Vad gjorde ondast - öppningsvärkarna eller utdrivningen?

Jag tyckte utdrivningen var helt klart jobbigast under min förlossning. Den gjorde mindre ont än värkarna men kändes som att man hade hög feber, var kallsvettig och som magsjuka på det. Väldigt obehagligt. Som tur är så är den ju (oftast) över ganska snabbt, för mej tog det mindre än en kvart. Känns också ofta som att det går snabbare än vad det gör om man tar lustgas, man får lite mysko tidsuppfattning.

För mej kändes det som att ingenting hände, jag kände ingen 'urkraft som tvingade mej att trycka ut den' så som många andra har beskrivit. BM frågade mej gång på gång om 'jag inte kände mej lite bajsnödig nu?' för tydligen ska det kännas så? Jag kände ingenting sådant alls. Tryckte dock allt vad jag kunde ändå för att det skulle vara över fort och för att BM kändes så stressig. Det spände litegrann men eftersom det spänns upp så mycket så tappar man rätt mycket av känseln där. Sedan kändes det som att ingenting hände en stund trots att jag tryckte på och plötsligt kom han ut =S Jag antar att det syns mer än vad det känns. Kan ju vara en bra idé att be din BM säga till hur långt du har kommit så du vet vad som händer, typ 'nu ser man lite hår', 'nu kom huvudet nästan ut' och så vidare.

Däremot tyckte jag det gjorde skitont efteråt då han kommit ut, sprack litegrann (fick sy 5 stygn så det var ju inte jättemycket) men det sved och gjorde rejält ont. Har hört att det ska sluta göra ont då barnet kommit ut >_> Som tur är kan man ju ta mycket mer bedövning då =)

Ang bedövning så är det rätt bra att börja utan något, ta lustgas om det börjar kännas jobbigt och se hur det går. Det var det enda jag tog och jag tyckte det gick bra (hade tänkt vara utan, ångrade mej typ dagen före och tänkte att jag ville nog ändå ha EDA men sedan var det ingen som erbjöd det på förlossningen =S).