k girl

Äldre 10 Oct 09:13

248 svar

Kollegans hund på arbetsplatsen?

Eh. Självklart är det problematiskt om en personal bestämt sig för att på eget bevåg "bota" en boendes hundrädsla genom att börja ta med sig sin egen hund till jobbet. Det krävs väl inte mycket tankeverksamhet för att se det? Jag har jobbat på ett gruppboende där en av de boende inte klarade av att män hjälpte till i duschen; det vore ett direkt övergrepp att tvinga på honom/henne manlig duschpersonal för att "bota" fobin.

Vad gäller hunden i övrigt ser ju jag det (som allergiker) som ett arbetsmiljöproblem. Ur arbetsmiljöhänseende får man inte ha med sig husdjur på arbetsplatsen om det finns kollegor som är allergiska. Enligt en fråga/svar på arbetsmiljöverket: "Hundar har ingenting på arbetet att göra, och om de ska vara där så är det för att alla är överens om att det är OK. Finns det missnöje mot hundarna borde det räcka för att de skulle vara förvisade från arbetsplatsen. Är någon allergisk är det hundförbud som gäller." Frågan är därtill hur det egentligen ser ut ur hygienhänseende, om det också är så att ni hanterar livsmedel på arbetsplatsen (lagar mat åt de boende etc).

k girl

Äldre 10 Oct 09:20

#54

...för övrigt är det väl för fan självklart att en brukare - oavsett funktionshinder och oavsett boendeform - befinner sig i beroendeställning till en assistent/vårdgivare - oavsett om denne själv tycker sig befinna sig i en beroendeställning eller inte. Samma sak gäller för till exempel lärare och elever, eller chefer och arbetstagare. Är man inte medveten om detta, vad det kan få för konsekvenser och är medveten om ansvaret i det bör man nog heller inte jobba med funktionshindrade i överhuvudtaget.

k girl

Äldre 10 Oct 09:33

#57

sär skriven skrev 2009-10-10 09:24:15 följande:

Men ingen vet ju om detta är något som gjorts på personalens eget bevåg, det kan ju ha funnits olika former för hur detta såg ut. Att oavkortat jämföra det med att någon av "fel" kön får se en i duschen är lite väl långsökt.Sedan är det väl speciella regler på ett boende? Det är väl i högre grad så att personalen skall anpassa sig till de boendes önskan. Om den allmänna önskan hos de boende är att få ha hunden får ju TS anpassa sig till det. (Vilket vi i och för sig heller inte vet, men man kan ju utgå från att om protester hade funnits från brukarnas håll skulle hunden inte varit kvar)

Jag vill inte gå in på den problematik den boende jag talade om hade, men det handlade inte om att någon "av 'fel' kön får se en i duschen" utan om en fobisk rädsla. Att utan någon som helst terapeutisk utbildning besluta sig och genomföra någon slags terapi som går ut på att en boende med fobi ska utsättas för det han har en fobi mot ÄR ett övergrepp. Och visst, vi vet inte under vilka former detta har skett. Jag kan bara utgå ifrån vad som står i trådstarten och i tråden. Men visst: det vore oerhört oproffsigt och icke lyhört att introducera en hund för en hundfobisk boende utan överinseende av en kompetent terapeut.

Nej, det är inte så att "personalen skall anpassa sig till de boendes önskan" i fall som rör arbetsmiljön. Man kan inte frångå arbetsmiljölagstiftningen bara för att en brukare vill det.

k girl

Äldre 10 Oct 09:36

#60

sär skriven skrev 2009-10-10 09:33:54 följande:

Man kan ju förstärka beroendeställningen genom att oombedd föra brukarens talan, menar jag på. Man får ju situationsbasera det mesta inom vården.

Javisst. Liksom man kan förstärka beroendeställningen genom att bestämma sig för vad som är bäst för brukaren när man introducerade hunden från första början och inte tog hänsyn till att denne har en hundfobi.

k girl

Äldre 10 Oct 09:40

#62

sär skriven skrev 2009-10-10 09:35:16 följande:

Faktiskt är det så i fall där man arbetar i brukarens hem. En personlig assistent kan inte begära att brukaren ska avliva sina djur för att denne är allergisk, till exempel.

Nej, det är inte så när man arbetar i brukarens hem - där har du faktiskt fel. Som personal ska du till exempel inte utsättas för passiv rökning och det har förekommit att Arbetsmiljöverket har stängt arbetsplatser där assistenterna utsatts för rökning i stor utsträckning. Trots att det är brukarens hem. Man kan inte tvinga en brukare till att sluta röka, men brukare och kommun måste vidta sådana åtgärder att arbetsmiljön är acceptabel, genom att bland annat se till att det finns rökfritt personalrum, luftrenare etc. Det är samma sak där: om en brukare skaffar en hund eller en katt och därmed orsakar ohälsa hos den befintliga personalen kan man naturligtvis inte kräva att brukaren ska avliva sina djur. Dock kan man kräva att sådana åtgärder ska vidtas att personalen inte blir sjuka när de befinner sig på jobbet.

k girl

Äldre 10 Oct 16:13

#76

sär skriven skrev 2009-10-10 09:43:17 följande:

Det är ju en hel del skillnad på rökning som skadar alla, och på pälsdjur som bara ett fåtal känner av. Du menar alltså att en brukare som rider får avstå från sin ridning de dagar en allergisk person skall hjäpa dem?

Nej, det menar jag inte. En brukare har rätt att anställa vem han/hon vill. Det står en assistent fritt att tacka nej till ett jobb som han/hon inte klarar av på grund av allergi. Ett arbetsmiljöproblem kan dock uppstå när en befintlig assistent med visstidsanställning på, säg, två år blir allergisk mot den nyinskaffade valpen. Mellan lagarna om anställningsskydd och arbetsmiljö är det något som måste åtgärdas, på något sätt.

k girl

Äldre 10 Oct 20:50

#107

sär skriven skrev 2009-10-10 20:26:21 följande:

Och jag anser att det ska åtgärdas till brukarens fördel i första hand. En pollenallgergiker söker ju sällan jobb i en blomsterbutik, eller hur? Man får ju inte glömma att det även står den anställde fritt att söka och tacka ja till jobb. Är man klorallergiker söker man inte arbete som badvakt på ett badhus för att sedan kräva att vattnet skall avkloreras.

...fast med den logiken skulle ingen som är allergiker eller planerar att bli gravid kunna söka jobb som exempelvis personlig assistent - eftersom brukaren skulle kunna skaffa hund någon gång i framtiden, eller för att man som assistent skulle kunna få besvär av graviditeten som gör att man inte kan fortsätta arbetet. Jag som allergiker skulle aldrig söka (eller ta) ett jobb där brukaren äger ett pälsdjur eller röker. Dock kan man till exempel inte strunta i arbetsmiljöåtgärder för att assistenterna tog jobbet frivilligt, med vetskap om att brukaren röker. De exempel du tar (pollen och klor) är lite märkliga, med tanke på att det inte är något som enskilt regleras i arbetsmiljölagstiftningen - och PRECIS som i fall där arbetsplatsen är någons hem, så måste arbetsplatsen/-uppgifterna anpassas i de fall en arbetstagare blir sjuk av sitt arbete (till exempel att man utvecklar en allergi mot klor eller pollen under sin anställning).

Det där med "brukarens fördel" är en enorm gråzon. En brukare kan motsätta sig bostadsanpassning för att assistenten ska kunna använda adekvata lyfthjälpmedel till exempel; menar du att det är rätt?

Arbetsmiljölagen är en tvingande lag, det är alltså ingenting man kan bortse ifrån bara för att arbetsplatsen råkar vara någons hem.

k girl

Äldre 10 Oct 21:05

#110

sär skriven skrev 2009-10-10 20:56:23 följande:

Det är ju där de ömsesidiga anpassningarna kommer in. Jag är också verksam inom vården och där har vi haft anhöriga som vägrat låta oss använda lift i hemmet, vilket satte oss i en ställning där vi enbart kunde vägra utföra uppgiften. Inom ett företag som handhar personlig assistans måste ju ändå största hänsyn tas till brukaren som redan tidigare har hund, annars skulle ju ingen med funktionshinder få lov att ha djur/starkluktande blommor/ryamattor/parfym i de fall det skulle kunna komma in en allergiker i bilden. Det är ju lättare för assistansbolaget att anpassa sin personal än för brukaren att ta bort viktiga delar i sitt liv.

Jovisst, där är vi helt eniga. Du verkar inte riktigt förstå vad jag menar. I vissa fall - till exempel rökning - är det helt nödvändigt att göra bostadsanpassningar (till exempel att sätta in luftrenare och att se till att det finns ett rökfritt personalrum där personalen kan duscha och byta om) eftersom arbetsmiljölagen stipulerar att ingen ska behöva utsättas för passiv rökning på sin arbetsplats.

I andra fall (till exempel hundar, klor eller dylikt) säger lagstiftningen inte någonting specifikt. Att en brukare har pälsdjur eller rider regelbundet är relevant information i en nyanställningssituation. En potentiell assistent får alltså i det läget tacka ja eller nej till ett jobb. Men i det fall det finns en anställd assistent som är allergisk (och brukaren skaffar hund eller dylikt) eller utvecklar en allergi mot något som förekommer i jobbet, då åläggs arbetsgivaren att vidta arbetsmiljöåtgärder. Återigen kan det bli aktuellt med luftrenare, eller också med omplacering, eller någonting annat. Man kan dock INTE säga att det "bara är att gilla läget".

Som sagt, man kan inte begära att en brukare ska ta bort sitt djur, men det är inte heller det jag skriver. Jag kan nämna ett faktiskt exempel: jag jobbade som assistent och hade jobbat där i två månader när en nyanställd assistent började ha med sig sin hund på jobbet - som gjorde mig sjuk. I det läget är det hon som måste sluta ta med sig sin hund, oavsett vad brukaren än tycker om det.

k girl

Äldre 10 Oct 22:08

#116

sär skriven skrev 2009-10-10 21:23:29 följande:

Jo jag gissar att vi förstår varann ganska bra - det är en komplex situation när någons hem är någon annans arbetsplats och vice versa.Dock måste jag säga att jag anser att brukaren har större rätt till livskvalitet än vad personalen har till sitt arbete. Arbetet utgör 30% av livet för den arbetande, ska man dra in på livskvalitet för brukaren påverkar det 100%... Jag är mer inne som du, på omplaceringar.När rökförbudet på arbetstid infördes i min kommun hade vi en brukare som kedjerökte, hon fick naturligtvis fortsätta röka i sin bostad men ombads, och respekterade, att inte göra det under tiden hon hade personal hos sig. Personal som hade ont av röken behövde inte gå dit utan då anpassade vi våra schemarader efter henne - ett ypperligt exempel på hur samarbetet kan fungera för alla parter.

Jo, jag kan hålla med dig, till viss del. Dock måste jag säga, eftersom jag själv varit i den situationen som arbetstagare, att vissa små anpassningar borde kunna göras utan att det påverkar brukaren nämnvärt. Jag fick foglossning väldigt tidigt och var sjukskriven 50% i väntan på en omplacering. Det innebar fyra kvällspass på min schemarad. Med mina besvär kunde jag naturligtvis inte göra allt. Jag vägrade dock inte att utföra arbetsuppgifterna, men sade att jag för att kunna utföra dem måste göra det i min takt och på mitt sätt (exempelvis var det uteslutet för mig att bära trettiokiloskartonger med hygienartiklar, däremot kunde jag öppna kartongerna och förflytta innehållet pö om pö). Brukaren vägrade, skällde på mig, skällde på arbetsgivaren och resultatet? Tja, h*n har förlorat en assistent i mig. Jag kommer inte att återgå till jobb där när jag är färdig med föräldraledigheten. Att inte kunna ta den minsta hänsyn till de människor som jobbar med en tycker jag bara är dumt.

k girl

Äldre 11 Oct 20:15

#180

anne h skrev 2009-10-11 19:53:23 följande:

Den situationen kan faktiskt uppkomma, speciellt som assistanshundar blir alltmer vanliga, från att inte ens ha existerat för bara nåt år sedan.Vid dessa fall är det den med allergier som får flytta på sig...

Varför är det den som har allergier som får flytta på sig? Pälsdjursallergi är enormt vanligt (15-20% av den svenska befolkningen) och hundallergi är en av de vanligaste allergierna som förekommer. I en vanlig svensk skola utsätts man för tillräckligt mycket allergen som tagits dit av personer som har pälsdjur hemma. De flesta allergiker och astmatiker mår sämre av detta. Jag tycker att det är helt barockt att "allergikerna får flytta på sig" för att någon ska kunna ha med sig en hund i skolan. Skolor är ålagda att arbeta allergiförebyggande, jag ser inte riktigt hur detta går ihop med det - precis som skolan som arbetsplats (för lärare) är lika styrd av arbetsmiljölagstiftningen som vilken annan arbetsplats som helst.

k girl

Äldre 11 Oct 20:17

#184

anne h skrev 2009-10-11 20:06:16 följande:

som sagt; den som är allergisk får flytta på sig. Faktiskt så finns det lagar för dessa djur.. samma gäller för assistanshundar/servicehundar/ledarhundar.

Så du menar att en skola ska tömmas på alla allergiska elever för att en elev ska kunna ha med sig sin hund i skolan? Mig veterligen har ledarhundar inte en självklar åtkomst till precis alla miljöer, om än det är många.

k girl

Äldre 11 Oct 20:44

#201

Vilka miljöer är det dessa hundar inte har tillgång till, menar du?

Ledar- och servicehundar får till exempel inte vistas i livsmedelsbutiker, utan måste vänta vid utgången/kassorna. I serveringslokaler är det upp till näringsidkaren att tillåta ledar- och servicehundar eller ej. Utöver det kan kommuner reglera tillgänglighet för ledar- och servicehundar på offentliga platser i lokala ordningsföreskrifter.

k girl

Äldre 11 Oct 20:47

#202

ModestyB skrev 2009-10-11 20:40:06 följande:

Andelen människor med hundallergi som faktiskt är allvarlig och farlig är försvinnande liten.

Som regel kan en hundallergi inte jämföras med till exempel getingallergi - det vill säga, så allvarlig att den kan orsaka en anafylaktisk chock. Däremot är det bara löjligt att påstå att allergiker skulle vara "hundrädda". Själv älskar jag hundar och skulle gärna ha en, men är rejält allergisk. Jag VET att det försämrar min allergi att vara i daglig kontakt med allergenet. Det är inte så allvarligt att jag hamnar på sjukhus, men det är nog så jobbigt att få kroniska luftvägsproblem.

k girl

Äldre 12 Oct 07:11

#231

Men nu var ju inte fallet att någon boende hade svår allergi, utan att TS "stör sig".

Fast diskussionen handlar ju inte bara om trådstarten. Det var inte det jag skrev om, utan ett annat spår.

k girl

Äldre 12 Oct 17:26

#236

Manchester: De fall jag känner till där något förskolebarn till exempel varit så allergisk att h*n inte kan vistas i lokalen om det serveras fisk, har man anpassat verksamheten så att det helt enkelt inte serveras fisk.

Personligen tycker jag att det ska vara rimligt att såväl personal som boende/elever ska kunna vistas på en plats utan att bli sjuka. Att begära en, till exempel, skola som är djurfri i så måtto att man inte tillåter eleverna att ta med sig sina djur till skolan tycker jag personligen är en högst rimlig anpassning som inte någon far illa av.

Det blir lite absurt om diskussionen går ut på att ingenting går för att alla ska kunna röra sig överallt. Jag tycker visserligen att man ska visa hänsyn när man rör sig på offentliga platser där alla SKA kunna röra sig; men i fallet med skolor och äldreboenden och gruppboenden antar jag att man får ta problemen när och om de uppstår - inte förr och inte senare. Vad man dock inte kan begära, anser jag, det är att den ena gruppen med självklarhet ska flytta på sig.

k girl

Äldre 12 Oct 20:41

#239

Till och med på en förskola tycker jag att det är lite tveksamt att helt avstå från fisk. Om förskolorna ligger tätt i en kommun eller bostadsområde borde det räcka med _en_ som är fiskfri. Handlar det om glesbygd finns kanske inte så mycket att göra. Man kan inte begära att familjen ska åka ett par mil extra till ett fiskfritt dagis. Då får väl alla barn klara sig utan fisk under de åren det allergiska barnet går där. Samtidigt är det ändå stor skillnad på äldreboende/gruppboende och förskola/skola. Förskolebarnen och skoleleverna tillbringar några timmar om dagen i förskolan/skolan. Sedan går de hem. Hemma äter de troligen ett lagat mål mat varje vardag och två på helgerna. Alltså finns goda möjligheter att se till att de får fisk hemma. För de boende inom äldre- och handikappomsorgen finns inte det alternativet.Min moster älskar fisk. Hon är svårt sjuk i en muskelsjukdom och det går i princip inte längre att låta henne komma hem. Hennes hjärtsjuke man klarar inte de tunga lyft som skulle krävas och min moster måste ha handikappanpassad toalett, fritt från trappor etc. Hon vistas därför alltid på sitt särskilda boende. Hon skulle bli olycklig om hon vore tvungen att avstå från fisk resten av sitt liv för att en annan boende eller någon i personalen vore allergisk. Eftersom min moster bor i en större stad, där det finns många alternativa boenden, så förutsätter jag att man skulle ordna med förflyttning av en eventuell allergisk arbetstagare och att antingen min moster eller den som var allergisk fick flytta på sig om det dök upp en fiskallergiker bland de medboende.

Ja, det kan jag ju hålla med dig om. Dock kan det ju uppstå problem om/när det i ett samhälle som det jag bor på - där det faktiskt inte finns några alternativ - och någon var så allergisk att det omöjliggjorde servering av fisk i den allmänna matsalen. Hur gör man i det läget?

k girl

Äldre 12 Oct 21:44

#241

Ja, vad gör man? Visst är det knepigt. Ännu knepigare än om man har några boende som verkligen lever upp och får veckans lyckostund när en anställd tar med sin hund och det sedan dyker upp en hundallergiker i personalen. Som jag ser det borde man ta större hänsyn till de boende än till personalen i det läget. Klarar man inte att jobba på ett boende där en hund gör ett viktigt "jobb" så får man nog se sig om efter ett annat arbete. Men det ska förstås klart framgå redan när man söker jobbet att det rör sig om en arbetsplats där det förekommer pälsdjur. Är det en annan boende får man väl försöka hitta en lösning. Kanske kan man ha en hundfri våning och en med hund eller om boendet är inrymt i ett flerfamiljshus så kan man eventuellt få fram ytterligare en liten lägenhet för den som är allergisk. Ifråga om matallergi får man väl göra på samma sätt. Men krångligt lär det bli. Jag är bara inte beredd att kategoriskt säga att det alltid är den allergiska som ska få allt anpassat. Allergier är jobbiga, men det finns annat som också är viktigt att ta hänsyn till.

Där håller jag dock inte med dig. Om det vore en hund som tillhörde en av de boende skulle jag resonera annorlunda, men när det är *personal* som tar med sig sin *privata* hund är det absolut någonting som faller under arbetsmiljölagen - och i det läget ska arbetsgivaren se till att arbetstagarna inte blir sjuka/mår dåligt. Jag betvivlar att en kommun som arbetsgivare i det läget skulle tycka att det var lättare att sätta in luftrenare, eller omplacera den allergiska arbetstagaren, än att se till att personalen inte tog med sig sina djur till jobbet.

k girl

Äldre 12 Oct 21:57

#243

Men kan det inte vara så att det är uttalat redan från början att någon i personalen _ska_ ta med sin hund till jobbet, just för att de boende mår bra av det? När man har djur som en form av terapi på ett boende så brukar väl djuren i alla fall bo hemma hos en av de anställda (även en hund kan behöva gå hem och vila efter en hård "arbetsdag"). Då är det väl inte helt otänkbart att det även kan finnas fall där hunden ägs av en anställd? Jag föreställer mig att det kan vara så på ett mindre, privatägt boende.

Jo, så kan det givetvis vara. Men som i mitt fall, där jag hade jobbat som PA i ett par månader och en nyanställd började ta med sig sin *privata* hund till brukaren - vilket gjorde mig sjuk - då är det liksom inte läge att börja tala om omplaceringar eller andra arbetsmiljöåtgärder än att denne anställda får sluta ta med sig hunden till jobbet. Och i ärlighetens namn tror jag att få arbetsgivare skulle gå med på det; det är ju också en kostnadsfråga.

Kollegans hund på arbetsplatsen?

INNEHÅLL