Jag vill vara också med här! Om jag får... Har varit med i tråden lite tidigare men "tappat bort" er...
Tränar som en tok, äter om en häst, har som mål att bli SNABBARE (är redan envis o uthållig så det räcker).
Återkommer!
K
Tack för välkomnandet! 
isold2003, kul att du är nyfiken på mitt träningsupplägg.
Jag tränar sex dagar i veckan. Lördag är den Heliga Vilodagen och då blir det någon promenad eller cykeltur på sin höjd men inte mer.
Jag kör lite morgonyoga i stort sett varje morgon före frukost. Det blir oftast ca 30 minuter (om jag kommer upp i tid), ett lugnt hemsnickrat yogaprogram med uppvärmningsövningar, solhälsningar, krigarpositioner, balansövningar, rotationer o lite stretch.
En typisk/bra träningsvecka kan i övrigt se ut så här:
Måndag: 60 min Funk + 30 min Booty Express
Tisdag: Styrka 1 (10 min uppvärmning på CT, 40 min styrka för rygg, axlar, biceps o core, 10 min cardio på löpband)
Onsdag: 4-8 km löpning + 60 min Body Balance
Torsdag: 60 min spinning + 60 min Poweryoga
Fredag: Styrka 2 (10 min uppvärmning på CT, 40 min styrka för bröst, triceps, ben o rumpa, 10 min cardio på löpband)
Lördag: Vila
Söndag: Löpning 6-10 km (ibland inkl intervall/backträning)
Detta är "höstschemat", fram tills nyligen var det mycket mer cykling (utomhus) och löpning och mycket mindre inomhusträning. Jag har en roddmaskin hemma så om jag inte hinner till gymmet kör jag lite på den när barnen har somnat. Ibland varierar jag mig med ett combat- pump- eller crossfitpass på gymmet.
Bör väl tillägga att jag bara jobbar deltid just nu och söker heltidsjobb som en galning så det är ju bara tillfälligt (hoppas jag!) som jag kan lägga så här många timmar per vecka på träning. Jag funderar på att testa en ny modell redan nu, nämligen att träna fyra-fem dagar i veckan istället men köra mycket hårdare när jag väl tränar. Jag har tränat sex dagar i veckan på "motionsnivå" väldigt länge nu och är hyfsat vältränad men behöver nog chocka kroppen och pressa mig lite för att komma vidare. Lyfta tyngre, springa längre/snabbare...
Jag är nämligen löjligt svag (i överkroppen) trots all styrketräning o dessutom löjligt långsam när jag springer. Sprang Vårruset i våras på 27 min och där nånstans ligger väl mitt "maxtempo"... Målet inför nästa år är såklart att komma under 25 min.
Det beror inte på kosten att jag har svårt att utvecklas. Jag äter i stort sett en perfekt fitnesskost (OBS! Enligt mig innehåller en sådan kolhydrater - av rätt sort!) och har alltid välfyllda depåer. Dock slarvar jag en del med sömnen... och är av naturen lite lat, så det är alltför sällan som jag pressar mig själv till min maxprestation när jag tränar.
Tips?
K
Waimea TACK för kommentarer o tips!
Ja alltså mitt träningsprogram är ambitiöst på så sätt att det är sex dagar i veckan som jag tränar och det blir därför "automatiskt" totalt sett ganska många timmar per vecka som jag rör på mig. Men NIVÅN på träningen är ju inte ambitiös. Jag lunkar som sagt på i mitt "tant-tempo" i löpspåret och lyfter "tjejvikter" på gymmet...
Men det är detta jag ska försöka ändra på framöver. Jag har redan ändrat lite i upplägget genom att t ex tvinga mig själv att köra spinning, fast jag (som är något av en latmask innerst inne) avskyr det för det är så jobbigt... Och springer redan lite intervaller, ska satsa ännu mer på det framåt. (Det HAR gett lite resultat för sist jag sprang min gamla vanliga runda kapade jag 2 minuter på mitt gamla "rekord" utan att ens försöka! )
Booty Express är ett 30-minuterspass som World Class kör, ofta (alltid?) i direkt anslutning till ett Core Expresspass. Det är ett förkoreograferat gruppträningspass inriktat på rumpa och ben, både cardio (typ "skidåkning" och springa på stället m höga knän) och styrka (massa knäböj o utfall i olika varianter). Generellt sett föredrar jag alltid att träna själv men just efter min älskade funk passar det liksom så bra att stanna kvar o köra igenom benen lite till när man är uppvärmd efter att ha dansat...
K
Angående omslagsbrudar så läste jag nånstans att tidningsomslag med kvinnor på gör att tidningen säljer bättre, oavsett om det är en tjejtidning eller en killtidning och oavsett vilken inriktning tidningen har. Kanske för att vi är så vana vid att tjejer är just modeller/blickfång och att tjejomslag liksom låter oss vara kvar i vårt invanda sätt att se på världen - tidningars omslag pryds av tjejer och så är det bara, typ...?
Fototidningar till exempel har ju nästan alltid en bild på en tjej på framsidan. Fast tidningen som helhet innehåller bilder på precis allt möjligt och absolut inte bara kvinno(kroppa)r.
K
Åh... vad ridsugen jag blev nu (trots att det blev kattbajs av din ridlektion igår Waimea... ) Lade ner ridningen helt när jag blev gravid med nr 2 och nu, trots att jag har ett stående erjudande att komma och rida NÄR JAG VILL hos grannen på landet som har jättefina islandshästar (som hon tävlar med)... så gör jag det inte?! Inte hittills i alla fall. Varför?! Lat...? Lite rädd att skada mig, gamla tanten som jag är...? Ovillig att ändra på något i mitt inrutade liv?? Idiotiskt! jag måste ta mig i kragen och JUST DO IT. För det var en sån enormt stor o viktig del av mitt liv tidigare och jag VET hur mycket jag skulle kunna få ut av det.
Oooooohhhhhh nu kommer endorfinerna... 
Kom just in från min korta "vardagsrunda" på 4.2 km. Jag har faktiskt, kors i taket, blivit lite snabbare! Har alltid lunkat runt där på 26-27 min och inte lyckats pressa under 26 min (SLUTA SKRATTA! jag kan inte hjälpa att min kropp tycks vara gjord för slowmotion). Senaste gångerna har jag dock, utan blodsmak i munnen, kommit in på ca 24 min.
Jag har en bit kvar till målet såklart... samma tid på FEM km Vårruset 2010.
Nu dusch o mellis! *lycka*
K
Himmel vad glad och peppad jag blir av den här tråden. Extra inspirerande att ni är så många som springer LÅNGT och SNABBT så man kan få drömma om att uppnå ER nivå nån gång i framtiden! *vill ju va som duuuu...*
Jag har varit på torpet några dagar (höstlov för barnen) och hunnit med två korta löprundor när jag försökt öka tempot lite jämfört med mitt "normaltempo" (som har varit standard LÄNGE utan förändring/förbättring). Målet är ju att komma ner på (max) 5 min/km. Senast till Våruset 2010!
Första rundan var 6 km, 34 min. Tidigare har jag som bäst sprungit den rundan på 36 min, men då i "slapptempo" så jag fattar inte hur det kan skilja BARA TVÅ MINUTER när jag verkligen anstränger mig för att ligga på en högre marschfart?! Jag avslutade med några intervaller på en plan raksträcka på grusvägen mellan två vägkorsningar. Sprang som en tok åt ena hållet, småjoggade tillbaka.
Andra rundan var 5 km, 28 min. Vilket är 30 sek långsammare än min tid på Vårruset 2009. Då var jag jättenöjd med min tid, men som sagt, jag behöver kapa några minuter! Avslutade med några backintervaller. Grusvägen förbi torpet är ganska kuperad åt ena hållet. Då springer jag 400 m neråt vägen och tillbaka några gånger, kutar som en galning när det är uppför och normaltempo annars, pustar lite mellan varje vända.
Nästa löprunda får bli en längre variant! Länge sen jag sprang milen eller mer nu. Det blir på söndag, återigen ute vid torpet (=härliga grusvägar o stigar att kuta på, man får bara se till att inte klä sig så man liknar en älg...). Idag styrka 1 (=rygg, axlar, biceps, core), imorgon spinning+poweryoga, fredag styrka 2 (bröst, triceps, rumpa, ben), lördag vilodag!
K
Vad ni är snälla och vad mycket inspiration ni ger!!!
Igår en timme spinning + en timme poweryoga. Imorse vanliga morgonyogan här hemma (jag är helt fast, om jag missar en morgon fattas det verkligen nånting). Nu ska jag precis cykla ner på gymmet och köra mitt eget Styrka-2-pass. 10 min uppvärmning på CT, 40 min styrka för bröst, triceps, rumpa o ben, 10 min cardio på löpband (powerwalk i rejäl uppförsbacke). Sen är det HELG och vilodag från träningen imorgon lördag! Ska fira Halloween med pumpasoppa, pumpapaj o trevlig samvaro på torpet med min man, mina barn o mina föräldrar (=lycka). Söndag hoppas jag att det blir en lång skön löprunda, bad i badtunnan efteråt och min helg är fulländad!
Ha en härlig allhelgonahelg!
K
PS. Krya på er alla som är krassliga. Själv vaccinerade jag mig mot nya influensan igår och har rejält ont i armen idag... hoppas slippa den lindriga variant av sjukdomen som man kan få av vaccinet.
K
Isold o Waimea... tack för pepp! Grejen är den att jag inte har sprungit så många lopp eller så många långa/snabba turer (definitivt inga snabba, ha ha)... men jag har ändå sprungit MYCKET! I MÅNGA år! Jag är liksom "den eviga nybörjaren"... som stått o stampat på samma nivå länge och väl! Men nu ska det bli ändring... ändring à la Waimea... förbättra personbästa VARJE gång!
Och samtidigt är löpningen världens bästa terapi. Jag har haft en period nu när mycket har hänt omkring mig som fått mig att tänka massor på livet och mina prioriteringar o värderingar, vad som är viktigt, vad jag vill fokusera på osv. Många tragedier i bekantskapskretsen, självmord, förlorade barn, svåra sjukdomar... Igår var en sådan dag som bjöd på MÅNGA olika känslor o upplevelser.
Tidigt på morgonen åkte jag från det älskade torpet med mina föräldrar till universitetsjobbet, ett seminarium för några av mina studenter. Jag njöt av ett par timmars extra samvaro med mina älskade föräldrar och det magiska morgonljuset över novemberkala träd o böljande nyplöjda fält. Seminariet gick bra och jag jublade än en gång inombords över hur fantastiskt roligt det är att JOBBA! Och vad mycket självkänsla det ger! Efter seminariet skyndade jag mig till tåget för att återvända hem till familjen. Resan skulle bara ta ett par tre timmar men vi blev försenade med nästan lika mycket... pga någon som hoppat framför tåget. :(
Fullsatt tåg mot Stockholm... Massa människor som var oroliga över anknytningar som de skulle missa och möten som de måste skjuta på... Och samtidigt tanken på anledningen till stoppet - - - räddningstjänsten måste ju typ "städa" på platsen *ryser* Mitt i allt detta satt jag bredvid en underbart trevlig kvinna, hon visade sig ha ett barnbarn i min dotters ålder så vi hade något att prata om medan vi väntade. Medan vi väntade på att kliva av och byta tåg pratade jag med några andra resenärer och det var som om vi kände varandra. Alla verkade så vänliga mot varandra plötsligt!
Jag kom hem vid 18, långt senare än jag beräknat, hade suttit dryp still i bil/tåg i MÅNGA timmar under dagen och det kröp i hela mig. Barnen var dödströtta efter första dagen i skola/dagis efter höstlovet, de satt framför Bollibompa och jag visste att de inte brydde sig ett skvatt om vad jag gjorde närmaste timmen. Istället för att sjunka ihop hemma med olust/obehag i kroppen och trösta mig med kolhydrater/koffein som jag skulle ha gjort för några år sedan, eller börja plöja igenom all packning som skulle packas upp och tvätt som skulle tvättas som jag skulle kunna ha gjort idag, så var valet självklart. Jag drog på löpskorna och reflexvästen och gav mig ut. Hade 14 km i benen efter söndagens löprunda men det spelade ingen roll. Det gick så osannolikt LÄTT!
40 min och 7 km senare kom jag hem och ställde mig i duschen, en helt ny människa. Resten av kvällen hade jag obegränsat med energi för mina barn, packa upp, tvätta, planera veckan, sökte till och med ett par jobb...
Löpning är ett gift! En drog! Och ruset efter löpning är överlägset alla andra.
K
Ja jag sprang en längre runda ute vid torpet i söndags och det kändes jättebra! Jag gissar på 14 km utifrån tiden det tog och min vanliga kilometertid när jag kör "långdistanstempo" (= tantlunk! ). Hårda större grusvägar, små mjukare grusvägar, torra barrtäckta stigar, mjuka blöta mossiga stigar, sand... Bra variation på underlaget. Avslutade med några backintervaller det sista jag gjorde innan jag kutade hem, körde ett kort corepass och plumsade ner i badtunnan! Därefter MAMMAS MAT = älgstek, sås, potatis o lingon... Det är en perfekt söndag för mig! *lycka*
Och som sagt, det var ännu häftigare egentligen att det gick så LÄTT att springa igår dagen efter den långrundan, jag har uppnått en lätthet i kroppen i löpningen som jag hoppas ska hjälpa mig förbättra tiderna framåt. Löpningen sitter liksom i kroppen och inte BARA i skallen som den gjorde förut.
TYVÄRR gjorde jag mig lite illa i ena fotleden idag, hoppas det inte blir något av det. Här har jag tränat som en galning, sprungit över stock och sten, ojämn terräng, snubblat o snavat men lyckats hålla mig på benen och slippa skador. Och så ska jag bara snabba på stegen lite idag när jag är på väg till banken - ordinär trottoar i stan, helt utan synliga faror! - och TRAMPAR SNETT jättehårt så det bara knastrar i vänster fotled! *aj* Det gjorde skitont först, men resten av dagen har det gått bra att både gå och cykla, och träna styrketräning förstås... Lite ömt är det nu men inte så farligt. Antingen vaknar jag imorgon och fotleden är som vanligt eller så vaknar jag med världens svullnad o måste vila i evinnerliga tider... Håll tummarna för det förstnämnda! Min stora skräck är ju att råka ut för någon skada så jag måste göra uppehåll i löpningen.
K