oj nu börjar jag bli orolig:(

Fy det låter hemskt. har själv aldrig upplevt det så, så vet inte om jag är till någon hjälp. Men ta det bara som det kommer (lättare sagt än gjort kanske) Men försök verkligen koppla av. Jag gick in i mig själv med andningen stängde ute alla andra. Hörde intevad dom sa elelr vad som hände runt omkring. Hoppas verkligen din förlossning går bra. Kram

märkte också att jag undviker sjukhus på alla sätt och viss, har ju sjäälv gått omvårdnad och jobbar inom tandvård, men efter fl och en sen MA har jag inga fina minnen...

just nu så finns det ingen återvändo
och nyfikenhet är så strk på att träffa min lilla bebis, man kan hoppas att nyfikenhet blir starkare än räddsla...

Har du någon i din närhet som du kan prata med just när du får sammandragningar och sånt?? För mig hjälpte det jättemycket att förklara åt min karl, syster, mamma, hund, kompis, planta eller bil hur det känndes när jag fick en värk eller sammandragningar.
Jag hade jordens förlossningsskräck efter jag fick dottern så jag hade mycket att bearbeta men det gick bra. Mest av allt så var det så skönt att förklara åt tydligen allt och alla hur det kändes och var det kändes, tror dock inte att min karl var så sugen på att höra det men men, lite får han åxå lida!
Låter kanske konstigt men det fick mig att fokusera med på smärtan och istället för att få panik så kunde jag bearbeta den lättare.

Nåja, det kan ju vara värt att prova iallafall och så måste du slappna av, tror inte att det är bra att tänka för mycket heller, lyssna mest på kroppen och gör det den vill för den arbetar bra när det är dags, bara man inte stretar emot.

Jag hade en jättejobbig/intensiv förlossning med första barnet så jag var supernervös inför den andra förlossningen - men den gick jättebra!
Lycka till!