oj nu börjar jag bli orolig:(

i hela 38 veckor har jag längtat och längtat och nu är jag helt panikslagen inför förlossning.
Då nån frågar är det dax snart då skrattar jag och alla bara säger det är snabbt med andra och bla, bla...

nu har jag trännat profylaxandning, druckit hallonbladste dagligen, skapat visualiseringsbilder om möte med bebisen och allt positivt,
men så fort jag får sammandragning eller förverkar blir jag så rädd och uprörd och vill bara glömma det hela...

oj, varför käns det så här nu, vill inte vara rädd, vill möta smärtadn och hela situation som nåt underbart, vackert, nåt som inte händer så ofta i livet...

men ont i brösten gör mig påmind om att det är nåt farligt????

första fl 04 var oerhört jobbig, har ju trott att jag har bearbetat det, men icke...

har pratat innan med bm, men jag är sån kan lätt skoja bort min rädsla och oro:(