ADHD mammorna fortsätter att snacka av sig

Kan det vara så att ni också lägger ribban lite högre? Med all respekt för höga ambitioner så tänker jag att men löper större risk att ställa för höga krav på er själva. (Tänker också på en kompis som är mamma och pedagog).

Jaha vi har iaf vart magsjuka hela familjen. Det var hemskt. Usch det är alltid min stora skräck att jag ska bli sjuk, är ju bara jag som är vuxen i det här hemmet och kan reda upp situationen det funkar ju inte om inte jag är i toppform jämt. Tur, även om det känns hemskt att säga det, att I var sjuk precis samtidigt som mig och vi låg här i en hög båda två. Hade jag vart sjuk och inte han hade det aldrig funkat. Lillasyster hade nog inte så roligt för hon var frisk och jag hade så dåligt samvete att jag bara låg inne på toaletten och kräktes hela dagen och det var med nöd och näppe som jag precis klarade av att ge henne några mål mat och byta några blöjor under dagen. Sen när jag och I precis slutat kräkas var det lillasysters tur att bli kräksjuk så fick vara uppe en natt till och byta nerspydda lakan. Men vi har överlevt detta alla tre och jag känner mig väldigt optimistisk just idag att vi kommer klara alla framtida prövningar bara vi slipper kräksjuka igen. USCH! Hej till ni nya och nygamla som jag inte sett förut

Vi fick aldrig remiss till HAB, de har NP-team för olika åldrar på BUP. Dit finns ett sk mobilt team som tillhandahåller hjälpmedel från hjälpmedelcentralen.

vi har väntat ca 1,5 år på utredning nu, vi har iof sig varit dit på ett samtal då dom bestämde sig för att göra en utredning men det skulle ta ca 2 år i kö. vilket är in i helskotta för lång tid

Alla ni som har adhd barn. Hur var era små som bebisar? Min lilla tös på 8 månader har varit som en liten durasellkanin sedan hon föddes. Även snurrat runt sedan hon var en månad och varit rätt tidig med att krypa och greja. Då vi träffar de andra 10 bebisarna i vår föräldrargrupp är de mycket lugnare och tycker om att sitta och studera och peta på grejer medan vår tös inte kan vara still en sekund. En i gruppen frågade om hon kan ha ADHD och det är faktiskt något jag själv också funderat på innan hon nämde det.. Hur var era barn som bebisar och när började ni ana att det var ADHD?

Min pojk är redan utredd fick adhd diagnos när han var 5 århan är 9 år nu. nu vill dom kolla autistiska drag iom att han har svårt med kamrat kontakten han kan ej behålla dom, svårt för lukter kläder som sitter åt, svårt att läsa av när någon skämtar med honom.

Kram till ALLA i trråden och några extra styrkekramar till er som behöver Jag håller med dig Karina09, ibland hjälper det inte att förbereda. Vissa gånger känns det dumt att börja prata om något för det sätter igång "orosmaskineriet" istället för att dämpa oro och ångest. Släktträffar är en sådan sak som vi försöker undvika att förbereda. Vi talar om det så sent som möjligt och eftersom M alltid sköter sig borta så får vi ta smällen när vi kommer hem istället och M slipper oron och stressen över att vi ska åka. Men vi får alltid bedömma från fall till fall när vi tror att det kan underlätta med förberedelser och när vi bör avvakta. 

Nu orkar jag faktiskt inte länge till....Nemo blir jobbigare och jobbigare, han tar död på mej och min man...Syskonen vågar sej inte ner (dom har sina rum på övervåningen), Nemo kastar leksaker på syskonen, skriker på dom och  och betèr sej allmänt "elakt" (om man får säga så om en 2 åring?). Nemo vaknar 6.30 varje morgon och dagen börjar med gnäll, gap och skrik. Han får utbrott på utbrott, han är som en duracellkanin, virvlar runt överallt och ingenstans. Han sitter aldrig still, inte ens på morgonen när det är barnprogram. Han skulle nog helst vilja GÅ  och äta middag:( Han sover oroligt på nätterna, har alltid gjort.  Och nu kan vi inte ens söva honom :( Tjat, tjat, tjat. Han testar oss till max, och han testar oss tills vi till slut ger upp.... Och hur ska JAG kunna hantera lilla Nemo när jag själv har ADHD? HUR? Idag har jag försökt ringa familjestödsprojektet. Jag undrar om någon här varit i kontakt med dom? Vad fick ni isåfall för hjälp? Jag orkar inte mer, min man har magkatarr och syskonen tycker det är jättejobbigt:( Jag har fått 2 extra dagar till Nemo på dagis, men nu är det jullov och värre än värst...Hjälp mej snälla...

Fler frågor och funderingar... ang min son. Han har väldigt svårt med umgänge med kompisar.. om inte han får bestämma och ha saker på sitt sätt, ja då blir det bråk. Om han ser att han håller på att förlora ett spel, ja då förstör han för de andra eller så slår han dem eller välter nåt i hans väg.. Speciellt jobbigt är det när han har kompisar hemma hos sig, (vilket är sällsynt) då vaktar han sina saker och vill inte att någon ska leka med dem, eller så ska han bestämma precis allt!! Han vill så förtvivlat gärna ha kompisar, men har så svårt att komma överens med dem... vad gör man?!?  Han har dessutom väldigt svårt för att roa sig själv eller leka för sig själv om det inte är med tv-spel eller datorn, men då vill han att jag ska sitta brevid och titta på. Eftersom jag är ensam med honom känner jag mig så LÅST. Hur ska jag göra för att han ska "frigöra" sig och bli mer självständig? Tips?