men det kan ju vara sprut-effekten från i lördags som håller i sig?

Hur som helst, skulle det vara så att bricanylen bara "funkar" under en begränsad tid (typ en månad sen tappar man effekten), då känns det i alla fall skönt att kunna skjuta på sd och förkortning av livmodertapp nu (var i v 29+0 i lördags, så då kanske jag kan "skjuta på sd" till 33+0, och bara det känns ju fantastiskt om jag får gå så långt). Sen efter v 33 får jag helt enkelt ligga ner benen upp och knipa till i alla fall v 37.... Det känns mer krititskt med bricanylet nu.

Har man märkt att din tapp börjat mogna Mison?

Det jag tycker är så oerhört jobbigt denna gång är just den psykiska biten. Rent fysiskt mår jag toppen bra! Jag har inte ont någonstans (foglossningen som kom i v 16 försvann i v 26) och blodtrycket ligger bra och blodvärdet har återhämtat sig med hjälp av Hemofer.

Hade jag inte haft oron att föda för tidigt, så hade jag dansat omkring och bara njutit av att vara gravid och rund om magen och mått hur bra som helst.

Men som det är nu, då både jag och maken oroar oss för minsta lilla sammandragning, så kommer vi nog inte våga bli gravida igen (och jag vågar inte lova att jag inte kommer bli sugen på en trea någon gång, men maken har sagt strikt nej).

Och tänk om jag den här gången går hela vägen, eller t o m över tiden, eller t o m behöver bli igångsatt? Då kommer all den här oron verkligen ha varit "i onödan" och då kommer man undra varför man inte kunde strunta i oron (det är inte så att den hjälper ändå!) och bara njutit av att vara gravida...

Nej tjejer, tror minsann att jag och magen ska ta oss ett bad och så ska jag njuta av att vara gravid ett tag och kanske skippa alla höga ambitioner att bli klar med studierna fort och bara njuta av att vara ledig (sjukskriven)!

P.S. Bokade idag en resa till Thailand för familjen när bebisen är 3 månader gammal (räknat från BF). Ska bli så himla härligt! Ska försöka fokusera på att njuta av allt man har att se fram emot och satsa på att bebisen kommer komma runt BF och sluta oroa mig!

Mison, vi ska till Koh Samui och sen vidare till Koh Phangan. Har oxå varit i Thailand några gånger (senast när sonen var 11 mån / 9 mån korrigerat). Men har aldrig varit på Koh Phangan/Samui. Trodde det var riktiga turistfällor. Men då vi åker i maj+juni så är det dit man ska åka för att få njuta av lite bättre väder. Har surfat runt lite på nätet o verkar i alla fall som att många verkligen gillar Koh Phangan, så det ska bli riktigt kul att uppleva!

Vet hur det känns det där med att övertolka allt BM/Läkare säger. Minns särskilt en gång efter ett VUL när dr sa att tappen såg jätte fin ut och att jag inte alls behöver vara orolig och sen frågade hur länge jag hade tänkt jobba. Då sa jag att jag skriver min tenta i v 36+6, då skrattade hon och sa att jag var optimistisk. Nu kommer jag nog inte skriva den tentan med tanke på att jag blivit sjukskriven nu, men om jag "inte alls behövde vara orolig" så tolkar jag det som att jag skulle kunna bli fullgången utan vidare och det är ju efter v 37+0. Undrar om läkare som är i branchen tycker att allt över 30 veckor är lugnt eller ngt??

Hade jag inte varit orolig att föda för tidigt den här gången så hade jag nog inte gått runt och försökt "lyssna" på kroppen så mkt som jag gör nu. Jag hade kanske inte ens lagt märke till hälften av sd!! Men men, nu är det som det är och det är väl bara att njuta av att man faktiskt fortfarande är gravid och inte är på neo!

Ngn som hört ngt från Milli? Har inte hört ngt på länge tycker jag... man blir ju orolig??!

Latvis, jag skulle nog ringa förlossningen faktiskt. Där kan en läkare titta med ultraljud och mäta tappen och se om den har blivit påverkad eller inte. En läkare kan också ta ställning till ev medicin och sjukskrivning eller restriktioner. Det brukar inte finnas ul-maskiner på mödravårdscentraler och dessutom bör man vara väldigt van vid ul-maskiner för att kunna tolka dem bra. (En van BM är ofta bättre än en ovan dr t ex. Men på förlossningen så sköter ju den som är mest van det. Eller så kan de skicka dig till ultraljudsmottagningen om det är under dagtid...)

Latvis, vad skönt att allt såg bra ut! Vad mer sa de om tappen? Hur lång var den nu?