Inlägg från: Karina09 |Visa alla inlägg
  • Karina09

    ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

    pcalma skrev 2009-11-19 22:26:39 följan jag undrar nu över ms bipolära.. kanske har det med autism att göra?? vet inte, visserligen är det ju en av sveriges främsta inom just det området som varit inkopplad o medicinen hjälper

    Om det är SSRI så kan det nog hjälpa i viket fall. Sonen blev mer harmonisk av Fluoxetin. Det hjälpte, men inte fullt ut.
  • Karina09
    pcalma skrev 2009-11-19 22:51:33 följande:
    vad är ssri??
    Serotoninåterupptagshämmare. Som man ger vid depression, men också för att stabilisera signalsubstanser vid ångest i största allmänhet, panik, fobier, tvång etc. Jag tog lite för mycket för givet där, men det var det som sonen fick när det verkade finnas starka inslag av ångest i utbrotten.
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 22:53:26 följande:
    www.autismforum.se/gn/opencms/web/AF/Vad_ar_a...min son har just nu denna diagnos, inom autismspekrat. F84.9 är ICD-10 koden. Den är ganska dum för den säger genomgripande utvecklingsstörning ospecificerad. Den säger ju egentligen bara att det finns problem men att man inte kan peka på vad. Den sätts när ingen annan autismdiagnos kan sättas men att problemen finns i så stor grad att en diagnos måste sättas. Då var han 4 år när han fick denna. Nu hoppas de på att kunna specificera den.Sociala berättelser är bra. De körde de mycket på hans förra förskola.
    Någon kod har vi inte, men tror att det var så läk sa och att det var så han skrev i intyg för lss. Ryggade till för detta med "utvecklingsstörning".
  • Karina09
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 22:53:26 följande.Sociala berättelser är bra. De körde de mycket på hans förra förskola.
    Ja, sociala berättelser fick honom att må som en prins. Höjer pannan när jag läser vad ni skriver om kojor. Sonen har länge vänt uppochner på bostaden med kojbygge. Vet inte om det var andra komplikationer med det hela än att det var jobbigt att han tig samtliga lösa inventarier till detta och att det blev uppskruvat och svårt att bromsa.
  • Karina09
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-19 23:11:10 följande:
    karina: det menas utvecklingsttörning inom autismspektrat och inte den utvecklingstörning man annars pratar om gällande låg iq.
    Jo jag förstår det, men när jag läste intyget för vår son studsade jag ändå till när läkaren skrev omfattande utvecklingsstörning inom as. Jag förstår så sakteliga.

    Tycker också helgerna är värst. Jag vilar upp mig på jobbet under veckorna för att klara nästa batalj.

    Trevlig helg önskar jag er alla!
  • Karina09
    solskina skrev 2009-11-21 07:26:42 följande:
    Vi har valt att inte vaccinera oss.Men till frågan strattera är det någon som ger det till sina barn. Vi över går nu från concetra till strattera och har haft en jätte jobbig vecka. Concertan fungerade fint men han har fått magkatarr och massor av oro i kroppen av skolarbetet och annat han stressar upp sig för.Min A är fult medveten om sin diagnos är era barn det, har dom insikt?Elevvårdskonferans i tisdags som vi tyckte gick riktigt bra men i onsdags ville A dö ifall jag skulle tvinga honom till skolan. Så han var hemma på grund av att dom hade elevensval och det är svårt för honom, så klart med rutinändringar. Torsdag gick han, fredag avek han tidigare, orkade inte hela dagen.Träffade en jourhems mamma som har just nu en kille på 16år, Asperger adhd och troligen psykiska besvär av alla omhändetagande i hans liv. Han har ingen insikt alls, han tror att han är bättre än alla andra, kan allt mm. Hur kan han ha sluppit igenom utan att någon satt sig ner och förklarat att han är underbar men annorlunda. Nu kommer det bli en jävla smäll, när hans socialhandläggare ska berätta att han måste in på specialboende för att ingen "orkar" med honom.Jag blir så arg, stackars grabb.Jag började berätta för min son så fort han kunde förmedla känslor, frustration och ilska. Att han var ett speciellt barn, vi ville ha ett speciellt barn för dom är så mysiga. Jag sa typ så till honom. Hans självkänsla har det inte varit så stora problem med. Det är självförtroendet som vacklar på honom.Han vet idag som 15åring att det finns speciella boenden om han inte kommer att klara sig själv som vuxen. Så att han vet att ha nhar möjlighet att flytta hemifrån om han vill. Jag säger självklart att han få bo kvar så länge han vill. Men oron för att bli vuxen finns där, och den måste man ju hjälpa honom med.Frustrationen är i alla fall stor när jag ser att andra barn missas och det är inte konstigt att det går snett för många med dessa diagnoser.Ha en bra helg önska jag i alla fall er alla som behöver.
    Det har verkat som om min tolvåring haft sämre självinsikt de senaste två åren, än tidigare. Han hade koncentrationssvårigheter och har behövt assistent sedan treårsåldern. Vid årets skolstart kom han hem och berättade att han fått en ny klasskamrat. "Han har ADHD, han är precis som jag - har jag också ADHD?" kom han hem och sa. Förklarade då att vi inte visste. En månad senare berättade jag att han fått diagnosen. "Det har jag alltid vetat" svarade han.  Han har haft assistent sedan han var tre så han och hans kompisar har väl alltid vetat att han behöver mer hjälp än andra. De praktiska konsekvenserna har vi inte pratat mer om. Jag har berättat att vi behöver avlastning av något slag, men det känns svårt att prata om. Jag känner mig fortfarande osäker och vilsen i detta. När vi vet mer om vad vi vill så går det nog lättare.  Självkänslan skulle nog kunna vara lite bättre. Hans begåvningsprofil är otroligt spretig och han pendlar mellan förskolenivå och upp till ca 16 år. Inte undra på att livet blir svårgreppbart och att han blir frustrerad av detta. Men Concerta har hjälpt honom mycket bra i skolan - det syns t o m på handstilen säger de. Han missade väldigt mycket i femmen och behöver därför kanske gå om sexan. Det kommer inte att bli lätt i så fall att se kompisarna försvinna till andra skolor.
  • Karina09
    mammat2 skrev 2009-11-21 09:46:24 följande:
    HejEn liten fråga kan era barn skilja på fantasi & verklighet. Vet de att det på tvn bara är på låtsas.
    Min tolvåring lever sig lätt in för mycket i sagor och filmer. Som liten gick han fram och stängde av TVn när det blev skrämmande ellerför starkt. Idag "fastnar" han i TVspel och pratar o mal på om vad som hänt. Fantasy är inget för honom, det ska vara enkelt och begripligt gärna böcker avsedda för yngre barn, alt fackböcker inom hans intressen. När jag läste en småläskig saga för honom och lillasyster som är fyra år yngre, så fick han svårt att somna. Lillasyster oroades inte alls.
  • Karina09
    Jag skulle nog vilja att han är med och lagar mat egentligen när jag tänker efter, det kunde vara en trevlig aktivitet om man bara hittar någon uppgift som han klarar att hålla fokus på, kanske han kan få antennsladden som belöning sen Måste testa det om han är på bra humör någon dag.Det är konstigt att man kan komma på bra idéer bara man pratar med nån om ett problem men sitter man och grubblar själv så blir man helt låst och fokuserar bara på problemet istället för eventuella lösningar.
    Japp, standardlösningar funkar inte. De belöningar som fungerar bäst enl. min erfarenhet,är sociala aktiviteter, som laga mat med förälder och bestämma själv vad som ska lagas (ok bäst är kanske ett par tre alternativ så att det funkar). Tycker inte ditt barn ska belönas för att laga mat med dig - gör matlagning med dig till en belöning i stället. Låt honom vara med och bestämma när ni lagar mat. Ordna så att du inte är för alltför stressad då utan har sportsliga förutsättningar att vara pedagogisk och närvarande. Klara av att ge beröm för allt som han gör rätt då.

    Tv och spel... Här kommer skräckexempel på hur det INTE ska fungera. Läxläsning med sonen med krumelurer har varit svårt och han är mycketlättstörd. Ilskna kommentarer som "BLÄDDRA TYSTARE", fick mig att parkera lillasyster vid TV. Inga gränser. Sonen har spelat TV-spel med kompisar (som jag ogillat eftersom det finns vålds/kriminella inslag). När han sedan fick samma spel av storkusinerna så uppslukades han helt av detta. Jag / söker råd om hur vi ska lyckas begränsa detta för vår milt uttryckt explosive son. Det där med at det är skadligt i största allmänhet att tillbringa för mycket tid vid TV / spel hör till vår tids gissel, Är man förälder till ett barn med svårigheter inom NPF så blir det ännu viktigare. Lycka till! 
  • Karina09
    2009-11-22 13:33:49 följande:
    Trollet Ludenben skrev 2009-11-22 07:14:31 följande: Ja I och Frodo verkar ha en del gemensamma "intressen", de är ju lika gamla också. Jag kan också känna att tv är ju det enda som får I att vara "lugn" och "sitta still" Visserligen hoppar han i soffan eller står på huvet medan han kollar men jag vet iaf vart han är utan att han kräver konstant passning. Det blir lätt att göra det enkelt för sig speciellt vissa dagar...Karina09: Självklart, du har så rätt. Det är lätt att underskatta sig själv men det är klart att han uppskattar att vara med mig på samma sätt som jag uppskattar att vara med honom. Det jag reagerar mot att använda tid med mig som belöning är om man vänder på ekvationen, ska jag ta ifrån honom tid med mig som bestraffning då? För det låter ju lite tokigt.Det jag känner med I, vet inte om det är så för era barn, är att han inte på något naturligt sätt uppfattar sociala regler och koder, sånt där som är oskrivet och alla bara vet ändå. Allt sånt måste synliggöras och förklaras, det kräver att en vuxen som är insatt i hans problematik alltid är närvarande i alla situationer tillsammans med kompisar och i leken. Detta jobbades ju ständigt med i förskolan, men i skolan verkar fokus ligga nästan bara på att få själva skolarbetet att fungera och lite enklare saker som att kunna vänta på sin tur etc. På rasten finns rastvakter som går in när ett slagsmål redan är ett faktum och som har svårt att veta hur konflikt uppstått eller vad som egentligen var problemet bakom.
    Nej, inte bestraffningar. Det är lätt att få det där med belöningar att låta enkelt, men i själva verket är det jättesvårt tycker jag. Att ha egen tid som belöning kan vara ett sätt om man t ex tar något som barnet vill göra men som man har svårt att hinna med som förälder. Att baka med barnet kan ju vara något som båda vill t ex. Sådant funkade för oss när sonen var yngre - han såg att vi ansträngde oss för hans skull. Men då följde vi ju bestämda regler. Att "straffa" funkar intemed vår son - det är som att hälla vatten på en gås och gör det snarare värre. Med barn som har både ADHD och as-svårigheter tror jag också det blir svårare. Man får testa sig fram.

    Vår son fick mycket hjälp med social träning från förskola och framåt. Tidvis var någon ett par steg bakom under rasterna, för att kunna ingripa och förklara. Den biten blir svårare ju större de blir. När man växer så ingår det ju att man ska bli mer och mer självgående och detta ställer stora krav på hjälpjaget som får balansera på utifrån fingertoppskänslan. Jag skulle velat att de lagt mer energi på detta och följt en mer konsekvent och målmedveten linje.
  • Karina09

    Hm, det var Twisted sister som jag menade att svara...

  • Karina09
    två lingon och ett blåbär skrev 2009-11-24 08:21:23 följande:
    ....Vi har slutat att hjälpa M med städningen, annars kommer hon aldrig att lära sig. När jag påpekar att M har stora svårigheter med att organisera och att veta i vilken ände hon ska börja svarar han -Jag har märkt det, Så gick han!!!...
    Långt efter alla andra kommer jag...
    Okunnighet kan man kanske komma undan med, men inte nonchalans. Vilken pedagog tror att man lär ut något med sådana metoder. Fy! Kämpa på! 
Svar på tråden ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig